Arbete och poesi

Jag börjar denna härliga morgon med ett citat ur Kahlil Gibrans "Profeten". Den räknas som en av världens mest citerade skrifter, och jag förstår varför. Här är delar av vad han skriver om äktenskap:

Men låt det finnas rymd i er samvaro,

Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja;

Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era

själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte 

ur samma bägare.

Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma 

stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt

var och en av er få vara ensamma.

Liksom strängarna på en luta är ensamma även när 

de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,

Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.

Och stå vid varandras sida, men inte för nära,

Ty templets pelare står åtskilda,

Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Så kan jag se att det är när det fungerar som bäst på arbetsplatsen också. För till vissa delar är ju en arbetsgrupp som ett äktenskap. Just denna vecka upplever jag att vi hittat ett flyt som gör att varje del står stark som fristående, men ändå ger så otroligt mycket till helheten. När alla lyfter varandras potential till det yttersta blir 1+1 tre!

Kanske är det vårsolen, kanske en gryende tro på att vi tillsammans har så enormt mycket att erbjuda. Vilket det är spelar ingen roll, för när det fungerar är det det bästa av äktenskap!!

Kritisk massa

En ny omgång med snö har bäddat in omgivningarna, och plötsligt känns våren långt borta. Men den finns där alldeles runt hörnet. Jorden behöver bara vända sig en aning till, så kommer solen att återta herraväldet över vår ljuva världsdel.
Lite till är nog också det som behövs för att omställningsfrågan ska nå den kritiska massa när fördämningarna liksom brister, och nya intentioner och inriktningar visar sig.
Överallt finns små öar som protesterar mot den grymma exploateringen, som i konsumtionens heliga namn äter upp planeten.

I tidningarna står det nu dagligen om protester mot nuvarande livsstil. Samlade missnöjda grupper av ungdomar från olika politiska partier i Europa, grupper som redan ställt om, städer som infört lokala valutor och enskilda som i tysthet bara ändrar sitt sätt att tänka och leva.
Samtidigt fortsätter många att leva som förut. Köper skrot, flyger iväg på semesterresor och förspråkar tillväxt. Vissa tror t.o.m. att det fortfarande är marknadsekonomi som gäller. De har liksom missat att pengarna idag inte har en koppling till faktiska resurser, utan är ett långt system av räntor på räntor.

Hästköttsskandalen i all sin nedrighet har varit en välgörande ögonöppnare. Människor har verkligen trott att matproduktion för svenska hem sker på andra sidan jordklotet för att det ger den bästa maten. Eller?
Nu visar det sig att nästan alla har börjat titta lite närmare på vad de köper hem. Ett litet steg i rätt riktning.

På nätet händer det förstås massor som för omställningsrörelsen framåt. Omställning Sverige, Konsumindre, Äkta Vara och föräldravrålet är några intressanta fria grupperingar som vuxit sig stora. Här är det alla tillsammans som sköter inflödet av inspiration till varandra. Kunskaper delas och bildningen sprids i samma anda som Wiki.

Så om du spanar bortom den vinterdammiga gardinen kan du se en ny värld i skapande. Och vi som arbetar med de nya, varma frågorna som ekologisk klokhet, social värdighet och nya levnadstänk bör snabbt flytta fram positionerna och öppna ännu mer för det som nu växer av sig självt.
För nog är det mycket trevligare att vara med i gruppen som styr tåget mot ett positivt mål, än att sitta längst bak i artonhundratalsvagnen. En vagn i vilken man tror att mervärde för människor är pengar och att tillväxt är viktigare än liv!

Jag är nu inbjuden att möta några avgångsklasser på en gymnasieskola. Mitt tema blir "2040 lever vi i den värld du skapat". Kanske kan det vara en nyttig tankeövning för oss alla. Hur ser världen ut 2040? Och vilka visioner måste vi ha idag för att nå annat än gråhet och kamp om överlevnad?