Hållbar utveckling

Just nu läser jag boken "Som att svära i kyrkan: tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet". Redaktör är Stellan Tengroth, som för övrigt var en av föreläsarna på vår Framtidsvecka.
Boken är lättläst och inspirerande. De olika författarna pekar mot samma problem, men från olika plattformar och professioner.
Jag kommer att lägga ut en studiecirkel med boken som utgångspunkt. Och jag kommer själv att vara med. Här känner jag att det finns en otrolig ingång till att ha bra förändringsinriktade samtal om hur människan kan gå från att söka öka konsumtionen, till att istället öka livsnjutandet och bestämmandet över sitt eget liv.
Det vore underbart att få ägna någon vecka i vinter åt att sitta inne i värmen och resonera tillsammans med andra med samma lust!

Som jag nog tidigare skrivit möter jag allt fler människor som vill förändra sina liv. Gå från tanken att arbete och konsumtion är livets mening till att hitta andra sätt att leva. När jag läser studier om hur ungdomar resonerar ser jag tydligt att just detta, för oss, nya sätt att se på livet, redan finns hos dem. De har sett oss (som en författare skriver i boken) lämna barnen på dagis när de var ett år och hämta ut den när de var sexton. De har också sett oss lämna våra föräldrar på äldreboenden för att vi inte hinner hjälpa till det minsta.

Kairos Future har undersökt vilka grundläggande värderingar 6.500 unga (16-29 år) i 11 länder på 5 kontinenter har. I rapporten har de valt att kalla dem generation Ordning. Värderingar som ansvar, sparsamhet och att hitta ett bra jobb ligger i topp.
De värnar det lilla, familjen, men har en mycket vidare syn på vad familj är än den traditionella kärnfamiljen.
I botten, i väst, kommer starta eget, bli berömd och jobba utomlands.
Det här är nog en bild som de flesta av oss vuxna inte använder när vi talar om vad unga vill!

Det som oroar unga är, förutom att inte hitta ett jobb, miljöförstöring, att bli ensamma samt sjukdomar som pandemier.
Bl.a. Alexander Bard har skrivit om att 20-åringar och 40-åringar inte lever i samma värld idag. Och kanske ser vi då datoranvändande m.m. som största orsaken. Det man nu kan ana är att skillnaden består i att vi äldre lever i ett konsumtionssamhälle som suger ur de sista resurserna och skapar de totala katastroferna, medan de unga är de som kommer att få ta de allvarligaste konsekvenserna! Inte konstigt att de känner sig oroliga. För hur ska de hitta vägar att få oss att komma till insikt.

Alla de miljarder som varje dag satsas på reklam har ju syftet att få oss att känna oss missnöjda med det vi har och de vi är. Och detta ska vi lösa med nya kök, kläder och fint kött. Tillväxtsamhället handlar ju om att få oss att känna att meningen med livet är att konsumera! Må då vara att vi inte har tid med varken barnen eller varandra! Eller?

I veckan var jag och träffade en grupp kvinnor och vi resonerade lite om mat. Flera av deltagarna var i medelåldern. Alla var överens om att när de var barn var maten dyrare än vad den är idag! Det innebar bl.a. att man bara åt kött på söndagar. Konsumtionssamhället har smugit in i våra hjärnor och förvridit våra värderingar utan att vi märkt det. Och här står vi nu och knaprar antidepressiva medel och undrar varför så många mår dåligt!

Skulle det inte kännas skönare att starta förändringssamtalet? Att öka kunskaperna om världens tillstånd och vilka vägar vi kan välja för att få till en skönare värld där vi alla kan må bättre!
Hoppas vi ses på cirkeln!

Prata landsbygd och robotprojekt

Så faller då vinterns första snö! Jag hinner inte riktigt med! Idag fick jag plötsligt ta fram ullkappan. Jag tyckter att jag knappt hann ha höstjackan.

Nu drar vi igång några riktigt intressanta projekt. Prata Landsbygd är ett sådant! Här kan man i studiecirkelform formulera hur framtiden ska utvecklas. Vilket befolkningsunderlag vill man sträva efter? Hur ska det se ut med företagande? Matproduktion eller småskalig elförsörjning, kan det vara nåt?
Naturligtvis formulerar alla byar och samhällen sina egna visioner och mål. Därefter sammanställer kommunen underlaget till landsbygdsplaner.
Vi hoppas att det här ska bli ett nytt sätt att se på tågordningen vid utveckling.
Nästa steg skulle kunna bli Prata Kvarter, Prata trappuppgång eller hyreshus! Allt är möjligt!!

Förmodligen kommer vi att behöva bli mycket duktigare på att ta tag i den egna utvecklingen, och se kommunens politiker och tjänstemän som möjliggörare. Det finns något institutionaliserande i de system som är tvärtom. För vad vinner vi i långa loppet på att kräva att kommunen ska göra ditt och datt. Pengarna kommer aldrig att kunna räcka till allas krav. Och vi tappar vår initiativförmåga och vårt ansvarskännande. I det ligger också tappet av demokratikänning. Att vara med i resonemangen från början, och engagera sig och blanda sig i, ger ett betydligt aktivare medborgarskap.

Ett annat projekt vi nu genomför är teknikcirklar. Det handlar om att bygga och programmera lego-robotar. Under vintern kan barn och unga, i alla åldrar :-), utveckla sin teknikådra. Roligt, utvecklande, och bra inför framtidens utmaningar.Om fler duktiga tjejer och killar, får självförtroende nog att söka utbildningar inom teknikområdet, så finns stora möjligheter att lösa en del av utmaningarna vi står inför vid kliven från fossilsamhället. Att många människor, med olika bakgrund, träffas och bryter sina tankar mot varandra ger, och har alltid gett framgång.

 

Höstens bukett

Nu rullar det för fullt igen! Semestern känns som om den vore för evigheter sedan, och nya sprudlande folkbildningsblommor sticks nu i buketten.
Vädret är helt sagolikt! I går kväll när vi åkte hem vid 19-tiden var det fortfarande ljust och ljummet. Oförklarligt och mystiskt skönt!

Här laddar vi för det som ska skapa engagemang och glädje under den mörka tiden av året. Prata Landsbygd är ett intressant projekt ur många perspektiv. Att kommunen nu väljer att först ge utrymme åt medborgarna att reflektera och resonera, komma in med genomtänkta åsikter och förslag, som kan ligga som underlag för åtgärder och planer är mycket bra!
Att i samma paket människor får mötas, för att i cirkelns underbara form, verkligen genomlysa hur det vill forma framtiden, är minst lika bra!

Vårt demokratiprojekt skrider vidare. Utbildningen i hur de nya demokratiska verktygen ser ut är genomförd. Nästa steg blir att titta på hur den demokratiske individen och gruppen skapas. Det finns en hel del vi måste modernisera och omforma för att demokratin ska kännas genuin och nära. Vi tar nu flera steg i att leda den utvecklingen.

Ett samarbete med Luleå Tekniska Universitet ska bidra till att öka teknikintresset i vår bygd. I höst startar cirklar som går ut på att bygga och programmera robotar med det senaste tekniklegot. Några grupper är klara och kör igång endera dagen. Och fler intresserade antas anmäla sig.

Den 24 september kommer Carolina Klüft att föreläsa. Hon är en intressant person som vet hur man sätter mål och hur man uppnår dem. Hon har ordentlig kunskap om vad det betyder att äta bra mat, och vad ett fortsatt förstörande av planeten får för konsekvenser. Redan nu äter många sådant som gör mer skada än nytta. Det skulle aldrig gå att bli framgångsrik mångkampare på dålig kost.

Vårt senaste tillskott på möjlighetsfronten är att vi nu hyr en stor verksamhetslokal. Här kommer musik, teater, föreläsningar, utställningar och uthyrningar att ske. Våra möjligheter att bli en spelare att räkna med i bygget av Skellefteå som kulturnav har genom detta ökat rejält!

