Hållbar utveckling

Just nu läser jag boken "Som att svära i kyrkan: tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet". Redaktör är Stellan Tengroth, som för övrigt var en av föreläsarna på vår Framtidsvecka.
Boken är lättläst och inspirerande. De olika författarna pekar mot samma problem, men från olika plattformar och professioner.
Jag kommer att lägga ut en studiecirkel med boken som utgångspunkt. Och jag kommer själv att vara med. Här känner jag att det finns en otrolig ingång till att ha bra förändringsinriktade samtal om hur människan kan gå från att söka öka konsumtionen, till att istället öka livsnjutandet och bestämmandet över sitt eget liv.
Det vore underbart att få ägna någon vecka i vinter åt att sitta inne i värmen och resonera tillsammans med andra med samma lust!

Som jag nog tidigare skrivit möter jag allt fler människor som vill förändra sina liv. Gå från tanken att arbete och konsumtion är livets mening till att hitta andra sätt att leva. När jag läser studier om hur ungdomar resonerar ser jag tydligt att just detta, för oss, nya sätt att se på livet, redan finns hos dem. De har sett oss (som en författare skriver i boken) lämna barnen på dagis när de var ett år och hämta ut den när de var sexton. De har också sett oss lämna våra föräldrar på äldreboenden för att vi inte hinner hjälpa till det minsta.

Kairos Future har undersökt vilka grundläggande värderingar 6.500 unga (16-29 år) i 11 länder på 5 kontinenter har. I rapporten har de valt att kalla dem generation Ordning. Värderingar som ansvar, sparsamhet och att hitta ett bra jobb ligger i topp.
De värnar det lilla, familjen, men har en mycket vidare syn på vad familj är än den traditionella kärnfamiljen.
I botten, i väst, kommer starta eget, bli berömd och jobba utomlands.
Det här är nog en bild som de flesta av oss vuxna inte använder när vi talar om vad unga vill!

Det som oroar unga är, förutom att inte hitta ett jobb, miljöförstöring, att bli ensamma samt sjukdomar som pandemier.
Bl.a. Alexander Bard har skrivit om att 20-åringar och 40-åringar inte lever i samma värld idag. Och kanske ser vi då datoranvändande m.m. som största orsaken. Det man nu kan ana är att skillnaden består i att vi äldre lever i ett konsumtionssamhälle som suger ur de sista resurserna och skapar de totala katastroferna, medan de unga är de som kommer att få ta de allvarligaste konsekvenserna! Inte konstigt att de känner sig oroliga. För hur ska de hitta vägar att få oss att komma till insikt.

Alla de miljarder som varje dag satsas på reklam har ju syftet att få oss att känna oss missnöjda med det vi har och de vi är. Och detta ska vi lösa med nya kök, kläder och fint kött. Tillväxtsamhället handlar ju om att få oss att känna att meningen med livet är att konsumera! Må då vara att vi inte har tid med varken barnen eller varandra! Eller?

I veckan var jag och träffade en grupp kvinnor och vi resonerade lite om mat. Flera av deltagarna var i medelåldern. Alla var överens om att när de var barn var maten dyrare än vad den är idag! Det innebar bl.a. att man bara åt kött på söndagar. Konsumtionssamhället har smugit in i våra hjärnor och förvridit våra värderingar utan att vi märkt det. Och här står vi nu och knaprar antidepressiva medel och undrar varför så många mår dåligt!

Skulle det inte kännas skönare att starta förändringssamtalet? Att öka kunskaperna om världens tillstånd och vilka vägar vi kan välja för att få till en skönare värld där vi alla kan må bättre!
Hoppas vi ses på cirkeln!

Prata landsbygd och robotprojekt

Så faller då vinterns första snö! Jag hinner inte riktigt med! Idag fick jag plötsligt ta fram ullkappan. Jag tyckter att jag knappt hann ha höstjackan.

