Vaknade som vanligt tidigt. Jag gillar den nya gryningen. Fåglarnas sång är allt som hörs i den dimmiga morgonen. Trädens knoppar sväller mer för var dag, och ottan till ära har de klätts in i kristaller av dagg. Det är vacker och äkta.
Allt jag behöver göra för att delta i samskapandet av detta är att låta naturen finnas nära. Att ge tillåtelse till växtligheten att få leva kvar, och att själv plantera och skapa vidare.
Den största av alla känslomässigt tillfredsställande handlingar måste vara att vårda sin trädgård. Det finns bara positiva känslor och resultat av det.
Egentligen så finns ju allt givet människan. Tänk vad enkelt det vore om vi inte en gång bestämt oss för att gå omvägar. Om vi i större omfattning åt maten direkt från växterna.
Idag skickar vi in fina, vackra frukter och grönsaker i fabriker. De tar bort allt de nyttiga och smakrika, tillsätter kemikalier och under tiden spyr de, ur skorstenarna, ut giftig rök över jorden.
När och varför blev det så?
Filosofer har under alla tider pratat om att den största insikten kommer från att odla en trädgård. Och att man kan se sin själ som just en inre trädgård att odla. Jag vill gärna se det så även om det inte alltid är så lätt.
Vi lever så konstigt idag, och de flesta söker tillfredsställelse i materiella ting. Jordklotet klagar högljutt men vem orkar lyssna när det finns så mycket att konsumera?
Den som inte har en egen trädgård kan odla lite på sin balkong eller i ett fönster. Att se något gro från ett litet frö till en stolt planta. Och att sedan kunna smaka resultatet av jord, vatten och ett litet frö, det borde få vem som helst att bli rörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar