Tillväxt utan slut?!

Häromdagen gick jag in och tittade på mina pensionsfonder. Jag är verkligen varken intresserad eller ens överens med nuvarande system.

Då jag, som alla andra, inte har något annat val än att placera i fonder, har jag valt etiska sådana.

Pensionssystemet bygger på tillväxt! Som alla andra resonemang idag. För att jag ska få ut pensionen måste tillväxt ske! En nerväxt skulle kunna innebära att jag inte har en spänn att hämta efter ett helt yrkesliv. Men nu tror ju inte jag på tillväxt som samhällsform! Mina bondförnuftiga resonemang säger mig att ingen tillväxt (alltså inte heller grön sådan) är förenlig med en balanserat och hållbar värld.

Men jag får alltså inte bestämma själv hur jag vill förvalta det kapital som ska vara min trygghet i framtiden. Kanske vill jag se till att investera i att bo gratis och skapa kloka energisystem för en del av det jag äger. Men se där får jag inte lägga mina pengar! Storebror har klämt in mig i tillväxtens käft.

Samtidigt säger sig den borgerliga regeringen, vi har nu, stå för valfrihet! Vi ska alltså, enligt utsago, få bestämma mer själva. Det rimmar verkligen illa med det pensionssystem vi har nu, och som tagits fram i en bred politisk uppgörelse.

I bland måste man i alla fall gilla läget i väntan på att idéer om moteld ska växa fram. Så jag kollade vilka fonder som har "rädda jorden" som sitt huvudsyfte. Jag hittade ett antal fonder som kunde ligga i den kategorin (även om jag är tveksam till sanningen i detta).

Efter att jag hört på radio att Kina satsar så otroligt mycket på vindkraft, var jag också intresserad av sådana fonder.

Vid en sökning på pensionsmyndigheten hittade jag ingen av de fonder som intresserade mig. Så jag mailade för att kolla hur jag skulle hitta rätt. Fick ett svar som sa att: "de fonder du efterfrågar finns inte i våra system. Men vi har flera hundra andra fonder du kan välja på."

Så här har alltså staten (som man säger ska vara jag) snott makten över mina pensionspengar. Jag degraderas till en mindre vetande människa, som måste ha förmyndare som tar ansvar för min framtid! Men ingen tror väl egentligen att det är vad det handlar om. Vi förstår ju att de vill ha in pengarna i ett system som fortsätter att hålla tillväxtens grenar gungande.

Vad kan man då göra? I slutet av varje tanke jag har om dagens samhälle, kommer tvivlet på vår nuvarande demokrati fram. Och visst, det är ju därför jag är folkbildare! Demokratin måste ständigt nyskapas, det har sagts miljoner gånger, men är värt att säga igen!

Det vi blir visade nu är en demokrati med nöjda, mätta medborgare, som på ett mer filosofiskt plan diskuterar samhällsproblem.

Men många unga mår dåligt! Och inte bara unga för den delen!!

På min förra arbetsplats jobbade vi med att utbilda behandlingsassistenter. Missbruk av droger, men också av sex, relationer, mat m.m. var sådant vi fördjupade oss i.

Idag ökar hela tiden antalet missbrukare av både spel och konsumtion. Om du går in och söker forum om shoppingmissbruk, kommer du att bli mycket ledsen när du ser alla rop på hjälp! Människor vet om att de inte blir lyckligare av att köpa nya saker, men det har blivit en drog! Marknadsföringens enorma mantel har lyckats täcka de flestas ögon!!

Så det jag har lagt en del tid på är att ansöka om projektpengar för att jobba med de här frågorna. En ansökan ska till Allmänna arvsfonden och projektet handlar om att ge unga behörighet att påverka sin egen framtid. Ett årslångt arbete som ska få unga människor att förstå samhället, vinna självkänslan att de är del av lösningarna, och låta dem skapa egna sätt att bilda opinion. Vi ska finnas med som resurser som ger dem de kunskaper de själva efterfrågar.

Den andra ansökan ska till Konsumentverket. Där vänder vi oss också till unga, men med fokus på marknadsföringens knep och beskrivningar av vad som formar olika samhällsbyggen. Även det här projektet bygger på ungas egna erfarenheter i kombination med oss som resursanskaffare. Om de t.ex. vill göra en animerad film om sina upptäckter, så ska vi ordna fram både personella och ekonomiska resurser.

