Vetenskap eller dumhet?

I morse hörde jag på radion, att EU nu inför en ny lagstiftning. Den här gången handlar det om "hälsoprodukter", alltså det som påstås vara bra för hälsan. Nu får man inte påstå att det är bra, om det inte finns vetenskapliga bevis.
Hoppsan då! Vad är de nu ute efter? Givetvis är det bra att människor inte luras att köpa produkter som inte funkar. Men hur ser det ut i övrigt? Borde inte EU först fokusera på marknadsföring. Där är det ständiga budskapet att du blir lyckligare om du köper, och det finns vetenskapliga bevis på att det inte är sant! Men var finns lagstiftningen mot det?

Hela saken om krav på vetenskapliga bevis framkallar en rad besvärligheter. T.e.x. så fokuserar ju forskningen på ytterst små delar. Och det mesta forskas faktiskt inte på. Det innebär att om ingen går in med pengar för att bedriva forskning om hälsoprodukter, så kommer ingen forskning att göras. Och då kan inte heller bevis tas fram.

En annan komplikation är att det sunda förnuftet och beprövad erfarenhet helt åsidosätts. Petra Bergqvist på Livsmedelsverket säger att det är viktigt att sanera branchen. Och så långt är allt väl. Men när samtalet börjar röra katrinplommon och dess effekt på magen säger hon att; det vet väl alla att det fungerar, men det får ingen påstå innan forskningen hittat bevis.
Ja ibland undrar man ju! Är det forskningen som avgör om tallkåda eller röllika är bra som infektionsstoppare, eller människor som i alla tider använt det. Och i och för sig brändes många kvinnor, åtminstone i Torsåker, som häxor 1674. Men idag!!?

Jag skulle verkligen inte ställa mig lika frågande om världen i övrigt var sund. Men ska vi verkligen, i alla lägen, tro på en vetenskap som rekommenderar mediciner i alla lägen. Och vars bevis på att detta är det bästa kommer från forskning sponsrad av läkemedelsindustrin. Mediciner som överanvänds, går genom kroppen och sedan ut i färskvatten, växter och djur och oskyldiga människor!
I förhållande till detta känns honung, grönt te och fullkornspasta ganska harmlöst. Men någon känner just nu för att rikta våra sinnen mot detta. Om de ska lyckas avgör du! Själv kommer jag att behålla mitt sunda förnuft och försöka se verkligheten som en helhet. Det blir liksom lättare att sätta saker i relation till varandra då.
 

Framåt!

Men vad tiden går fort! Säkert för att jag har roligt!! För det brukar ju vara så att det säkraste sättet att få tiden att gå sakta är att ha tråkigt. Det är inget för mig i alla fall!!

I veckan har jag varit runt och pratat omställning. Så viktigt och så intressant! Jag lär mig verkligen något i varje möte och varje samtal. När människor sätter sig ner för att lyssna, och sedan kliver in för att föra samtalet framåt, då skapas magi. Min övertygelse om att vi tillsammans kommer att bygga en fantastisk framtid, växer hela tiden. Och när jag stöter på hinder ser jag det som ett tillfälle att backa och lära.

Ett intressant fenomen jag mött genom åren är det att skjuta budbäraren. Alltså om någon i en grupp vågar uttala det alla redan vet, så får den utstå snålblåst. Inom gruppspykologin brukar man definiera en dysfunktionell grupp med bl.a. ovanstående exempel.

Om vi ska opinionsbilda om och få igång omställning, så måste vi också bidra med stöd i att bygga friska grupper (relationer, kommunikation, målsträvan etc.). Det känns som en klockren pedagogisk uppgift för oss i folkbildningen. Och tänk så många man mött genom åren, som både förändrats på arbetet och i privatlivet för att de mött oss folkbildare.

Och från och med idag är det dessutom klart att vi, här i Skellefteå, är jobbcoacher för arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Vi har utarbetat en plan som vi är övertygade kommer att ge många, som väler oss, både rejäl kunskap om jobbsökande, och nytt jobb. Underbart att göra detta och veta att de pengar vi eventuellt tjänar, kan gå till folkbildning.

Ha nu en riktigt skön helg!  