Nu drar vi igång några riktigt intressanta projekt. Prata Landsbygd är ett sådant! Här kan man i studiecirkelform formulera hur framtiden ska utvecklas. Vilket befolkningsunderlag vill man sträva efter? Hur ska det se ut med företagande? Matproduktion eller småskalig elförsörjning, kan det vara nåt?
Naturligtvis formulerar alla byar och samhällen sina egna visioner och mål. Därefter sammanställer kommunen underlaget till landsbygdsplaner.
Vi hoppas att det här ska bli ett nytt sätt att se på tågordningen vid utveckling.
Nästa steg skulle kunna bli Prata Kvarter, Prata trappuppgång eller hyreshus! Allt är möjligt!!

Förmodligen kommer vi att behöva bli mycket duktigare på att ta tag i den egna utvecklingen, och se kommunens politiker och tjänstemän som möjliggörare. Det finns något institutionaliserande i de system som är tvärtom. För vad vinner vi i långa loppet på att kräva att kommunen ska göra ditt och datt. Pengarna kommer aldrig att kunna räcka till allas krav. Och vi tappar vår initiativförmåga och vårt ansvarskännande. I det ligger också tappet av demokratikänning. Att vara med i resonemangen från början, och engagera sig och blanda sig i, ger ett betydligt aktivare medborgarskap.

Ett annat projekt vi nu genomför är teknikcirklar. Det handlar om att bygga och programmera lego-robotar. Under vintern kan barn och unga, i alla åldrar :-), utveckla sin teknikådra. Roligt, utvecklande, och bra inför framtidens utmaningar.Om fler duktiga tjejer och killar, får självförtroende nog att söka utbildningar inom teknikområdet, så finns stora möjligheter att lösa en del av utmaningarna vi står inför vid kliven från fossilsamhället. Att många människor, med olika bakgrund, träffas och bryter sina tankar mot varandra ger, och har alltid gett framgång.

 

Höstens bukett

Nu rullar det för fullt igen! Semestern känns som om den vore för evigheter sedan, och nya sprudlande folkbildningsblommor sticks nu i buketten.
Vädret är helt sagolikt! I går kväll när vi åkte hem vid 19-tiden var det fortfarande ljust och ljummet. Oförklarligt och mystiskt skönt!

Här laddar vi för det som ska skapa engagemang och glädje under den mörka tiden av året. Prata Landsbygd är ett intressant projekt ur många perspektiv. Att kommunen nu väljer att först ge utrymme åt medborgarna att reflektera och resonera, komma in med genomtänkta åsikter och förslag, som kan ligga som underlag för åtgärder och planer är mycket bra!
Att i samma paket människor får mötas, för att i cirkelns underbara form, verkligen genomlysa hur det vill forma framtiden, är minst lika bra!

Vårt demokratiprojekt skrider vidare. Utbildningen i hur de nya demokratiska verktygen ser ut är genomförd. Nästa steg blir att titta på hur den demokratiske individen och gruppen skapas. Det finns en hel del vi måste modernisera och omforma för att demokratin ska kännas genuin och nära. Vi tar nu flera steg i att leda den utvecklingen.

Ett samarbete med Luleå Tekniska Universitet ska bidra till att öka teknikintresset i vår bygd. I höst startar cirklar som går ut på att bygga och programmera robotar med det senaste tekniklegot. Några grupper är klara och kör igång endera dagen. Och fler intresserade antas anmäla sig.

Den 24 september kommer Carolina Klüft att föreläsa. Hon är en intressant person som vet hur man sätter mål och hur man uppnår dem. Hon har ordentlig kunskap om vad det betyder att äta bra mat, och vad ett fortsatt förstörande av planeten får för konsekvenser. Redan nu äter många sådant som gör mer skada än nytta. Det skulle aldrig gå att bli framgångsrik mångkampare på dålig kost.

Vårt senaste tillskott på möjlighetsfronten är att vi nu hyr en stor verksamhetslokal. Här kommer musik, teater, föreläsningar, utställningar och uthyrningar att ske. Våra möjligheter att bli en spelare att räkna med i bygget av Skellefteå som kulturnav har genom detta ökat rejält!

Många saker är alltså på gång, och det känns som om Studiefrämjandets höstresa är fylld med fullmogna frukter. Allt detta gör vi för dig och oss! Så förhoppningsvis känner du för att använda din höst till personlig utveckling och skapande av framtidstro!! Vi ses!