Nu vet jag ju inte om vi kommer att få pengarna. Men att tankarna är formulerade och nerskrivna i en ansökan, gör att det säkert kommer att förverkligas i någon form och storlek oavsett vad som händer.

För jag tror mycket på att formulera mina tankar till nån sorts handlingsplan. Det är när de över går från att bara vara snack som saker börjar att hända!  

Klimatförändringar

Igår rapporterade rymdstyrelsen Nasa om en "extraordinär händelse". Ett rekordstort isområde på Grönland smälter med en rasande hastighet! Först ut var en gigantisk kalvning av ett isberg, där delen som lossnade var lika stor som Manhattan.
Därefter har avsmältningen, på bara fyra dagar, ökat från 40% till 97%!

På ett nyhetsprogram igår kväll intervjuades en forskare om nya smittsamma sjukdomar i Sverige. Han konstaterade att "nu när vi har klimatförändringar, så får vi räkna med nya sjukdomar". Alltså inget "om klimatet förändras". Den tiden är redan förbi!!

I alla fall fick vi veta att klimatförändringarna innebär bl.a. extremväder med höga vattenflöden(vi vet!).
En ökad medeltemperatur innebär också att nya sjukdomar kan etablera sig här. Risken för både vattenburna och luftburna infektionssjukdomar ökar hela tiden.
Redan nu har vi sett "nya" klimatrelaterade sjukdomar hos djurbesättningar. Blåtunga, mjältbrand och West Nile Fever är sådana exempel. Och naturligtvis kan sjukdomar som angriper djur också angripa människor förr eller senare.
Man vet att blåtunga sprids med svidknott (sviar´n), och antagligen är den stora myggundersökningen som genomförs i sommar ett led i att kartlägga sjukdomsspridning och risker.

Väldigt mycket pågår "under ytan". Jordbruksverket har exempelvis lagt ut en rapport med titeln "Smittsamma sjukdomar i ett förändrat klimat".

Det som fortsätter att förvåna mig är att så lite når fram till den vanlige, lagom allmänbildade medborgaren. Jag får oftast söka information. Inte är det i alla fall något som lyfts fram i min dagstidning Norran!!

Som jag skrivit tidigare så ligger motmedlet i ett förändrat beteende av alla oss människor, särskilt i den rika världen. Vi måste börja leva annorlunda, och uppskatta andra värden än de som konsumtionssamhället, med ständig tillväxt erbjuder.

Men hur långt ska det hinna gå innan vi förstår och vill?
Men, om en "extraordinär" klimathändelse kan ske på Grönland inom fyra dagar, så kan vad som helst slå till inom en vecka.
Och kanske är det som många omställningsvänner säger, de flesta människor kommer inte att göra minsta förändring av sitt inrutade liv förrän det redan är försent!
Försent för vad - det får du fundera på själv!!

Den inre trädgården

I morse läste jag en artikel i SvD om meditation. Och ljuvliga känslor väcktes i kroppen. För några år sedan, mediterade jag dagligen. En litens stunds avbrott från den yttre verkligheten, och en resa in i känslor och upplevelser.
Förutom ett stort lugn gav meditationen en otroligt tillgång till kroppskännedom. Jag visste alltid om något inte stod rätt till, och kunde göra något åt det innan det blev allvarligt.
Annars är det knappast något som vår vanliga vardag lyfter fram. Förmågan att känna efter och åtgärda problem i dess linda.

När jag tänker efter så är detta överförbart till det mesta. I våra relationer med varandra nöter vi oftast på tills bristningsgränsen är nådd. Sedan försöker vi laga, och inte är det alltid som det fungerar. Jag blev precis påmind om detta i ett möte med en kvinna för en liten stund sedan.

Kanske skulle man kunna jämföra det med en läckande vattenkran. Vattnet kommer att droppa långsamt, men snart fylla ett badkar. Och i våra mellanmänsliga möten är det som ligger i badkaret inte alltid av bästa kvalitet.

Meditationen kan alltså vara förebild för hur vi kan hantera våra liv i stort. Hur vi i förhållandet kan uppmärksamma problem tidigt, om vi inte så fullt upptas av den vardagliga, skrikande ytan. Samma gäller givetvis på våra arbeten. Vad är det som är viktigt egentligen? Och hur arbetar vi tillsammans, och tar ansvar för det vi faktiskt är med och skapar.
För ytterst få, om några, situationer har kommit till av sig själva. De består snarare av val vi gjort, antingen fullt medvetet för att vi reflekterat (en form av meditation), eller omedvetet för att vi bara gått på.

