Hemgjorda doftljus

Vaknar och tittar ut på ett mjukt, nytt snötäcke. Mysigt!! Ska jag åka in till Nordanå på den fina julmarknaden? Nää känns det som. Det är alldeles för lång. Jag fixa stämningen och pysslet själv!!

Härlig, lugn stund med kaffe och stillhet.

Har förberett några fina glasskålar. Vekarna tyngs ner med en liten mutter.

På vedspisen står stearinet och smälter i ett vattenbad.

Eteriska oljor i stearinet, och så var de vackra doftljusen klara!

Klimatssmarta julklappar

Nu knarrar snön under skorna när jag i mörkret promenerar under den klara stjärnhimlen. Vintergatan sträcker sig likt en utskvätt gräddskål över mitt huvud. Och vi är en del av detta stora!
Klimatet förändras i en allvarligt snabb takt på vårt lilla grönblå klot. I det stora hela betyder det kanske ingenting. Men för oss som lever här är det förödande!!

Vårt sätt att leva är det som förstör. Istället för att njuta av resan våra liv innebär, har konsumtion blivit surrogatet.
Och nu står snart julen för dörren. En helg som brukar innebära en köpehysteri utöver det redan galna.

Därför tänker jag resonera lite om julklappar. Jag vill inte vara så karg att jag säger att du inget ska köpa. Men en del tips kanske kan ge lusten att tänka lite annorlunda.

Vill du att du själv eller andra ska förstå mer av vad som händer vid en temperatur ökning på jorden? Då rekommenderar jag boken "6 grader" av Mark Lynas. Där får du följa med på en beskrivning av vad varje grads ökad medeltemperatur kommer att innebära.

Undrar du över hur den mat du äter (och serverar dina barn) produceras och vad den innehåller? Och vad det innebär för vår snara framtid. Välj då boken "Matens pris" av Malin Olofsson och Daniel Öhman. En bok, som för övrigt, vann stora journalistpriset 2011.

Vill du lära dig om allt från odling till syrning av grönsaker och tillverkning av eget snus. Då är "Stefans lilla gröna" av Stefan Sundström boken för dig. Den ger också en skön syn på lyckligt liv som lågkonsument.

Att plantera träd i världen kan bidra till hållbarare utveckling, samtidigt som människor i fattiga delar kan få ett bättre liv. Det finns många organisationer hos vilka du kan köpa detta.

Om du hör dina vänner prata om att de tycker att världen måste förändras, men att de tycker sig sakna kunskap, då kan en studiecirkel vara en passande julklapp. Kanske ingår gemenskapen i paketet. Du ger helt enkelt bort att du tillsammans med minst två andra ska lära något ni har nytta av. Samtidigt innebär det att ni träffas och umgås.

Och så några ännu enklare tips:
- några påsar med fröer att sätta när solen återvänder
- en liten korg med vaniljstänger, lakritsrot, eterisk olja eller dyligt
- en påbörjad stickning av exempelvis en mössa. Och en inbjudan till att lära sig hur
  man själv avslutar den
- en krans av vackra eterneller (som kattfot) med en beskrivning av dagen du plockade 
  dem
- härlig torkad svamp med recept på en fantastisk soppa

Det var några konkreta tips. Jag återkommer med fler tips, recept, och en och annan bild.

Tid för vila

I den gamla kinesiska visdomsboken I Ching kan man läsa att; vid nyårstid stängde de gamla härskarna gränserna. Då skulle man ägna sig åt att försjunka i sig själv, samt äta och dricka.
Inga utåtriktade aktiviteter alltså!
Och på dessa vinterhelger kan det vara skönt att leva så!

Helgen som gick blev en riktig återhämtare! Pysslade lite med adventsljusstakar på fredag kväll. Städade också en del. På lördag morgon kunde jag därför stiga upp i den mörka ottan, göra upp en eld i vedspisen, tända några ljus och njuta av att stormen ven utanför.
Med öronlappsmössan ordentligt neddragen tog jag, någon timme senare, med min hund på en uppfriskande promenad i skogen. Inne bland de stora granarna var det lä, och snöflingorna dalade sakta.
Passade på att ta för mig av lite granris att göra en dörrkrans av.