Många saker är alltså på gång, och det känns som om Studiefrämjandets höstresa är fylld med fullmogna frukter. Allt detta gör vi för dig och oss! Så förhoppningsvis känner du för att använda din höst till personlig utveckling och skapande av framtidstro!! Vi ses!

Omställningstankar

När jag öppnar ytterdörren känner jag ett varmt regn hänga i luften. Efter dagar av sol och värme sänder jag en välkomnande tanke till naturens perfekta ordning. Nu kan mina nyplanterade fruktträd, grönsakslandet, och de vackra rosorna, som sprider en underbar doft, få en långsam och välbehövlig vätskepaus.

Jag går ner till växthuset där takluckorna redan öppnats. Jag hjälper till att vädra ut fukten genom att låta dörrarna stå öppna. Tittar igenom plantorna. Tomaterna får allt fler röda frukter för var dag. Och gurkorna, som vällt fram i nästan två månader, fortsätter att sätta frukt. Jag plockar bort några vissna blad och klipper ner några stora, mogna godsaker.
Mina inläggningsgurkor ger också riklig skörd. Jag tar med dagens omgång in, sköljer och skrapar bort taggarna, picklar med en trästicka och lägger dem i burken. Där finns redan en ättikslag och en stor bukett färska kryddor jag plockat.

Så över till mina små jordgubbsland. Förutom det vi ätit har jag fyllt en fack i frysen med vackra, väldoftande gubbar. Vet ju hur jag älskar doften av nykokt sylt där kastrullen står på vedspisen i den isande vintern.
Vildhallonsrisen har också varit generösa denna sommar. Tänk en flaska klarröd hallonsaft i december!

Regnet har inte kommit igång ännu. Jag tar på stövlar och går, tillsammans med min schäfer Sally, ut på svampjakt. Högst på min önskelista står Karl-Johan, och jag har redan hittat en hel del.
Skogen doftar ljuvligt i den fuktiga morgonen. Vitmossan som svällt av fukten ser saftig och inbjudande ut.
Inne i den gamla skogen hörs bara ljudet av en och annan fågel. Jag ser spår av älgars fötter och ekorrars måltid. Och där står den och lockar, den chokladbruna, frestande kallen. Och lite längre bort en till! Jag söker av området och får med mig några hem.

Nu dags att kolla blåbären. Där jag böjer mig bland riset kommer jag plötsligt att tänka på farmor. Hon som alltid var så noga med att varje bärbuske skulle plockas ren innan man fick ta nästa. Tänk vad bär människor plockade förr! Och inte var det för att sälja dem till någon som skulle omvandla dem till sylt genom att spä ut och tillsätta olika konstigheter. Jag känner farmors tankar om att "inte behöver man köpa det man kan få gratis!" Och om någon skulle sagt att det är ju så mycket lättare att köpa skulle farmor ha sagt; "är det lättare att stiga upp på morgonen och jobba och få pengar till både resan till jobbet och bären än att bara gå ut och hämta dem?"
Du ska veta hur det är idag farmor. Hyllorna på affären är fyllda med olika märken av sylt, och de flesta består till största del av annat än bär. Men dom säljer faktiskt också "äkta sylt utan tillsatser". Och det är det väldigt många som vill ha idag. Men har börjat tänka på vad man stoppar i sig!

Så rör sig mina funderingar mot vad som skulle krävas för att vara helt självförsörjande på mat. Reflekterar över att alla vilda djur faktiskt klarar sig på det naturen ger. Kommer, som vanligt, fram till att det som krävs är kunskap! Och eftersom jag gillar att lära mig saker, och dessutom jobbar åt ett studieförbund, så har jag alla förutsättningar att öka kunskaperna lite mer för varje år. Och det är precis vad jag gjort och kommer att fortsätta göra. Gärna tillsammans med dig!

Och nu är det en alldeles ny dag igen. Och denna sista dagen i juli 2013 öser regnet ner. En bra dag att ta hand om mina torkade örter. De ska rensas och malas till buljongpulver och kryddblandningar. Gör nog också en rejäl bröddeg. Och om någon timma kommer huset att dofta ljuvligt!

Att vara samlare

Undrar just hur mycket tid man skulle behöva lägga ner, för att samla det mesta av maten man behöver för vintern? De flesta år går det ju att få tag på rejält med bär, frukt och svamp. Om man sedan odlar lite själv, och sätter upp en bikupa borde man klara sig bra.

Vad behövs egentligen för att kosten ska räknas som tillräckligt näringsrik? Och hur stor mängd behöver en vuxen människa? Idag beräknas oftast värdet i kalorier. Men då får vi komma ihåg att det vi äter ofta har ett lågt näringsvärde. Grödor uppvuxna på jordar utarmade av åratal med monokulturer. Konstgödningar och besprutningar, så att det ogräs som skulle kunna ge lite gödning åt jorden istället dör bort utan att göra någon nytta.
Dessutom äter vi ju, i stora delar av världen, som en sorts statussignal och "bara för att det finns". Många har nog glömt hur en broccolibukett uppvuxen i godan ro smakar. Eller tomaten som mognat i solen.

Om vi tar hänsyn till ovanstående så skulle vi förmodligen klara oss med ganska liten mängd mat (med högt näringsvärde) per dag. Så synd då att t.o.m. maten blivit en "pryl" som vilken som helst, med det stora syftet att någon ska tjäna pengar på det.
Och till saken hör då att många av de som idag är överviktiga samtidigt har näringsbrist!! Så galet!! Vi konsumerar järnet och blir allt sjukare!! Fler mediciner tillverkas och vi blir allt sjukare!

Den tanke jag hade när jag började skriva den här texten var; vilken sommar! En het maj följt av en ganska regnig juni och nu hett igen. Det här kan bli en bär- och svampsommar som slår alla rekord.
Men där ser man hur mina kognitiva strukturer vindlar runt.

Midsommarblues

Sitter här i min kammare och filosoferar över livets förunderliga magi. Morgonen är fylld med välbehagliga ljud från fåglarnas stämsång och löven försiktiga visa. Och en lätt, trolsk dimma har släpps ifrån tjärnen och vandrat över lägdorna. Solen lyfter snart det sista och förvandlar dagen till värme och intimitet.

Från ugnen hörs små knäppande ljud när temperaturen regleras. Däri finns en sockerkaka som ska bli en lastbilstårta till barnbarnen födda i midsommartid.

Inom mig känner jag ett stort, nästan överväldigande lugn. Så är det alltid när jag kommit till vägs ände av olika skeden, och när insikten väl anlänt. När bilden klarnat av vad som är möjligt, och vad som är slöseri med tid och liv, då lättar den inre stressen och det allra naturligaste i livet tar över. Skönt!!

Tänk att dessa små frön som jag satte för några veckor sedan, nu redan är fina, välsmakande gurkor! Allt fanns där, klart att samskapa med. Det enda jag behövde göra var att välja väg och jord. För om jag inte satt dessa, fortfarande mycket ynkliga prickar, hade jag inte heller fått skörda förstås. 

I mitt nästan meditativa lugn jämför jag nu detta med allt annat jag gör i livet. Vilka frön har jag satt, och vilka vill jag sätta? Har jag försökt få några att gro på asfalt eller jord förstörd av gifter? Och om så är fallet, inser jag sanningen om mitt dåliga val, eller skyller jag på fröna?

Nya livsplantor kan drivas upp året runt. Men som trädgårdsmästare måste jag vårda dem ömt. Om jag sätter ut dem för tidigt kommer de att frysa ihjäl. Jag måste titta till, vattna, göda och vårda.

Och om jag ber någon annan sköta om dem åt mig, då måste jag välja någon jag vet har ömma händer. Det räcker inte med att de påstår sig ha det. Det är mycket enkelt egentligen. Inga ord kan ändra på vad som krävs för att fylla växthus och land med starkt växande härligheter. Bara rätta val, omsorg och handling.