Nu kommer snart en deltagare som jag ska jobbcoacha. Och jag känner mig verkligen i stämning att prata om vad som kan hända i en anställningsintervju. Både den yttre situationen och den inre upplevelsen. Human factors engineering.
Och nästa vecka när semestern kommer, då börjar jag meditera igen!! 

Mygg, blåbär och tv-kvällar!

Om jag vore meterolog skulle den här sommaren förmodligen vara otroligt intressant. Ingen stabilitet, och nya oförutsägbara nederbördsområden. Jag vet att den som arbetar med väder tycker det är tråkigt med somrar då högtrycken köar. Det händer liksom ingenting.
Men att vi efter en vår och sommar med få soltimmar, mycket regn och låga temperaturer nu bjuds nattfrost på vissa ställen, känns verkligen sådär!
Mina odlingar går verkligen inte bra i år. Potatisen växer och jordgubbarna är snart mogna, men det är också det enda. Ja jordärtsskockorna kommer förstås.

När jag skulle plantera mina frön hade kyla och regn gjort att jorden inte rett sig riktigt. Egentligen var det alldeles för kallt och blött för att så, men jag var tvungen chansa. Annars hade det inte funnits en chans att få upp någonting.
Nu ser grönsakslandet bedrövligt ut. Fullt av jordkockor där ogräset knappt växer heller. Kanske ruttnade fröna av all väta, inte vet jag. Men någon skörd att tala om blir det inte.

I våras var också blåbärsriset översållat av blommor. Humlorna flockades där, och hela marken vibrerade av ett dovt surrande. Men trots detta blir det väldigt lite bär. Det finns lite kart, men frågan är om de hinner mogna. Bakom huset finns det lite att plocka. Antagligen har där varit lä, vilket ökat temperaturen en hel del.
Att gå i skogen nu är ett äventyr passande fakirer! Jag tror aldrig att jag upplevt så mycket mygg nån gång i mitt liv! Och de har ju haft de bästa tänkbara förutsättningarna.
Jag ser också att fåglarna verkar få fram stora kullar i år. En positiv effekt av ett myggår.

I mitt växthus kommer det faktiskt en del. Jag har kunnat plocka gurka, paprika och chili. Däremot har jag bara fått några stackars tomater. Men fina klasar är på gång, så vi får hoppas de inte hinner frysa bort.

Igår var jag i alla fall ute en stund innan regnet. Ett fat med blåbär och en del läkeörter kom med hem. Det kändes bra att gå omkring och samla.
Jag fick också en del inspiration rörande omflyttningar i trädgården. Vissa växter är alldeles för utsatta där de står nu. Bättre flyttas än att blåsa sönder!

Så jag fortsätter att hoppas på fint väder med sol och varma kvällar. Nog kan det vara ganska mysigt att krypa upp i soffan på kvällen och titta på Morden i Midsomer. Men inte är det så jag vill tillbringa den ljusa årstiden. Nu behöver jag fylla på D-vitaminerna ordentligt, och få med mig blommande intrycka att fantisera om när vintern sedan anländer.


 

Hallå världen! Landsbygden anropar!!

Jag sitter alldeles i utkanten av Skellefteås stadskärna och jobbar. Här har vi perfekt uppkoppling på både telefon och dator.
Hemma är det värre! Mobilen saknar ofta täckning, och 3G är tydligen inte att tänka på där ute!
För vår dator har vi en ADSL uppkoppling. Det går trögt givetvis. Vissa saker går verkligen inte att göra.

Några år innan vi flyttade in i byn, grävdes det ner bredband runt om. Man valde att gå förbi infarten till vår by och raka vägen till Drängsmark (3 km). Varför verkar ingen riktigt veta. Naturligtvis försökte de boende få SkellefteKraft att gå in även hos oss. Man erbjöd sig mangrannt att gräva ner kabeln och installera till husen. Men det blev kalla handen. Av någon anledning hade man bestämt att just Hemmistjärn, som enda men inte minsta byn i området, skulle bli utan bredband.

Jag vet att vi inte är ensamma om detta problem. För det är faktiskt problematiskt på flera sätt. T.ex. skulle jag vilja att vi fick ta bort vår fasta telefon, något som många valt att göra idag. Men det går ju inte, för då har vi ingen uppkoppling för datorn!
Dessutom blir det givetvis betydligt dyrare för oss att vara uppkopplade jämfört med de som har bredband. Men, bor man på landet får man skylla sig själv!