När jag kom hem igen var händerna ganska stela av arbetet med riset. Det var dock -13 ute. Inne i huset hade den sprakande brasan skapat +25 grader. Från täckbyxor och stor jacka till kortärmat!

Med en bröddeg i bunken, och små bitar av fikon, blandade med Ingrid Marie, chokladglögg och rom till fruktkakan fortsatte förmiddagen. Kände för en saffranskola så en sådan blev det också. Och när allt detta var gräddat och kokat doftade huset fantastiskt!

När vi närmade oss dagens mitt kände jag mig nöjd, varm och slö. Med en efterlängtad bok kröp jag ner under den stora filten. Några sidor hann det bli innan jag slumrade in i en ljuvlig drömrik sömn.

Så kan jag fortsätta, eftersom hela min helg gått i samma anda. Återhämtning är verkligen ett underskattat nöje i en värld där man ska prestera även på sin lediga tid. Stressa iväg på aktiviteter, vara med överallt, för att på måndag grå i huden och röd i ögonen av trötthet berätta för sina arbetskamrater om vilket fantastiskt liv man har.

För några år sedan jobbade jag en hel del med stresshantering. Det jag upptäckte, när jag tittade närmare på frågan, var att det var hög status att säga att man var stressad. Om man erkände att man hade lagom att göra, antogs det tolkas som att man var undersysselsatt. Och inte konstigt att människor blir stressade av att alltid se överbelamrade ut!

Kanske är det samma sak med fritidsaktiviteter. Många bränner ljuset i båda ändarna, men statusmässigt ska man ändå delta i en myriad av tillrättalagda aktiviteter.
Jag önskar att fler tog kommandot över sin egen tid. Strunta i vad som är statusmässigt "inne" att säga och göra! Lev istället som du själv vill, och i det tempo som känns långsiktigt hållbart. För alla gör vi aktiva val av hur vi skapar våra liv.
Hållbarhet handlar om alla områden från klimatfrågan, konsumtion och min egen livsrytm.

Och dessutom känner man sig uppfriskande klar i huvudet när den nya arbetsveckan startar. Snacka om  vinna-vinna!

P.S. Ovanstående ska inte tolkas som en kritik mot dem som har aktiviteter 24/7. Bara man njuter av det och inte beklagar sig!!

Hur viktas samhällets kontroller?

Vi inom folkbildningen får ju stadsbidrag för att bedriva vår verksamhet. Pengarna går till att göra verksamhet för alla som så önskar. Mest är det studiecirklar, men också kulturprogram och det som kallas annan folkbildning.
Givetvis vill staten hålla koll på att pengarna används på rätt sätt. Ett led i detta är att vi nu är inkopplade på samma administrativa program som andra studieförbund. Ett krav är att våra deltagare anger sitt personnummer. Det innebär t.ex. att om någon försöker bedriva cirklar med flera studieförbund samtidigt, och gå över de timmar man har rätt till varje år, kommer systemet att larma. Det kommer helt enkelt inte att gå att rapportera in det som inte är schysst enligt statens mått.
På så sätt ska vårt system hjälpa oss att se till att ingen utnyttjar oss, och att så många som möjligt får tillgång till folkbildningen.
Allt väl så långt!