 

Möte i Bureå

Vilken härlig träff jag har haft denna morgon! Det var Bureå företagarnätverk som bjudit in mig för att berätta om framtidsveckan. Och vilken respons!! Jag måste verkligen säga att de var alerta och intresserade människor, som förbehållslöst vill få kunskap om vad som pågår runt om i världen.
Ibland upplever jag att människor vill sticka huvudet i sanden gällande framtidsfrågor. De flersta inser nog att evig tillväxt är omöjlig, och att det finns ett visst problem med  fossila bränslen. Men, utan att egentligen satt sig in i hur forskning och utveckling ser ut, hävdar flertalet att tekniken ska lösa problemen.

Därför är det befriande och hoppfullt att möta medmänniskor som vill förstå, och förändra om det behövs.
Och i ärlighetens namn ska jag säga att vi är ett ständigt ökande antal.

Jag avslutar här och nu då jag precis fått ett ofattbart tråkigt besked. 

Mer om tankens kraft?!

Napolen Hill var en amerikansk författare som ägnade sitt liv åt att hjälpa andra att lyckas. Hans bok "Tänk rätt bli framgångsrik", har sålts i över 60 miljoner exemplar. Hill menar att det absolut inte är slumpen som avgör om man lyckas eller misslyckas, utan det hela ligger i hur vi tänker.

Kan man då ligga hemma i soffan och tänka sig till allt man vill ha? Nää, inte alls. Men det är till syvene och sist tankarna som avgör.
I boken tar Hill upp hur exempelvis Henry Ford skapade sitt imperium, Roosevelt blev president i USA, Rockefeller stormrik och Alexander Graham Bell ett geni.


Boken säger att hemligheten ligger i att vända tankarna från; om jag bara hade mer tid, om jag bara hade mer kontakter, om jag bara hade mer resurser osv.
Istället ska man sätta konkreta mål för vad man vill uppnå, göra en plan för att nå målet, skriva ner allt konkret, och visualisera att målet är uppnått. Känns det igen? Just det, mental träning från idrotten!
Och då får jag lägga till att Hill föddes 1883 och dog 1970. Så nog var han en pionjär inom området mental träning!

Vad är då problemet? Om det verkligen är så enkelt borde väl varenda människa kunna nå de mål de vill. Och många menar att det är precis det vi gör!!
Kan du t.ex. se dig själv som miljonär? Har du klara exakta bilder av vad du skulle göra om du fick drömjobbet? Om svaret är ja, har du enligt Hill allt som krävs för att lyckas, och det är bara en tidsfråga innan du når dit.
Om du istället vill bli miljonär, men innerst inne tror att det är omöjligt, så kommer du att få rätt.
Ja, du förstår grejen! En av mina f.d. kollegor från Ådalen, Stig Viklund, tränar framgångsrikt idrottare utifrån detta koncept.
Jag minns också en intervju med Gunde Svan där han berättade om hur de mentala bilderna avgjorde om han skulle vinna eller förlora.

Så nu är det dags att bestämma oss för att bli vinnare! Och förhoppningsvis vill vi sätta mål som rör en fantastisk utveckling av jorden och våra gemensamma liv. För bilderna och målen vi sätter tillsammans kommer givetvis vara långt mycket starkare än de individuella.

God dag!

Ledarskap

Folkbildningen brukar man säga är till för folket, och drivs av folket. Det bör alltså inte finnas någon egennytta inom de organisationer som arbetar med folkbildning. Istället ska vi vara ett verktyg för demokratiutveckling genom folkrörelsearbete.

Men vad händer när folkets rörelser går åt nya håll? När inte längre de gamla strukturerna samlar tillräckligt många, och kanske de som finns med i rörelserna glömt att de krävs aktivitet. När de som blivit anställda för att driva opinionsarbete och ska stötta det som leder mot nytänkande, lika gärna kunde ha jobbat på ett lager eller i en affär.
Förnöjt har man lutat sig tillbaka i förvissning om att nu är vi framme, och det känns bra!

