Arbete och poesi

Jag börjar denna härliga morgon med ett citat ur Kahlil Gibrans "Profeten". Den räknas som en av världens mest citerade skrifter, och jag förstår varför. Här är delar av vad han skriver om äktenskap:

Men låt det finnas rymd i er samvaro,

Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja;

Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era

själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte 

ur samma bägare.

Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma 

stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt

var och en av er få vara ensamma.

Liksom strängarna på en luta är ensamma även när 

de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,

Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.

Och stå vid varandras sida, men inte för nära,

Ty templets pelare står åtskilda,

Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Så kan jag se att det är när det fungerar som bäst på arbetsplatsen också. För till vissa delar är ju en arbetsgrupp som ett äktenskap. Just denna vecka upplever jag att vi hittat ett flyt som gör att varje del står stark som fristående, men ändå ger så otroligt mycket till helheten. När alla lyfter varandras potential till det yttersta blir 1+1 tre!

Kanske är det vårsolen, kanske en gryende tro på att vi tillsammans har så enormt mycket att erbjuda. Vilket det är spelar ingen roll, för när det fungerar är det det bästa av äktenskap!!