Så i denna ljuva sommartid stänger jag nu denna text och går med vattenkannan till växthuset. Mina plantor behöver mig!

Ha en ljuvlig helg!  

Zon 5 en morgon i början av juni

Olika myntor, vitlök, gräslök och tomater

Kolla in kiwin! Redan så stor och full i blomknoppar!!

 Dammen och oklippt gräs ;-)

Växthuset prunkar redan!

Och nu tid att göra mig klar för jobbardag. 

Roligaste jobbet!

Att jobba som folkbildare är nog det roligaste jobbet som finns! Men det förutsätter att man är utåtriktad till sin läggning, och beredd att arbeta kreativt. Det är verkligen inget jobb man skulle kunna stoppa in under Taylors tidsstudier. Ingen dag är den andra lik, och när vi som finns i verksamheten slutar skapa, då är vi illa ute.
När jag jobbade på folkhögskola hade vi ständigt träffar kring vilka möjliga nya verksamheter vi såg där framme, och vilka som gjort sitt och borde avvecklas. Många kurser kom och gick under mina år där. Och skolans kurser var i tiden så länge det fanns behov och efterfrågan.
Ofta fick vi så klart skapa efterfrågan. Så var det exempelvis när datalinjerna växte fram. Under några år blomstrade sedan verksamheten, för att till sist ha gjort sitt och fasas ut.
En spillra blev kvar under några sista skälvande år, då äldre behövde lära sig den "nya" tekniken.

Projektledarutbildning, medielinjer, radiopresentatörskurser, invandrarlinjer (ja, det hette så då) är andra exempel.

Men som sagt, inriktningarna ändrades och personalen utbildades eller sökte nya jobb då deras tidigare huvuduppgift försvann. Ett naturligt flöde ringlade genom organisationen, och alla tog det som självklart att inte vidmakthålla det uttjänta.

Inom mitt nuvarande jobb handlar det också om att skapa, ändra, följa flödet och våga. Inte heller här skulle det givetvis hålla om jag åren igenom fortsatte att upprepa någon slags schema. Situationsanpassning är ett ord jag använt flitigt senaste tiden. Och det är en mycket intressant begrepp att reflektera kring.

Om folkbildningen ska utvecklas i det nuvarande och framtida samhället måste alla rigida, institutionella synsätt och handlingsmönster bort. En frisk vind måste tillåtas blåsa genom väggar och böcker. De som lyckas med detta har definitivt framtiden för sig!
Jag har roligaste jobbet!

Med naturens hjälp

Ibland ska man ha flyt! Förra veckan satte jag frön i grönsakslandet. Under veckan har jag vattnat försiktigt för att inte skölja bort jorden. Nu har det satt sig lite, och då kommer regnet. Fortsätter det så här kommer detta att bli den bästa odlingssommaren på mycket länge!

Min kiwiplanta, eller rättare sagt plantor då man behöver hona och hane för pollineringen, har nu för första gången blommor. Plantorna har blivit ordentligt stora, men har hittills bara bjudit på vackra blad. I sommar får vi kanske smaka på frukterna.

I helgen har jag haft fullt upp med barnbarn, övrig släkt och vänner. Ytterdörren har stått på vid gavel, och barn och vuxna rört sig mellan trädgård och soffa. Myggfriheten har gjort det enkelt att leva lika bra ute som inne. Det är ju som att trädgården utvidgar huset när det är så fint väder.

En liten stund hann jag i alla fall pyssla ute. Jag hittade ett vackert, rostigt, gammalt broräcke bakom ladugården. Det kommer att få en framträdande plats i det gröna. Så också ett, lika rostigt, balkongräcke jag hittat i sonens skrothög. Tänker nog låta det omgärda ett badkar i någon hörna på tomten.

Nu går det också bra att samla örter. En lång säsong väntar med allehanda godsaker hängande på tork överallt. Kan inte heller låta bli att plocka ett gäng små buketter av kattfot som växer på flera ställen på gräsmattan. Kan vara bra att hitta i vinter om jag blir sugen på att göra en vacker krans eller så.

Delar av vår tomt är av skogskaraktär. Där har ett blåbärsris av sällan skådad frodighet lockat med sin grönska. Jag har varit lite orolig över att det varma, torra vädret skulle hindra blommornas utveckling. Men efter helgens skurar är även detta avhjälpt.

I morse stod jag och funderade en stund vid en rabatt där perennerna håller på att växa till sig. Tyvärr har jag inte hunnit med att ta undan ogräset där. Annars brukar jag alltid försöka göra en ordentlig rensning på våren.  Därefter får det i princip växa som det vill. Jovisst drar jag upp någon maskros eller tistel emellanåt, men särskilt störd över ogräset är jag inte.
Undrar just vem som kom på att vi ska ha bar jord mellan växterna i rabatten? Så konstigt! Naturen skulle aldrig lämna en enda jordfläck utan vegetation, så länge den inte är förgiftad.
Många säger att ogräset tar fukt och näring från de växter man vill ha. Och det är klart att jag måste dra bort smörblomman som kommer mitt i jordgubbsplantan.
Men i övrigt tror jag att det är tvärtom. Att ogräsen hjälper till att bevara fukten, och att dra upp näring. Blir det för högt och ostyring kan man ju alltid klippa ner det lite. Men naken jord, nej tack!
Dessutom tror jag att många fler skulle tycka att det var roligt att odla, om det inte var för att man försöker jobba mot naturen.

Nu har åskan precis dragit vidare för nu, och en skön, varm morgonluft sprider sig runt måndagen.
Ha en vacker dag alla sommarälskare!

Vägen till framgång

Vad är det som händer egentligen, när en person bestämmer sig för att genomföra sina drömma - och lyckas? Alla har vi ju, och har haft drömmar, eller hur?
Kan skillnaden ligga i hur intensivt man håller fast vid sina bilder? Att de flesta av oss blåser runt som ett rö i vinden, och ändrar målen i överensstämmelse med rådande läge.

Om man konsulterar idrottspsykologin är anledningen att vi bearbetar alla intryck, oavsett input, som bilder. Om vi kan se en positiv bild av situationen, går det betydligt lättare för oss att nå resultatet.
Men även negativa målbilder är funktionella. Om jag ser framför mig att jag ska misslyckas, fungerar även det som en sort negativ målbildsträning.

Så oavsett om det gäller person, familj eller organisation är det oerhört viktigt att positiva målbilder styr. Här hjälper det liksom inte om en person anser att bilderna är positiva, så länge som sanningen består av något annat. Att gemensamt, t.ex. på arbetsplatsen, låta målbilder skulpteras fram, så att de delas av alla, är nog mer än värt den tid det tar.

Jag brukar jobba med en övning som kallas bron. Grupper får i uppgift att bygga en bro av några enkla material. De ska kunna köra en leksaksbil under och över bron, och dessutom ingår det att bygga så billigt som möjligt.
I övningen ingår att jag har utsett betraktare i varje grupp. Så när det gått en stund går jag in och pratar med betraktaren. Den får ange om någon i gruppen äger en målbild de försöker överföra på de andra. Och vi hittar alltid den personen! Jag plockar då ut just denne ur gruppen och den får ta platsen i en annan grupp där jag plockar bort samma funktion.
Och övningen slutar alltid på samma sätt. Det är svårt att få igång bygget igen i grupperna för den som hade bilden av vad som skulle hända försvann ju!

Eftersom vår vardag i mångt och mycket bygger på att vi arbetar precis som i övningen, så är det knappast konstigt att det ibland kan vara svårt att nå målen. Hur ska jag veta vilken väg jag ska välja om jag inte vet vart jag ska??

Studiefrämjandet Skellefteåavdelningen utbildar gärna i denna och liknande frågor!