Omställningstankar

När jag öppnar ytterdörren känner jag ett varmt regn hänga i luften. Efter dagar av sol och värme sänder jag en välkomnande tanke till naturens perfekta ordning. Nu kan mina nyplanterade fruktträd, grönsakslandet, och de vackra rosorna, som sprider en underbar doft, få en långsam och välbehövlig vätskepaus.

Jag går ner till växthuset där takluckorna redan öppnats. Jag hjälper till att vädra ut fukten genom att låta dörrarna stå öppna. Tittar igenom plantorna. Tomaterna får allt fler röda frukter för var dag. Och gurkorna, som vällt fram i nästan två månader, fortsätter att sätta frukt. Jag plockar bort några vissna blad och klipper ner några stora, mogna godsaker.
Mina inläggningsgurkor ger också riklig skörd. Jag tar med dagens omgång in, sköljer och skrapar bort taggarna, picklar med en trästicka och lägger dem i burken. Där finns redan en ättikslag och en stor bukett färska kryddor jag plockat.

Så över till mina små jordgubbsland. Förutom det vi ätit har jag fyllt en fack i frysen med vackra, väldoftande gubbar. Vet ju hur jag älskar doften av nykokt sylt där kastrullen står på vedspisen i den isande vintern.
Vildhallonsrisen har också varit generösa denna sommar. Tänk en flaska klarröd hallonsaft i december!

Regnet har inte kommit igång ännu. Jag tar på stövlar och går, tillsammans med min schäfer Sally, ut på svampjakt. Högst på min önskelista står Karl-Johan, och jag har redan hittat en hel del.
Skogen doftar ljuvligt i den fuktiga morgonen. Vitmossan som svällt av fukten ser saftig och inbjudande ut.
Inne i den gamla skogen hörs bara ljudet av en och annan fågel. Jag ser spår av älgars fötter och ekorrars måltid. Och där står den och lockar, den chokladbruna, frestande kallen. Och lite längre bort en till! Jag söker av området och får med mig några hem.

Nu dags att kolla blåbären. Där jag böjer mig bland riset kommer jag plötsligt att tänka på farmor. Hon som alltid var så noga med att varje bärbuske skulle plockas ren innan man fick ta nästa. Tänk vad bär människor plockade förr! Och inte var det för att sälja dem till någon som skulle omvandla dem till sylt genom att spä ut och tillsätta olika konstigheter. Jag känner farmors tankar om att "inte behöver man köpa det man kan få gratis!" Och om någon skulle sagt att det är ju så mycket lättare att köpa skulle farmor ha sagt; "är det lättare att stiga upp på morgonen och jobba och få pengar till både resan till jobbet och bären än att bara gå ut och hämta dem?"
Du ska veta hur det är idag farmor. Hyllorna på affären är fyllda med olika märken av sylt, och de flesta består till största del av annat än bär. Men dom säljer faktiskt också "äkta sylt utan tillsatser". Och det är det väldigt många som vill ha idag. Men har börjat tänka på vad man stoppar i sig!

Så rör sig mina funderingar mot vad som skulle krävas för att vara helt självförsörjande på mat. Reflekterar över att alla vilda djur faktiskt klarar sig på det naturen ger. Kommer, som vanligt, fram till att det som krävs är kunskap! Och eftersom jag gillar att lära mig saker, och dessutom jobbar åt ett studieförbund, så har jag alla förutsättningar att öka kunskaperna lite mer för varje år. Och det är precis vad jag gjort och kommer att fortsätta göra. Gärna tillsammans med dig!

Och nu är det en alldeles ny dag igen. Och denna sista dagen i juli 2013 öser regnet ner. En bra dag att ta hand om mina torkade örter. De ska rensas och malas till buljongpulver och kryddblandningar. Gör nog också en rejäl bröddeg. Och om någon timma kommer huset att dofta ljuvligt!

Att vara samlare

Undrar just hur mycket tid man skulle behöva lägga ner, för att samla det mesta av maten man behöver för vintern? De flesta år går det ju att få tag på rejält med bär, frukt och svamp. Om man sedan odlar lite själv, och sätter upp en bikupa borde man klara sig bra.