Men framme är vi verkligen inte!! I en värld som förstör våra grundläggande livsförutsättningarna och fördelar resurserna så orättvist, att vissa inte har mat till barnen, medan andra skulle kunna föda en stor stad - men inte gör det.
Där människor kommit allt längre ifrån socialt samspel som utvecklar bygderna, och istället gått in i individualiteten. Där man av slentrian är medlem i gamla rörelser, som inte längre fyller något syfte, men skapar en falsk trygghet av omhändertagande. Nää, framme kommer vi aldrig att vara.
Utgångsläget varifrån vi tar oss mot det nya, kommer däremot att vara olika över tid. Och därmed också nya hindren att lösa.

2012 talar världen om förändring för att rädda planeten. Minskat energianvändande, förändring av matproduktionen, minskad konsumtion och därmed minskar uttag av resurser och mindre avfall, ny syn på arbete, lokala valutor m.m.
Inom ledarskapet gäller nu att förstå vad som krävs för att människor ska växa i denna tid. Kanske handlar det mindre om medieträning och argumentationsteknik, och mer om att ingjuta tillit till sin egen förmåga, och mod att förändra.

I folkbildningen har ledarrollen, genom åren, gjort en sidledes förflyttning i ganska långsam takt. Från att vara eldsjälar, via rollen som föreläsare och faktabärare, har vi kommit till att vara möjliggörare och stöttare.
Vår roll ligger nu, kanske mer än på länge, i att finnas vid sidan av de som vill prova sina vingar, men utan att kräva vår synlighet eller bekräftelse. Ingen människa ska komma från oss och känna att de lyckats med något tack vare oss. De ska känna att de lyckats tack vare sig själva, och varandra, och att vi rullat ut möjlighetsmattan.

Våga vilja

Så var påskhelgen över. Och vilken strålande vacker ledighet det blev! Solen har lett oss varje dag, och nätternas kyla bevarat skaren för alla skogsvandrare. Långa härliga promenader har hållit min livsgnista uppe, trots en enveten och ganska elak förkylning. Barn och barnbarn har gett liv och glädje åt vårt lilla hus. Underfundiga frågor och hälsningar i naturen. "Farmor, jag hälsade på herr Sten, men han är ledsen!" "Jasså Oskar, varför är han det?" "För att det var så länge sedan jag hälsade på honom!". OK!

Han ser tillvaron utifrån ett animistiskt perspektiv. Är det medfött?

Mina tankar befinner sig i mycket hög utsträckning i framtiden. På jobbet kretsar mycket kring Framtidsveckan och Nemisscenen. På fritiden planterar jag mentalt hur trädgården ska utvecklas. Jag vill att vår lilla hektar ska prunka av bärbuskar, fruktträd och grönsaker. Men det finns en del att ta i beaktande. Levande staket behövs för att skapa lä mot skarpa nordanvindar, och hålla grannens hästar borta. Fler träd ska suga vatten ur blöta jordar, och naturligtvis tillföra material vid lövfällning.

Många skisser är gjorda, och något förändras varje gång.

Nog mår människan bra av att hålla ljusa, positiva bilder av vad som ska komma. Så mycket mörkt och dystert träffar oss dagligen via media, så det gäller att anlägga en egen motoffensiv. Att i yrkesliv såväl som privat välja att låta tankarna behandla positiva saker. För vi väljer faktiskt helt fritt vad vi ska tänka på. Även om alla runt mig skulle behandla mig illa, kan ingen någonsin styra mina tankar.Men det kan givetvis kännas svårt att ta tag i det själv. Det är oftast lättare att skylla på omständigheter.

Men om man bär positiva affirmationer, går det snabbt att ta fram dem och vända tankemönstret. Och i stunden ändras allt!

Inom idrottspsykologin är mental träning och affirmationer skillnaden mellan vinst och förlust. För några år sedan var detta mystiskt hokus pokus, men idag allmänt vedertaget. Trots detta används det sällan som förklaring i andra vardagliga sammanhang. Kan ni tänka er att ni sitter i personalmöte och följande ord uttalas:

 "Jaa, vi har haft det rätt kämpigt ett tag nu. Vår ekonomi går bakåt och prognosen ser inte så bra ut. Nu måste vi ändra inställning! Vi måste se oss själva som vinnare!! Varje dag ska vi ägna 10 minuter åt att visualisera framgångar för vårt företag. Vi ska se oss själva överst på prispallen!"