Att göra på sommaren

Det är intressant hur man måste tänka lite framåt för att samla inför vintern. Och egentligen är det inte just den årstiden, med alla tillhörande bilder, som finns i huvudet just nu. Men likväl måste veden staplas in i vedboden!
Nu kan jag också påbörja insamlandet av det förråd av vitaminer, mineraler m.m. som behövs den mörka årstiden. Och förstås material till teer, örtkryddor m.m.
Nässlor, Röllika, Johannesört, Älgört, smultronblad och fransk Dragon är en bråkdel av det jag behöver.
Sen ska det torkas tomater och svamp, läggas in gurkor och marineras grönsaker från landet. Så meningsfullt och viktigt!

Det är ju otroligt viktigt att vi bidrar till bevarandet av en biologisk mångfald. Det kan vi göra genom att både odla och äta varierat. Monokulturerna är inte det naturliga sättet för växter att existera. Och onaturligheten gör ju också att det krävs mängder med gifter för att hålla den typen av odling igång.

Men vi verkar komma allt längre ifrån det naturliga för vart år som går. Och manipulativa reklammakare har med sina bilder och ord fått oss att tro att köpt/processat är bättre än naturligt.
Ta t.ex. om du plockar ett stor bukett brännässla och hänger på tork. Om någon vecka kan du mala den och  förvara den i burkar. Du kommer då att ha ett pulver att strö på fil eller gröt. Och det är proppfullt av c-vitaminer, järn, kalcium, fosfor, mangan m.m.
Om du köper vitaminer dyrt på affärerna, så kan du vara ganska säker på att de är restprodukter från någon annan tillverkning. Exempelvis så skapar sojaodlingarna många steg av processer, där det allra sista steget är att resterna blir kostillskott.

Jag uppmanar dig därför att ge dig ut och samla godsaker. De har vuxit i lagom tempo på precis den jord där de trivs. Bara att hämta gratis!!

Vad betyder bränderna i Stockholm egentligen?

Än en gång reagerar unga genom att agera destruktivt. Och kanske är det det enda sätt många känner till som katalysator för förändring. Om man försöker kommunicera utifrån sina egna ord, och sitt eget sätt att beskriva, men bara möts av oförståelse. Vad gör man då?

Jag tänker själv på exempelvis ett folkinitiativ som vi har här i stan. Välutbildade och kompetenta människor som vill att vi alla ska få tycka till i en betydelsefull fråga. De möts av ord som; det är redan bestämt och kommer därför att genomföras! Detta trots att riksdagen har gjort det lättare att få till en folkomröstning.

I utredning efter utredning framkommer oro för vart demokratin är på väg. För få är med i politiken och risken för cementerade av elitpartier är överhängande.
Skulle vi kanske kunde hitta sätt så att även de som inte känner sig hemma i ett visst parti (en hela tiden ökande skara), får vara med och påverka inne i systemen?

Det intressanta är att vi lever i ett demokratiskt system som, till största del, är anpassad till industrisamhället. Och i det lever vi ju inte idag! Vi har alltså gått vidare med alla utveckling utom med själva det styrande systemen.

Så nog kan jag förstå att frustrationen kan öka trycket!! Och till sist kommer en explosion!!

Det är hög tid att vi tar ansvar för samhällsutvecklingen tillsammans! Och våra gemensamma livsutrymmen och ramar ska vi naturligtvis alla bygga, för där ska alla sedan finnas med. Om det demokratiska/politiska systemet inte håller måttet så måste även det ändras!

Morgonbestyr

Vaknade som vanligt tidigt. Jag gillar den nya gryningen. Fåglarnas sång är allt som hörs i den dimmiga morgonen. Trädens knoppar sväller mer för var dag, och ottan till ära har de klätts in i kristaller av dagg. Det är vacker och äkta.
Allt jag behöver göra för att delta i samskapandet av detta är att låta naturen finnas nära. Att ge tillåtelse till växtligheten att få leva kvar, och att själv plantera och skapa vidare.
Den största av alla känslomässigt tillfredsställande handlingar måste vara att vårda sin trädgård. Det finns bara positiva känslor och resultat av det.

Egentligen så finns ju allt givet människan. Tänk vad enkelt det vore om vi inte en gång bestämt oss för att gå omvägar. Om vi i större omfattning åt maten direkt från växterna.
Idag skickar vi in fina, vackra frukter och grönsaker i fabriker. De tar bort allt de nyttiga och smakrika, tillsätter kemikalier och under tiden spyr de, ur skorstenarna, ut giftig rök över jorden.
När och varför blev det så?

Filosofer har under alla tider pratat om att den största insikten kommer från att odla en trädgård. Och att man kan se sin själ som just en inre trädgård att odla. Jag vill gärna se det så även om det inte alltid är så lätt.
Vi lever så konstigt idag, och de flesta söker tillfredsställelse i materiella ting. Jordklotet klagar högljutt men vem orkar lyssna när det finns så mycket att konsumera?

Den som inte har en egen trädgård kan odla lite på sin balkong eller i ett fönster. Att se något gro från ett litet frö till en stolt planta. Och att sedan kunna smaka resultatet av jord, vatten och ett litet frö, det borde få vem som helst att bli rörd.

Just nu....

....sitter jag och strukturerar upp hur mitt arbete lämpligast ger mest resultat på minst möjliga rörelse. Det är så många intressanta projekt i uppseglande, att det gäller att använda energin klokt.
Jag känner mig lite som räven på vintern. Han går rakt fram och kliver med bakbenen i framtassarnas spår. På så sätt bränner han minst energi i framfarten.Han kommer längre på den kraft han har, än om han skulle springa hur som helst.
Det är nog ytterst lämpligt att röra sig på det sättet. Allt vi gör leder antingen framåt eller bakåt. Och att göra saker omständligare, eller mer omfattande än vad de behöver vara, är givetvis ingen framgångsväg! Det måste finnas rena kanaler i huvudet, så att idéerna kan växa samtidigt som genomförandet av det redan etablerade pågår.

Jag kan ju säga att jag är oerhört tacksam över de kompetenta administratörerna vi har på jobbet. Utan dem skulle mina rörelser kringskäras, och betydligt mindre bli öppnat och igångsatt. Mitt uppdrag är att skapa kontaktnät, komma med i nya sammanhang, skapa nya sammanhang att bjuda in andra att till, och att agera snabbt men med konsekvent riktning. Om jag då skulle behöva sitta och registrera alla formalia blev tills sist ingen tid över till att skapa det som i slutänden ger formalian.

Ibland blir jag frustrerad över att beslut tar så lång tid. Och så är det till stora delar i ideella sektorn. Men all denna väntan kan leda till missade möjligheter, eller fördröjningar som gör att det som skulle kunna bli storartad framgång bara blir ett urvattnat försök.
Visst är det så att demokratiska organisationer behöver tid. Men jag tror att förnyelsen kan ligga i att hitta nya föreningstekniska modeller som skapar ett snabbare, men minst lika genomtänkt framåtflöde.

Igår öppnade jag första dörren till ett demokratiseringsprojekt vi kommer att driva med stor övertygelse. Kurser i folkinitiativ, medborgarförslag, att starta nya partier, att skriva debattartiklar, retorik m.m.är några delar. Cirklar i nya mötesformer är andra. På måndag tar jag kontakterna för att skapa den första utbildningshelgen.
Idag ska jag på spelkonventet Nordsken. Där presenterar vi ett projekt vi gör tillsammans med Luleå Tekniska Universitet. Vår syfte är att få unga intresserade av teknik. De kommer att få bygga funktionella legorobotar. Först genomförs sommarkurser, och sedan cirklar. Liknande har gjorts på andra orter, och intresset har varit gigantiskt! Dessutom har det visat sig att det här är ett sätt att få tjejer intresserade av teknik. Utvärderingar visar att de har många gånger presterat bättre än killarna, då teknikuppgifterna är mer konkreta. På så sätt kan vi få fler tjejer att söka teknikutbildningar. Och det är klart att jag hoppas att allt detta ska bidra till att Skellefteå blir en stad som satsar på teknik som för den hållbara utvecklingen framåt.