Men döm om min förvåning när jag häromkvällen såg Uppdrag granskning. Det handlade om en offentlig person som blev missbrukare, och som småningom tog sitt liv.
En av anledningarna till att han, så enkelt, kunde missbruka, var att hans langare var läkare och apotek. Han behövde inte hänga i någon skum gränd, med risken att bli tagen av polisen. Nä, helt lagligt gick han ständigt påtänd av allehanda preparat. Då morfin och heroin skulle krävt en stund i ovan nämnda gränd, köpte han de lagliga, och av sjukvårdspolitiken införda medlen subutex och metadon. De fick han köpa av langare, men so what?
Reportern frågade en av överläkarna på Sabbatsberg sjukhus hur det kunde komma sig att killen fick tag på så mycket droger. Svaret blev att det går hur bra som helst att få förskrivet från flera, eller egentligen obegränsade antal läkare per dag! Det går nämligen inte att se i systemet vem som fått vad????

Så folk kan knarka ihjäl sig med statens goda minne, för att kontrollsystemen inte finns. Men ingen ska då kunna ta ut en studiecirkeltimme för mycket per år. För det finns det system som motverkar!

Jag stannar där ;-).
Ha en trevlig helg mina vänner!

En ny dag i sikte!

God morgon alla! Min nattsömn har varit siså där. Jag funderar varje dag på hur jag, som folkbildare och resenär på planeten Jorden, ska kunna få människor att slå in på sundare livsval.
Vi ska inte skrämmas genom att berätta hela sanningen, säger en del. Folk kan ju bli rädda för vad som står för dörren. Skitsnack säger jag! Det finns inga långsamma försiktighetsvägar kvar. Den möjligheten har vi redan konsumerat!

I går kom klimatrapporten som säger att 2-graders målet inte håller. Man kom ju överens om att medeltemperaturen på Jorden inte skulle få stiga med mer än två grader. Nu visar allt på att det är omöjligt. 4 grader är det nya budet. Och givetvis kommer inte det heller att hålla! Eftersom ingen vill skrämmas, så fortsätter vi leva i en konsumtions-arbete-tillväxtbubbla. Vi tittar mot problemen och säger; "det är nog inte så farligt". Och om det bara finns en ynka röst med auktoritet, som säger att klimatförändringarna är överdrivna, så är detta det de flesta hör och lutar sig mot.
Vår selektiva medvetenhet fungerar ju så, att vi bara plockar in det som stämmer överens med det vi själva vill tro på. Och om budskapet är obekvämt säger vi obekymrat att; "det tror jag inte på". Och så var det med den saken!

Senare i går afton visade Vetenskapen värld ett mycket intressant program om ohållbarheten i vår skulddrivna ekonomi. Finansmarknaden har blivit en fristående aktör, som gjort att människor förletts att tro att det är bara att låna och konsumera. Inga problem, vi kör på tillväxt-linjen.
Äntligen har experterna kommit fram till det vanligt folk vetat och pratat om så länge jag kan minnas. Att det är omöjligt med evig tillväxt, och att det aldrig i långa loppet går att bygga en trygg och hållbar verklighet på lån.

Naturligtvis hjälper det till att konsumtionen nu minskar. Allt fler ser att de inte blir lyckligare av att köpa saker, och det pressar långsamt fram en förnyelse av den globala politiken. Men om vi inte är med på banan kommer det att ta alldeles för lång tid.
Men att klädindustrin nu flyttar allt större delar av sin tidigare låglönelands- produktion av bl.a. kläder till Europa talar sitt tydliga språk. Vi vill inte längre köpa billiga kläder med dålig kvalitet, producerat av fattiga kvinnor och barn, som trots 80 timmars arbetsvecka inte ens får ihop till maten.
Och när vi slutar köpa  har de som säljer inget val.
Så nog påverkar vi i varje dagligt beslut!

För mig känns det genombra att tänka annorlunda! Jag har klivit ur det värsta ekorrhjulet, och känner att jag mår bättre än någonsin! Jag är mycket lyckligare och nöjdare med att inte ha konsumtion som nöje, att leva enklare och att lägga min tid på att må bra, än vad jag någonsin varit som konsumerare.