Vad behövs egentligen för att kosten ska räknas som tillräckligt näringsrik? Och hur stor mängd behöver en vuxen människa? Idag beräknas oftast värdet i kalorier. Men då får vi komma ihåg att det vi äter ofta har ett lågt näringsvärde. Grödor uppvuxna på jordar utarmade av åratal med monokulturer. Konstgödningar och besprutningar, så att det ogräs som skulle kunna ge lite gödning åt jorden istället dör bort utan att göra någon nytta.
Dessutom äter vi ju, i stora delar av världen, som en sorts statussignal och "bara för att det finns". Många har nog glömt hur en broccolibukett uppvuxen i godan ro smakar. Eller tomaten som mognat i solen.

Om vi tar hänsyn till ovanstående så skulle vi förmodligen klara oss med ganska liten mängd mat (med högt näringsvärde) per dag. Så synd då att t.o.m. maten blivit en "pryl" som vilken som helst, med det stora syftet att någon ska tjäna pengar på det.
Och till saken hör då att många av de som idag är överviktiga samtidigt har näringsbrist!! Så galet!! Vi konsumerar järnet och blir allt sjukare!! Fler mediciner tillverkas och vi blir allt sjukare!

Den tanke jag hade när jag började skriva den här texten var; vilken sommar! En het maj följt av en ganska regnig juni och nu hett igen. Det här kan bli en bär- och svampsommar som slår alla rekord.
Men där ser man hur mina kognitiva strukturer vindlar runt.

Midsommarblues

Sitter här i min kammare och filosoferar över livets förunderliga magi. Morgonen är fylld med välbehagliga ljud från fåglarnas stämsång och löven försiktiga visa. Och en lätt, trolsk dimma har släpps ifrån tjärnen och vandrat över lägdorna. Solen lyfter snart det sista och förvandlar dagen till värme och intimitet.

Från ugnen hörs små knäppande ljud när temperaturen regleras. Däri finns en sockerkaka som ska bli en lastbilstårta till barnbarnen födda i midsommartid.

Inom mig känner jag ett stort, nästan överväldigande lugn. Så är det alltid när jag kommit till vägs ände av olika skeden, och när insikten väl anlänt. När bilden klarnat av vad som är möjligt, och vad som är slöseri med tid och liv, då lättar den inre stressen och det allra naturligaste i livet tar över. Skönt!!

Tänk att dessa små frön som jag satte för några veckor sedan, nu redan är fina, välsmakande gurkor! Allt fanns där, klart att samskapa med. Det enda jag behövde göra var att välja väg och jord. För om jag inte satt dessa, fortfarande mycket ynkliga prickar, hade jag inte heller fått skörda förstås. 

I mitt nästan meditativa lugn jämför jag nu detta med allt annat jag gör i livet. Vilka frön har jag satt, och vilka vill jag sätta? Har jag försökt få några att gro på asfalt eller jord förstörd av gifter? Och om så är fallet, inser jag sanningen om mitt dåliga val, eller skyller jag på fröna?

Nya livsplantor kan drivas upp året runt. Men som trädgårdsmästare måste jag vårda dem ömt. Om jag sätter ut dem för tidigt kommer de att frysa ihjäl. Jag måste titta till, vattna, göda och vårda.

Och om jag ber någon annan sköta om dem åt mig, då måste jag välja någon jag vet har ömma händer. Det räcker inte med att de påstår sig ha det. Det är mycket enkelt egentligen. Inga ord kan ändra på vad som krävs för att fylla växthus och land med starkt växande härligheter. Bara rätta val, omsorg och handling.

Så i denna ljuva sommartid stänger jag nu denna text och går med vattenkannan till växthuset. Mina plantor behöver mig!

Ha en ljuvlig helg!  

Zon 5 en morgon i början av juni

Olika myntor, vitlök, gräslök och tomater

Kolla in kiwin! Redan så stor och full i blomknoppar!!

 Dammen och oklippt gräs ;-)

Växthuset prunkar redan!

Och nu tid att göra mig klar för jobbardag.