Så med det önskar jag dig en skön helg, och en möjlighet att rena huvudet så att du orkar arbeta med rätt saker sen!
Må väl!!

Våga lägga dig i

Jag har precis skrivit ett mail till finansminister Anders Borg. Jag vill veta varför han hela tiden ser ekonomins utveckling i förhållande till arbetsmarknadens tendenser. Jag skrev att jag antog att inte heller han ser evig tillväxt som möjlig. Och att det är, i princip, omöjligt med ökande sysselsättning i en teknikbaserad värld som rationaliserar som resultat av just teknikutvecklingen.

Det jag vill veta är varför man inte hör resonemang om att beskatta produktion och konsumtion istället för arbete.

Jag ser fram emot svaret, som jag räknar med ska komma. 

Alldeles för få använder sin möjlighet att ställa frågor direkt till de som styr. Kanske är det för att vi tryckts genom en skola som sätter (satt) rättstavning högre än lusten att uttrycka sig.

Själv bryr jag mig väldigt lite om meningsbyggnad, grammatik och stavning. Men däremot kastar jag mig med stor lust in i projektsökande, debattartiklar och skrivelser. För mig är det lika bakvänt att först se formen (språkuppbyggnaden) och sedan försöka trycka in innehållet(det jag vill säga), som att lägga massor av tid på att välja tallrik, men sedan bara lägga upp ur en konservburk.

Men det är alltså min teori. Jag känner ett antal språkpoliser, med lång bakgrund inom akademierna. Tack och lov har även de insett att ett bra sätt att hämma folk är att stirra sig blind på fel saker.

Om människor i stället börjar ösa ur sig orden, skriva till alla de vill säga nåt åt, tycka till i tidningarna etc., så kommer naturligtvis även "tallriken" att förbättras småningom.

Så kör hårt! Va inte så rädd för att det inte blir perfekt! Vi behöver alla nyansera vad som tycks genom att framföra våra olika åsikter som virvlar omkring i vardag och fest. Livet ska vara utmanande och härligt!!

Folkbildningen är i framtiden

Jag funderar mycket på hur vi i Studiefrämjandet ska kunna fördjupa demokratin. Vad är det egentligen som kan väcka människors lust att vara med och styra utvecklingen av sin egen värld?
Många bor i dag i bekvämlighetsgrottan. Och trots att de klagar på ett flertal av de konstigheter som pågår i politiken, så verkar de trivas ganska bra. För vad ska man annars säga om att nästan varannan svensk tror att politikerna är korrupta, men ändå hörs väldigt få röster i debatten om detta.
Eller att vi vet att den räntedrivna ekonomi vi nu sitter i är totalt ohållbar på alla sätt, men ändå låter vi den fortgå.
När försvann egentligen känslan av att vi bygger landet?

"Vår värld är i ständig förändring. Så har det alltid varit. De som anpassar sig till förändringarna består. De som stretar emot försvinner." Dom här orden läste jag i en skrift om folkbildningens framtid, och de är givetvis klockrena. Man måste utveckla och förändra hela tiden. Det som har varit kan aldrig ge fullständig framgång i nuet. Liksom snön tinar på våren, och ger ett komplett nytt landskap men nya förutsättningar, måste vi kliva framåt och se hur det scenario vi befinner oss i ser ut idag och framåt.
Det är meningslöst att protestera mot våren genom att säga att; vi fortsätter arbeta precis som om det är vinter. Vi ägnar dagarna åt att skotta snö trots att den inte finns längre.

Min starka övertygelse säger mig att det är länge sedan folkbildningen behövdes så mycket som nu! Men vi måste våga vara synliga, finnas i nya sammanhang och skapa oväntade samarbetsformer. Vi ska opinionsbilda, hitta lösningar, arbeta tillsammans och uppåt för att nå förändringar.
Den gamla folkbildningsandan gällde ett gammalt samhälle. Nu är vi här och nu och bör skyndsamt förstora samtalet om vad det innebär.
"För folket genom folket" stod de tryckt på min första tröja jag bar som folkbildare på Hola folkhögskola 1990. Precis så enkelt är det. Och det folk vi pratar om är de som finns överallt där ute. På gator och torg, i tv-sofforna och på universiteten.

Så låt oss fortsätta möta alla i skapande samtal. Låt oss bilda oss i att öppet bryta åsikter mot varandra i animerade dialoger, där sak och person hålls isär med lätthet och glädje. Samtalet har alltid varit folkbildningens största skatt, och så kommer det antagligen att fortsätta vara oavsett mediet.

Odlingsdags

Men tack för att ni har väntat på mig! Jag vet att jag varit borta ett tag härifrån. Det har helt enkelt varit så pass intensivt på jobbet, att tankarna aldrig hunnit riktigt till bloggen. Men nu är jag här igen.

I förrgår morse när jag skulle åka iväg till jobbet, upptäckte jag att krokus och hyacinter börjat stickas upp ur snön invid väggen. Dessa tappra glädjespridare! De liksom känner på sig att vi behöver se att naturen lever efter en lång, mörk vinter.

I mitt köksfönster står några paprika och chiliplantor och sträcker sig mot solen. Fötterna har de förankrat i god mylla som fyllts i avklippta mjölkpaket. Och nej, jag gör inga hål i botten på paketen. Det går hur bra som helst i alla fall. Persiljan har snart tagit över sin tetra helt, och kommer nu att få en ordentlig kruka.

Förra helgen satte jag tomatfröer. En liten glasslåda i plast rymmer fler plantor än man kan tro. Så snart de fått ungefär 2 bladpar sätter jag om dem i varsin kruka.

Sommarblommor och gurka blir nästa steg. Jag hoppas kunna sätta ut odlingslådorna direkt i mitt kallväxthus. Då kan de gro av solen och värmen på dagen, och vila på nätterna. För kompakta, knubbiga plantor är vad jag är ute efter.

1 maj brukar vara ett bra datum att sätta broccoli och annat sådant som ska förodlas för friland.

Jag har bestämt mig för att göra en del humlestörar i sommar. Så nu försöker jag få upp plantor från frö. Jag har satt fröna i krukor som stått ute ett par veckor nu. Givetvis har de inte grott ännu, men jag räknar med att det kommer att ske när det blir lite varmare.

Jag längtar också efter att lyfta på jordfiltret till varmkomposten för att se hur den ser ut efter vintern. Den har i alla fall funkat hela vintern!

Att sätta fröer, driva fram, sätta om, vattna, ansa, kompostera och njuta av goda smaker och bilder påminner för övrigt mycket om mitt jobb i stort. För det mesta är det underbart med alla dessa stadier alla plantor ska ta sig till. Och emellanåt angrips något av ohyra. Då tänker jag ekologisk bekämpning. Och om det inte hjälper flyttar jag plantan, låter den torka bort och eldar upp den. Därefter kan jag lägga askan i komposten. På så sätt går inget till spillo.

Ha en trevlig helg och sätt gärna några frön. Det är bra för allt!

Arbete och poesi

Jag börjar denna härliga morgon med ett citat ur Kahlil Gibrans "Profeten". Den räknas som en av världens mest citerade skrifter, och jag förstår varför. Här är delar av vad han skriver om äktenskap:

Men låt det finnas rymd i er samvaro,

Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja;

Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era

själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte 

ur samma bägare.

Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma 

stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt

var och en av er få vara ensamma.

Liksom strängarna på en luta är ensamma även när 

de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,

Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.

Och stå vid varandras sida, men inte för nära,

Ty templets pelare står åtskilda,

Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Så kan jag se att det är när det fungerar som bäst på arbetsplatsen också. För till vissa delar är ju en arbetsgrupp som ett äktenskap. Just denna vecka upplever jag att vi hittat ett flyt som gör att varje del står stark som fristående, men ändå ger så otroligt mycket till helheten. När alla lyfter varandras potential till det yttersta blir 1+1 tre!