Det jag (vi egentligen, men min man skriver ju inte här) gör är väldigt enkelt.Vi har ett litet hus som kräver lite uppvärmning. Vi har en vedspis vi eldar i och där lagar jag också maten. Mina kläder och inredning till huset är till 98% antingen arvegods som ingen annan velat ha, eller second-hand. Symaskinen används till att sy om tyger till gardiner och laga kläder. Förövrigt så tvättar jag inte byxor, tröjor och sådant särskilt ofta. Eftersom jag har ett jobb där jag inte blir smutsig, räcker det oftast med vädring.

På höstarna köper vi älgkött och tar reda på allt. Då kokas t.ex. buljonger på benen, så att det finns hela vintern. Grönsakerna jag odlar brukar jag syra, marinera och lägga in. Det innebär att vi inte handlar så mycket mat, och att antalet förpackningar som bärs hem är få. Matlådor till jobbet är en självklarhet.

Rosenrot och brännässla plockas, torkas och mals till vitaminpulver att strö på filet. Älgört, röllika, maskros m.m. är våra medikament mot allt från huvudvärk till inflammationer.
Istället för att köpa ris kör vi med mathavre, matvete och matkorn. Det produceras nära och relativt klimatsmart. Potatis och jordärtskocka samt allehanda örter växer här och där runt gården.

Vår egen brunn ger klart, gott oklorerat vatten i stor mängd. Då den är både djupborrad och grävd kommer vi åt vattnet även om det blir strömavbrott.

Att tänka så här ger faktiskt lycka! Jag vet att min insats för mina barn och barnbarns framtid är något jag kan glädjas åt. Men jag har mycket kvar att ändra på i mitt eget sätt att leva. Grejen är den att om man bara hittar in i att det faktiskt inte är ett dugg försakande att leva annorlunda, så blir det så mycket enklare! För alla har vi levt i en illusion av att det är konsumtion som ger livsglädje. Och alla har vi vetat att det inte stämt. Men det gäller att våga utmana hypotesen på riktigt!!

I mitten av världen

Så var det fredag och här sitter jag mitt i världen! Min referensram är kompassen ;-)!
Idag är det underbart väder, med lite pudrad snöströ som glittrar i det låga solen.

I rummen här bredvid löser mina arbetskamrater allehanda uppgifter som underlättar för människor att bedriva sina hjärtans frågor.
Nyss träffade jag en av arrangörerna som ska vara med på en rollspelshelg. En musiker kom in och resonerade förändringar i bandet och i lokalerna. Telefonsamtal med kommunledning och mailsnack med bl.a. kommunens miljökontor är också avklarade.

Det är som att kontoret har ett sorts lägrat lugn på fredagar. Detta trots att det ofta händer mycket bra saker. Många besök, samtal och administrativa göranden.

I helgen kommer jag att vila ute. Bara röra mig på jorden yta i solens glans och under stjärnor och planeter.
I veckan har norrskenet spelat över himlen två kvällar. Solens energiurladdningar träffar jorden magnetfält, och skådespel uppstår. Konstigt egentligen att det är vårt klots inre, flytande kärna som skapar det yttre fält som räddar oss från den obönhörliga kraften som strömmar emot oss.

Just nu spekulerar vetenskapshennen om huruvida ovanligt starka solstormar kommer att uppträda i vinter. Det skulle kunna innebära en hel del störningar och svårigheter. Och samtidigt som vi kanske får rida ut en period av strömavbrott e.t.c., kommer vi att kunna betrakta en himmel med kvällsföreställningar utöver det vanliga.

Kolla uppåt i helgen! Vem vet vad du får se!!

 
 

Nya spännande samarbeten!

Det har hänt en massa spännande saker den senaste tiden. Oväntade samarbetsprojekt, nya konstellationer av bildningsgrupper, möte med människor på väg framåt. Och det är bara en lite den av det som sökt upp oss.
Givetvis är vi ganska duktiga på att söka upp själva också. Och vårt självförtroende växer med framgångarna!