Nää, det är som om övriga samhället inte rktigt tar till sig det idrotten vet om sambandet mellan bilder och framgång/motgång.

Det finns faktiskt fler bevis på att det fungerar, i alla fall individuellt. Alla har nog hört talas om placeboeffekten (förväntanseffekten). Den innebär att man i tester av medicin tilldelar en kontrollgrupp sockerpiller. En viss del av de som får dessa sockerpiller blir friska. Motsatsen kallas nocebo. Där får kontrollpersoner de biverkningar de vet att medicinen ger, även fast de äter sockerpiller. Mycket intressant!

Så för mig själv gäller det att hålla positiva föreställningar om friskhet och en god utveckling. Och för oss som organisation handlar det om att skapa och träna in positiva målbilder så vi vet vad det är vi ska affirmera. För även icke bestämda bilder kan fungera som skapare. Som t.ex. när vi vet att vissa saker inte går att genomföra eller ändra. Detta blir bilder som, enligt idrottspsykologin och placebo, tränar oss att komma mot målet, nämligen att inte ändra eller genomföra.

Så ta ansvar för framtiden vet ja!!     

Snart surrar den första humlan

Våren smyger sig långsamt på. I morgonsolen ser jag min man komma gående över skaren. Härligt! Nu kan vi ta med pulkor och barnbarn och leka vart vi vill i helgen. För mig är det en överjordisk upplevelse när snön hårdnat och glaserats. Att kunna promenera vart som helst, mellan träd och över stenar, i ett före som överglänser den bästa asfaltsväg, det är norrland i sin bästa vårskepnad.

Men det gäller att hålla i tiden nu. Att försöka hinna med att se och uppleva varje dag i minsta skrymsle. Ljuset som kommer långt innan vi stiger upp 5.30, och stannar så länge att kvällspromenad i aftonslöja går an.

För ljuset kommer med glädje och lust. Trötta efterjobbsögon blir mottagliga för intryck av skönhet och umgänge. Och hjärnan kan knappast få nog av tillskottet.

Se bara på fåglarna. De konstrar sig i både nöje och ansträngning. En filosof sa en gång att "det är fåglarnas sång som gör att naturen växer". Mmmmm!

Att vänta är inte att tänka på. Så min längtan efter att plantera i grönsakslandet och väcka växthuset måste tyglas. Det finns ingen tid, eller något utrymmer att öda det vackra ljuset idag, genom att tränga in i illusionen om i morgon.

En vacker och närvarande påsk till er alla!

 

Earth Hour

I helgen deltog vi i Earth Hour. Eller rättare sagt Future Day! På dagen promenerade jag i skogen och njöt av det klara, sköna luften. Väl hemma ägnade jag en lång stund åt att lyssna och se fåglarna som återvänt efter vintern.
Blåmes, Gulsparv, Bofink och Koltrast är några av nykomlingarna. De kalasar nöjt på de gamla lagren av solrosfrö, som tinar fram eftersom.

Holkarna vi köpt genom Naturskyddsföreningen har redan lockat små bobyggare. Med näbbarna fyllda med gammalt gräs, och en del hundhår, styr de målmedvetet mot de, av linolja doftande husen.

Mina gurkplantor fick ny jord. Med en placering i ett svalare fönster ska de nog fortsätta sin uppväxt i kontrollerad takt. Jag drömmer redan om härliga, färska grönsaker och bär. Vad är väl godare än solvarma hallon eller en tomat som vuxit på friland tillsammans med blandade örter?

Middagen tillagades på vedspisen. Älgkött med Karl-Johan stuvning. Till det hemgjord pommes av ortens potatis friterad i renaste rapsoljan.

Så på kvällen släckte vi så alla lampor. Fast i ärlighetens namn hade vi knappt hunnit tända dem, då det är ljust så länge nu, innan de var dags att släcka. Men stearinljus både ute och inne, gav stjärnhimlen övertaget. En riktigt skön stund, om än bara symbolisk.
Egentligen tycker jag att det vore bättre med en bilfri eftermiddag, eller en dag med bara lokalproducerad mat. Men, det ena behöver inte utesluta det andra. Eller hur?