Kanske är det vårsolen, kanske en gryende tro på att vi tillsammans har så enormt mycket att erbjuda. Vilket det är spelar ingen roll, för när det fungerar är det det bästa av äktenskap!!

Kritisk massa

En ny omgång med snö har bäddat in omgivningarna, och plötsligt känns våren långt borta. Men den finns där alldeles runt hörnet. Jorden behöver bara vända sig en aning till, så kommer solen att återta herraväldet över vår ljuva världsdel.
Lite till är nog också det som behövs för att omställningsfrågan ska nå den kritiska massa när fördämningarna liksom brister, och nya intentioner och inriktningar visar sig.
Överallt finns små öar som protesterar mot den grymma exploateringen, som i konsumtionens heliga namn äter upp planeten.

I tidningarna står det nu dagligen om protester mot nuvarande livsstil. Samlade missnöjda grupper av ungdomar från olika politiska partier i Europa, grupper som redan ställt om, städer som infört lokala valutor och enskilda som i tysthet bara ändrar sitt sätt att tänka och leva.
Samtidigt fortsätter många att leva som förut. Köper skrot, flyger iväg på semesterresor och förspråkar tillväxt. Vissa tror t.o.m. att det fortfarande är marknadsekonomi som gäller. De har liksom missat att pengarna idag inte har en koppling till faktiska resurser, utan är ett långt system av räntor på räntor.

Hästköttsskandalen i all sin nedrighet har varit en välgörande ögonöppnare. Människor har verkligen trott att matproduktion för svenska hem sker på andra sidan jordklotet för att det ger den bästa maten. Eller?
Nu visar det sig att nästan alla har börjat titta lite närmare på vad de köper hem. Ett litet steg i rätt riktning.

På nätet händer det förstås massor som för omställningsrörelsen framåt. Omställning Sverige, Konsumindre, Äkta Vara och föräldravrålet är några intressanta fria grupperingar som vuxit sig stora. Här är det alla tillsammans som sköter inflödet av inspiration till varandra. Kunskaper delas och bildningen sprids i samma anda som Wiki.

Så om du spanar bortom den vinterdammiga gardinen kan du se en ny värld i skapande. Och vi som arbetar med de nya, varma frågorna som ekologisk klokhet, social värdighet och nya levnadstänk bör snabbt flytta fram positionerna och öppna ännu mer för det som nu växer av sig självt.
För nog är det mycket trevligare att vara med i gruppen som styr tåget mot ett positivt mål, än att sitta längst bak i artonhundratalsvagnen. En vagn i vilken man tror att mervärde för människor är pengar och att tillväxt är viktigare än liv!

Jag är nu inbjuden att möta några avgångsklasser på en gymnasieskola. Mitt tema blir "2040 lever vi i den värld du skapat". Kanske kan det vara en nyttig tankeövning för oss alla. Hur ser världen ut 2040? Och vilka visioner måste vi ha idag för att nå annat än gråhet och kamp om överlevnad?

Medborgarlön?

Förra veckan talade vi arbetsmarknadspolitik här på jobbet. Det utlöstes av att man nu gått ut med att vi kanske bör jobba några år längre än till 65 års ålder. I en undersökning visade det sig dock att de allra flesta av de tillfrågade, ville sluta före 61 års ålder!
Lägg därtill på att många arbetsgivare är måttligt intresserade av att behålla en allt äldre arbetskraft.

Det jag tycker mig märka är en ökad medvetenhet om att lönearbete inte kan vara navet i livet. Allt fler röster höjs för att vi ska tänka om. Många människor jag möter strävar efter att hitta ett sätt att befria sig från  arbetets bojor.
En strävan efter att hitta sätt att leva billigare är ofta på tapeten i vårt umgänge, och den varierande gruppen består av alla politiska hemvister och olikfärgade bakgrunder. Jag hade nog inte trott att det skulle vända så här snabbt på gräsrotsnivå!

Jag minns när jag runt 1995 argumenterade stenhårt för medborgarlön. Många av de motargument jag mötte handlade om jämställdhet. En medborgarlön skulle innebära att kvinnor fjättrades vid spisen, sa många debattörer. För att vara hemma skulle aldrig kunna skänka någon utveckling?! Det är på din arbetsplats de mest intellektuella, och de som dessutom har din utveckling i fokus finns. Ja, ni fattar!

1996 kom boken Arbetets död och medborgarlön, av Lars Ekstrand. I boken visade han hur vi genom att ta bort alla sociala system som socialtjänstens ekonomi, försäkringskassan, pension, barnbidrag, bostadsbidrag m.m. lätt skulle frigöra pengar som bekostade en medborgarlön. Det är ju enorma pengar i omlopp för att administrera systemen.
Ekstrand ansåg, vill jag minnas, att vi skulle ha ett antal år som varje person stod till arbetsmarknadens förfogande. En slags pott alla skulle erlägga. Dessutom skulle givetvis den som jobbade få lön utanpå medborgarlönen.
Naturligtvis var argumenten många både för och emot, men det var en frestande tanke som Sverige inte var riktigt redo för.
Vi som gillade idén såg framför oss hur människors värde skulle öka. Ingen skulle behöva gå på soc med mössan i handen!

Idag är det ju arbetslinjen som gäller. Samtliga partier har som mission att se till att vi ska jobba hela vårt liv. Därför var det spännande när jag i helgen läste Fredrik Virtanens inlägg i Aftonbladet. Han känner, som många andra att Arbetslinjen måste bytas mot Frihetslinjen.
Men allt handlar ju om hur länge vi accepterar att leva i ett samhälle som kräver tillväxt byggd på konsumtion. Så snart vi ändrar beteende kommer politiken att tvingas tänka annorlunda!

Omställning av levnadssätt och en hållbar utveckling inom alla områden kommer att ställa det mesta på ända. För inget mindre än ett statligt tvång på att vi måste konsumera för X antal kronor per månad kommer att kunna stoppa utvecklingen mot ökad frihet, där rent vatten blir viktigare än billiga skiftnycklar.

Jorden

Tänk att en sten träffat Jorden igen! Hur kan detta hända? Vi måste göra något!!

Intressant att så många inte kan fånga bilden av vår verkliga plats i världsalltet. Att solsystemet rör sig runt i Vintergatan med drygt 800 000 kilometer i timmen. Och att Jorden susar runt solen med en fart på 108 000 kilometer i timmen. Lägg  också till att vi i Sverige snurrar runt (Jordens rotation) med ca 800 km/timme. 
Och inte är vi då ensamma i det jättelika. Antalet stjärnor man kan se i ett teleskop antas motsvara antalet sandkorn på jordklotet. Och då är det förstås bara en ytterst liten del av alltet.

Så inte är det så konstigt att någon sten ibland letar sig in i vår atmosfär. Konstigare är att vi som lever här inte kan inse vår litenhet, och ödmjukt samsas kring hur vi bör leva för att planeten ska kunna fortleva. 
Hur kan man i förhållande till det sanna stora luras att tro att pengar är det viktigaste? 

Jorden har ju blivit lättare att förstå genom teknikutvecklingen. Vi kan faktiskt se bilder av Jorden utifrån rymden, men har också varje dag hela världen i vårt knä via media. Men trots detta verkar det vara en ihärdig illusion att vi kan förstöra och skapa skräp, föroreningar och klimatförändringar utan konsekvenser. Att vi liksom inte kan greppa sanningen.

Hade vi levt i 3000 f.kr. hade vi kanske tolkat stenen från rymden som ett tecken från gudarna. Och även om vi idag tycker att det verkar konstigt, så hade de i alla fall förståndet att stanna upp och fundera på den helhet de ansåg sig se.
Helheten för oss verkar omöjlig att nå! Att t.ex. gruvbrytning-tillverkning-konsumtion och sopor skulle avgöra vårt öde verkar ytterst få vilja förstå. Vi kan inte tänka oss att kompromissa det minsta i vår livsstil för att låta Jorden överleva. Vi måste ha kärnkraft eftersom vi annars inte kan driva industrierna. Men hur många industrier behöver vi? Hur mycket av det du konsumerar behöver du egentligen?