Jag minns så väl när det från politiskt håll argumenterades som starkast för bredband. Man sa att det bl.a. skulle innebära att det blev lättare att arbeta hemifrån, och ha tjänsteföretag även i glesbygd. Så blev det verkligen inte!
Under det här året har några grannar undersökt möjligheten att gräva ner bredband. Det skulle kosta oss minst 30.000 per hushåll! Och då skulle vi göra allt arbete själva!! Hur är det möjligt?

I debatt-tidningen Landsbygd & livskraft, från Hela Sverige ska leva, står en del intressanta uppgifter om bredband.
Det skulle t.ex. kosta 20 miljarder att ge hela Sverige digitala motorvägar. Det kan jämföras med förbifart Stockholm som enligt budget kommer att kosta 28 miljarder, säger Inez Abrahamzon, ordförande för Hela Sverige ska leva.
I samma artikel säger Mats Erixson, som är mediesystemexpert på Kungliga tekniska högskolan, följande: "Bredband finns redan, det har staten redan grävt ner. Det finns dessutom en enorm överkapacitet, så det enda regeringen behöver göra är att ge byar och kommuner tillträde till det bredband som redan finns."

Hela Sverige ska leva kräver att varenda by ska ha tillgång till bredband med 100 Mb/s senast 2015. Men det behövs nog att vi som finns ute i byarna också ställer krav!
Vi måste gå samman och skriva till våra politiker, Post- och Telestyrelsen m.fl.
För vi vill ju ha en inflyttning av unga människor till landsbygden. Och ingen tror väl att det kommer att ske om vi inte har samma möjligheter till att starta exempelvis web-butiker eller plugga på distans som alla i tätorterna.
Landsbygden har redan många ljuvliga kvalitéer som säljer sig självt. Men att det inte ska gå att leva på samma infrastrukturella villkor som alla andra, är ju absurt! Inte nog alltså med att tätorten har de flesta bussturerna, trots att det mesta finns inom gångavstånd.
Ofta kan jag nog tycka att de som ska företräda oss har lite otur när de tänker!

 Så ser det ut just nu. Och än en gång vilar möjligheten till förändring på våra egna axlar.   

Semestertider

Vaknade av att väckarklockan tändes 05.20. Efter att jag fått morgnarna förstörda av  ilsket ringande, önskade jag mig, och fick, en gryningslampa. Så nu vaknar jag, sedan några år tillbaka, till soluppgång varje morgon.

Jag låg kvar och lyssnade lite. En humla brummade tungt, och slog med en liten bump i myggfönstret. Fåglarna var naturligtvis redan i full gång. Trastarna som undervisar sina ungarna i att hitta mask, och svalorna som tar med sina små på flygträning. Sommaren är innehållsrik!

Gick ner och slog i förbifarten på, den sedan kvällen förberedda, kaffebryggaren. Lite mat till vår schäfertik och sedan en stunds underbar ro på trappan.
Morgonpromenaden med nämnda hund gick upp mot skogen. Grusvägen låg varm, och de gröna ängarna doftade av dagg och morgonsol. Jag kunde också ana en svag doft av rök. Någonstans kanske det eldades för varmvatten.

Mina tankar tog mig till ljumma, tidiga midsommartimmar i Ådalen. När vi arla åkte upp till svärmors fäbodvall för att förbereda gökottor eller besök av turistbussar.
Att komma dit och tas emot av bäckens brusande, och doft från kokhus och bagarstuga. Det var något alldeles speciellt.
Vi bredde alltid gästernas smörgåsar i timmerstugan från 1700-talet. Hembakt halvtjockkaka, nykokt mese, gult handgjort smör, och ostar från egna getter och fjällkor. Och dofterna!!

Den här sommaren har hittills varit sparsam med härliga mogonupplevelser. Regnet har en tendens att dämpa andra intryck, i alla fall hos mig. Det som en regntung morgon allra mest bjuder på, är dramatiska, nästan obeskrivliga färger. De mörka molnen som skiftar i allt från blygrått till varmaste purpur.

På vägen till jobbet insåg jag att det inte är många med mig som åker in till stan kl 7 mitt i juli. Däremot sågs hundfolk, joggare, leende promenerare och en och annan bonde till.