Vår lott från födelse till död är att arbeta. Inte för att det är det enda sättet att leva på planeten, utan för att man bestämt att vi mår bäst av lönearbete, och att kapitalisterna inte kan klara sig med bara några miljarder per år. Illusionen är som sagt kompakt!

Nu kommer vi att tvingas lyfta förhänget och se en ny livssyn växa fram. Tyvärr är gränsen nådd på många fronter! Omställning och hållbar utveckling är redan betydligt större frågor på andra ställen på klotet än vad de är i Sverige. Det innebär att alla Kung Midas som lärt sig äta guld, kanske kommer att få gå över till en grönare kost.

Och under tiden rusar och snurrar vi vidare i det oändliga!! 

Hästkött och löshår!

Jag tycker att "hästköttsskandalen" har skapat ett riktigt nyansera samtal på gräsrotsnivå. De jag pratat med tycker förstås att det är fel att fuska med märkningar. Men ännu mer fel att slänga mat för att den innehåller hästkött!
Var finns analysen? Är det något fel på maten eller borde det sättas på en lapp där det deklareras hästkött och kanske ett lägre pris?

I ett läge där människor börjar vakna upp ur slöserisäcken, känns det oerhört dumt att inte testa vad som händer om man hanterar maten och skandalen åtskiljt så att säga. Men ett sådant experiment kanske skulle leda till beteenden man inte eftersträvan.
Industrin är så van att det bara finns ett sätt att reagera, att de inte ens provar andra vägar. Och eftersom matslöseriet är så gigantiskt reagerar vi knappt på några hundra ton hit eller dit.

I dagens tidning kunde jag läsa att det är oerhört lukrativt att sälja (och inmontera) löshår! Och det kan ju jag tycka säger något om på vilken filosofisk våglängd vi rör oss idag.
Och förmodligen är detta jämförbart med vad som sker i sociala medier. Om jag skriver om hotet mot planeten, eller kränkningarna mot opinionsbildare får jag kanske 3 gilla på facebook. Berättar jag istället vad jag ska äta till middag, eller lägger ut en bild på min hund, då gillas jag av massor.

Undrar just vad det är som gör att människor vill vara så ytliga? I dag hade jag ett samtal med en kille från en av våra medlemsorganisationer. Han vara ute efter pengar. Jag förklarade folkbildningens grund. Att det inte handlar om snabb behovstillfredsställelse, utan långsiktigt samhällsbygge. Han förstod vad jag menade, men hade gärna sett att det gällt andra än just dem.

Var har det gemensamma ansvaret för nu- och framtid gömts? Jag vill så gärna hitta det, så att vi - unga och gamla- kan ha och få bra liv.
I alla tider har det funnits agitatorer som brunnit för sin sak. Och sin sak har oftast varit i en solidarisk anda.
De/vi finns fortfarande, men vi lever en tynande tillvaro i en tid när t.o.m. föreningslivet spelar ut oss som marknadsbrickor.
Men vi ligger under ytan och väntar på att ni vill ha oss igen. Och de som väntar i flexibel vila blir fler för var dag. Vi kommer inte att svika när marknadskrafterna börjar se er som ointressanta. Vi finns nämligen här av rakt motsatta skäl!

Syftet räknas

Igår var jag på Sveroks (Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund) distriktsårsmöte. En härlig samling människor som alla brinner intensivt för sin hobby.
Allra mest intryck gjorde dock en presentation från Projekt Gaia. De gör olika spel-aktiviteter, och allt eventuellt överskott de får in går till miljöändamål. Så vackert och ideologiskt!

Jag tänker på hur det var förr. Då var i stort sett allt inom folkbildningen till för att förändra den egena situation och samhället. Då var det fattigdom och svält som skulle bekämpas, och naturligtvis inflytande över det egna samhället. Då var också strukturerna väldigt synliga. Patronen som ägde bruket bodde i största huset på orten. Jag minns att Rönnskärsverkens VD hade privatchaufför, och en stor svart företagsbil. Ekipaget gled genom gatorna i Skelleftehamn, som för att visa sin storhet.
Men alla visste hur dirren såg ut och vart han bodde!

Idag är makten betydligt mer komplex och därmed svårare att få syn på. Politiker som är inblandade i multinationella företags styrelser, eller/och äger aktier som genom varje spadtag förändrar världen.
Jag läste att 70% inte känner sig representerade i den representativa demokratin! Men då har väl något gått riktigt snett.
Vart tog bildningsidealen vägen? För det är ju vi själva som avgör om vi vill lära oss något för att sedan kunna påverka.

Jag gillar givetvis de trygghetssystem som finns i dagens Sverige. Men ibland kan det kännas som om människor blir institutionaliserade av samma system. Man håller sig inom de uppsatta ramarna, och den gamla folkbildningstanken att det är vi tillsammans som omförhandlar ramarna verkar ha vyssats undan. Väldigt många har åsikter i frågor, men alltför få anser att de kan, eller orkar, påverka.
Nog är det väl dags att träffas i studiecirklar för att granska det egna systemet och börja samtala om framtiden!

Det förvånar mig också med vilken lätthet beslut kan fattas av styrelser och företagsledningar. Jag är nog inte ensam om att ha sett styrelsemedlemmar sitta och sova under samtalen, för att sedan kvickna till för att säga ja eller nej.
De är med om att fatta beslut om förändringar av organisationer, utan att ha ägnat en tanke åt vad det leder till.
Jag för mig del anser att resultatet är det som i första hand måste beaktas. Att man skapar scenarior som pekar ut olika tänkta konsekvenser av beslut. För det är väl ett klokt långsiktigt resultat man eftersträvar?! Dessutom kan analysen av problemen fördjupas. Och vi ser ju också att många beslut leder till att problemen kvarstår och i vissa fall förvärras. Om man lagar det som inte är trasigt (istället för rätt saker) vad  blir då det långsiktiga utfallet?

För min del fortsätter jag nu att, på fritiden, studera det område jag just nu tror kan göra väldigt mycket nytta i samhället. De handlar om just scenarioplanering, tjänande ledarskap och välkomnande organisationer. Jag vill bidra till att organisationer kan börja se sin egen framtid tydligare, och att de som ska bygga detta (medarbetare och ledare) gör det i en anda som fullt ut stöttar mot målet.
Alldeles snart är jag beredd att lägga ut dessa tjänster till allmänheten. Det kommer förstås att ske, i första hand, på vår hemsida.
Trevlig söndag!

Näthatet en skam för demokratin och för människan

Igår såg jag Uppdrag granskning om det hat som opinionsbildare (modiga människor), och då företrädesvis kvinnor, får ta emot.
Jag vet knappt var jag ska börja tänka i denna fråga. Det är ju människor det handlar om! Inte en flock djur som drivs, till största del av sin reptilhjärna!!
Vad är det som har hänt och vart är vi på väg?

I programmet fick vi se hur kvinnor hotas med allehanda förskräckligheter för att de har åsikter. I morse fortsatte samtalet på P1. Det visar sig att det som skapar mest provokation är att säga nåt om Sverigedemokraterna, att ha positiva åsikter om invandring och att prata klimatförändringar. Kvinnan som satt i studion sa att ; många män blir riktigt förbannade när man skriver nåt om att hushålla med resurser. De vill fortsätta som vanligt!
Och istället för att ge sig in i samtalet tar de tydligen till hot!! Men vad i hela friden är detta? Jag kan liksom inte greppa det!!

Vi lever på ett jordklot, och det kräver att vi tillsammans funderar ut hur vi ska klara detta på bästa möjliga sätt. Till oss kommer människor från andra länder. De har ofta genomlevt krig, som i botten kommer ur kamp om resurser.
Egentligen är det jämförbart med om vi levde en familj på en liten begränsad tomt, och behövde planera och arbeta för att få resurserna att räcka till. Tänkt dig att familjen måste klara sig på det trädgården ger (mini jordklot). Någon uppmärksam person ser att det sätt vi hanterar situationen på är ohållbar, och säger dessutom det. Syftet, med att säga det, är att försöka hitta långsiktiga lösningar för alla.
Om man i det faller lyfter frågan, och istället för ett samtal om hur vi ska nå framgång, får hot om våldtäkt för att man pratar om det. Hur länge skulle den gården klara sig?
Och precis  likadant är det i större skala (hela planeten).

Vi bor på en himlakropp som rusar fram genom rymden. Denna ytbeväxta sten ska försörja oss, och här ska vi leva tillsammans. Ingen har mer eller mindre rätt att leva här.
Därför blir jag helt förvirrad av att så många blir alltmer navelskådande och inte verkar se helheterna. Vi måste nog ständigt fundera över resultatet av det vi gör och tycker, för tydligen håller det på att dra iväg alldeles åt skogen.

Vad får det för konsekvenser att jag uppfostrar mina barn som jag gör? Vad blir resultatet av att jag agerar (eller inte) som jag gör på jobbet? Vad ger det för framtid att jag inte säger ifrån (eller gör det)?
Jag skulle kunna fortsätta länge!¨
Om vi ska navelskåda borde vi verkligen granska oss själva i alla lägen. Egoism i alla former sprider en ruttnande stank av en framtid i förfall.
Jag börjar med mig själv!

Att förstå vad som är viktigast!

Igår handlade uppdrag granskning om hur några lurats till Sverige från Kamerun. De skulle plantera skog, och få hyfsat betalt för det.
Nu visade det sig att allt var bluff. Istället utsattes det för, vad några i programmet kallade, slavhandel.

Vissa av arbetarna hade fått stöd av sina familjer, som sålt allt de hade för att få ihop till biljetten.

Vi får då se hur en av dessa lurade män står och tittar ut över planteringen han varit med och skapat. Han ler lite, tittar på reportern och säger:" jag har i alla fall varit med och gjort något bra för planeten. Att plantera träd är bra för klimatet."
Han anser alltså att om de nu än lurats på allt, så kan han glädjas åt att ha gjort en insats för planeten!

Hatten av för alla dessa människor som borde bli våra livslärare!! Jag älskar er alla!!

Billig, nyttig och klimatsmart mat

En tidigare arbetskamrat, och en av landets klokaste självhushållare, lärde mig så fantastiskt mycket om hur vi påverkar planeten med vår livsstil. Hon sa alltid att "det klimatsmartaste valet du gör är att välja att inte köpa!"
Och visst har hon rätt! Att obetänksamt konsumera bara för att det finns (och ser gott ut om det är mat) är ju en galen livsstil!
Det är mycket enkelt idag att ta reda på hur maten tillverkas och transporteras till ditt bord. Och vissa saker behöver du bara fundera lite över, så förstår du hur det hänger ihop.
Ta t.ex. gurkor, tomater m.m. Vi som bor i Sverige behöver ju inte mer än titta ut genom fönstret för att förstå att de inte växer här utanför under vinterhalvåret. Nä, antingen är de transporterade långt bort ifrån, eller så har de vuxit i uppvärmda växthus.

Nu finns det, tack och lov, människor som gjort det klimatsmarta till en trend. Som att baka sitt eget surdegsbröd. Korvtillverkning har också kommit in i allt fler kök, och den senaste trenden förutspås nu bli att syra sina egna grönsaker.

Det är så oerhört enkelt att syra hemma. Jag använder ofta vitkål, blomkål, morötter och lök. Härligt med nyttiga, ekologiska, närodlade grönsaker hela vintern. Nu har jag testat rödkål, skivat äpple och rödlök. Det doftar underbart ur burken, men jag får vänta några veckor innan det är klart.

Att tänka sig för och själv framställa maten har blivit en rörelse som kallas Slow Food. Det börjar finnas ganska många Slow Food restauranger runt om i världen, och på vissa håll t.o.m. Slow Cities. Du kan läsa om detta på nätet och i böcker.

Nu säger många att det inte finns tid att laga mat från grunden. Men det är givetvis ett val man gör! Alla har vi lika mycket tid per vecka till vårt förfogande, men hur vi väljer att använda den är ett aktivt val.
Jag lägger gärna tid på maten så att jag sparar energi, skonar klimatet och ger en möjlighet till framtidstro till de unga.

Det är svårt att vara perfekt när det gäller att vara framtidssmart. Men frågar man ungdomar om de vill ha en ny mobil varje år eller satsa på att bina som pollinerar vår mat ska överleva, är nog svaret självklart! Men om vi aldrig sätter in konsumerandet i dess betydelsefulla sammanhang, så kommer de att fortsätta att tro att det är viktigare att ha rätt prylar än att ha rent vatten och bin.

Så allt hänger på vad varenda en av oss gör och säger!

Skicka vidare

Jag vill börja med att önska alla en riktigt god fortsättning på det nya året! Som bonus får du en puss från barnbarnet Albin.
Det känns alltid så förtröstansfullt att få fira in ett nytt, oskrivet år. Kanske hänger det samman med att ljuset återvänder. Att dagarna liksom skiftar utseende med löften om den hägrande våren.

Under ledigheten har jag funderat på vad jag kan göra för att bidra till att världen blir en lite bättre plats att vara i. Tänkte att jag skulle skapa en facebook-grupp där man inspirerar varandra med goda gärningar. Men det får absolut inte bli ett forum för skryt. Det vi gör för varandra ska vi göra för att själva må lite bättre, inte för att visa hur bra vi är.

Min man och jag brukar t.ex. alltid lämna kvar parkeringsbiljetten om tiden inte gått ut. Vi lägger den i luckan på automaten, så att den som kommer efter oss kan använda den. Vi brukar också låta människor gå före oss i kön på affären, fråga de som verkar må dåligt om vi kan hjälpa till, och betala lite extra vid olika tillfällen.
Under det här året ska jag ha en penna i fickan. På det sättet kan jag skriva "varsågod, ha en bra dag" på parkeringsbiljetten. Det känns viktigt att den som hittar den förstår att det är ett aktivt agerande som ligger bakom gåvan. Inte att någon bara glömt den kvar. För jag tror verkligen på att goda gärningar skickas vidare!

Det har också kommit till min kännedom att det finns en film med namnet Skicka vidare. Budskapet i filmen har skapat en växande rörelse som jag väldigt innerligt vill vara del av! Kul att tanken hos mig blev så stark innan jag visste något om filmen och rörelsen.
Förhoppningsvis är vi allt fler som vill lämna egoismens tidevarv bakom oss, och istället, med våra handlingar och tankar, skapa det vi vill möta. För det är ju precis så allt byggs. Om vi fortsätter att roffa åt oss förstör vi våra livsförutsättningar, samtidigt som våra dagar blir fyllda av avund och misstro. Nog är livet betydligt behagligare om man ger och möts av kärlek och omtanke.

Så med detta pulserande i mina omlopp inleder jag det nya året. I morgon återvänder jag till mitt fantastiska arbete och startar upp stegen mot de mål jag själv satt. Jag är övertygad om att min väg kommer att kantas av underbara människor som också vill väl.
Någonstans läste jag för många år sedan orden "om du tror att du ska få en dålig dag kommer du förmodligen att få rätt. Om du tror att din dag ska bli bra kommer du förmodligen också att få rätt". Och så är det ju.
Crosby, Stills Nash & Young sjöng; You expect from me to love you when you hate yourself my friend. Och mycket ligger det nog i det. Om vi kan vara lite mer tillåtande och kärleksfulla mot oss själva, blir vi nog automatiskt det mot andra också.

Så låt oss tillsammans skapa ett underbart nytt år!