På jobbet är det lugnt nu. Någon jobbcoachning idag, en del kontakter som måste tas, kulturrapporter och någon bokning. Passar alldelse utmärkt att ägna övrig tid till projektansökningar och undersökningar av vad som går att göra i höst.

Jag måste avsluta med att än en gång påpeka att folkbildningen är det bästa som finns! Och den är mitt jobb!!!

Vad tar man in i Norran?

Jag har skrivit och skickat in en debattartikel till Norran. Nu vill de inte ta in den om jag inte kortar den till mindre än hälften, och gör den till en insändare. Det har jag absolut inte tänkt gå med på. Så här kommer texten.

Vad hamnar i Norran?

För någon vecka sedan arrangerade vi på Studiefrämjandet Framtidsveckan i Skellefteå. Det här var en manifestation för hållbar utveckling som ordnas på åtta ställen i landet i år.
Då våra förberedelser pågick som intensivast rapporterades en del i medierna om den kommande klimatkonferensen i Rio. Här skulle världen träffas för att försöka hitta lösningar på tidernas kanske största problem.

 Tillståndet i världen när det gäller klimatet, ekosystemets problem, framtidens energilösningar och den ekonomiska utvecklingen är stora frågor. Men vi berörs alla på ett basalt överlevnadsplan av dem. Oron bland våra unga är stor visar flera nyss publicerade undersökningar. Överallt skrivs idag om de problem som tornar upp sig i rasande fart. Allt visar på samma sak, vi måste tänka om!

Den pedagogiska aspekten av att lyfta fram dessa frågor är mycket svår. Det här är ju inget som man har som fritidsintresse precis. Alla vi som har satt oss in i ämnet har gjort det för vår egen och andras framtid.

På Studiefrämjandet resonerade vi om hur vi skulle kunna hjälpa till att erbjuda bildning i ämnet. Vi bestämde oss för att starta med att ta hit landets kanske bästa föreläsare, som under en vecka skulle få presentera forskning och erfarenheter om de olika delarna. För oss var det också viktigt att de som talade skulle göra det på ett sätt som alla kunde begripa, samt vara så insatta att de kunde visa på lösningar.

 Och så kom de då. Nenet med presentation av energilösningar som skulle kunna få oss att blomstra. Torbjörn Lahti,  nyss hemkommen från en föreläsning i FN, och med kompetens om hur man skapar eko-kommuner. Niklas Wennberg från Stadsjord pratade om hur vi kan ändra vår matförsörjning så att den blir hållbar. Han visade också på hur många stora städer redan fått lov att ändra sig, då det inte funnits något alternativ.

Björn Forsberg visade hela spektrat från vad som är de redan synbara sociala konsekvenserna av Peakoil, till hur omställningsrörelsen växer världen över.

 Veckan avslutades med ett samtal med våra politiker. Ett samtal där alla var överens om att vi måste hjälpas åt. Det bjöds på både personliga reflektioner och kommentarer som visade att de verkligen förstått allvaret i allt från energiproblematiken, till hur vi ska kunna klara vår matförsörjning vid eventuella kriser.

Ett av våra huvudsyften med att ordna denna vecka var att vi ville ge folk tillgång till kunskap. Vi anser det vara en viktig demokratifråga att tillståndet både lokalt och globalt beskrivs från olika håll. Tillväxtsamhället är en sida, omställning en annan. Sedan är det givetvis upp till var och en att ta ställning.

Till Norran skickade jag, i förväg, flera gånger in information om vecka. Trots detta valde man att inte delta och återge något alls! Tydligen var ingen av föreläsningarna tillräckligt intressant för att beskriva i tidningen. Inte heller samtalet med våra politiker om hur vi ska skapa en hållbar kommun lockade Norran.

Naturligtvis läste jag tidningen under den veckan. Jag tänker inte gå in på vad som prioriterades istället för Framtidsveckan, men den som känner för det kan ju kolla vad som lyftes fram under vecka 22.

Så min undran är hur ni på Norran prioriterar arbetet med att hålla era läsare uppdaterade. Finns det någon koppling till vad som är på gång, hur viktigt det är för människor och värdet av att presentera det? Eller handlar det om hur era scheman ser ut, och att hitta ”nyheter” på, för redaktionen, bekväma tider? Om jag får önska något så är det ett svar som saknar de vanliga klyschorna.  

Ann Berg
Studiefrämjandet