Visst är det spännande att vi ligger så i tiden och kan betraktas som moderna och framåtsyftande? I världen minskar förtroendet för den representativa demokratin. I dokumentären Utopia i USA påstods det att 70% av människorna i världen inte känner sig företrädda. Och även om dessa siffror inte stämmer exakt, så nog vet, och känner, alla att demokratin håller på att urholkas p.g.a. minskat intresse från medborgarna.

Samma gäller med förhållandet bildning utbildning. Bildningsidealet var det som byggde och stärkte demokratin från industrialiseringen till 1970-talet. Sedan hände nåt.
Kanske överfölls vi av konsumtionssamhället. Signalerna blev för vart år tydligare; arbeta och konsumera, så byggs välfärden!
Utbildningsväsendet stärktes rejält och kurser och program trycktes in i allt smalare ramar, med krävande detaljfokuseringar.
Och i allt detta tappades både tiden och lusten för att bilda sig.

Nu uttrycks i många av skolans dokument en efterfrågan på bildningskompetens. Insikten har ökat om vikten av att vara mer än ämnesstinn! Vi ska också fungera som arbetskamrater, innovatörer och samhällsbyggare. Här kommer nu vår, sedan lång tid skapade, bildningstradition till användning i nya sammanhang.
Och på så sätt växlas värdet upp. När skoltänkande möter bildningsidealen kommer en synergieffekt ur varje satsad skattekrona. 1+1 blir 3.
Äntligen börjar andra förstå vårt värde!!

Snö i luften

Just nu är en mycket spännande årstid. Det går inte att veta om vägen ska vara en spegelblank isbana (som i morse), helt torr och fin, eller kanske täckt av några decimeter snö. Allt kan hända!
Just nu skiner solen under en mörkgrå pannlugg. Det bådar om regn eller snö i eftermiddag.

På jobbet har vi faktiskt börjat prata julpynt på fikarasten. Kanske kommer vi att träffas någon kväll och göra egna dekorationer av gammaldags förebilder.
Och när vi pratar om att tända levande ljus hemma, får alla något lite drömmande i blicken.
För visst är vintern en tid när hemmet får en ökande betydelse. Där vill vi vara i värmen, och ha det mysigt och skönt omkring oss.

Men just nu plockar vi svamp och bär för allt vad tygen håller. Vilken höst!! Skogen är fullkomligt översållad med trattkantareller, och både lingon och blåbär bjuder fortfarande på fest.
Så härligt att fortsätta att ta för sig så länge det bara går.

Färgerna i skogen är helt oslagbara efter det myckna regnandet. Puffiga mossor i ljuvligt grönt, liksom proppmätta i väntan på vintern. Och blåbärsris i metershöjd, dinglande stora saftfyllda bär på de grenar som redan visar vårens anlag.

Och det sjungande ljudet som skapas då mina stövlar trampar ner i och dras upp ur den vattenstinna marken slåååpp, slöörr.

Medan den låga solen uppvaktar mig genom det stängda fönstret tittar jag runt på mitt skrivbord. CV:n ska skrivas till en av de jag coachar, projektidé förberedas innan en träff i eftermiddag, anteckningar från förra veckans konferens tas om hand, samtal ríngas för att komma vidare med ytterligare några projekt och så lite administration.
Och som vanligt skriver jag alla mina nya idéer i ett block på sidan om!

Intensiva arbetsdagar!

Regnet fortsätter att falla här utanför. Den gråmulna himlen avslöjar knappt att det är dag. Och på morgonen är det nu mörkt när jag stiger upp. Så snabbt försvann sommaren, och så snabbt kommer den att återvända. Och alla dessa vindlingar är tiden och mitt liv.

Jag är tidig på jobbet som vanligt. Egentligen skulle jag komma in senare idag eftersom kvällen kommer att spenderas med filmvisning i Malå. Men så var det då mammografi 7.45, och att efter det åka hem en stund är verkligen inget alternativ. Jag försöker givetvis att köra så få resor som bara möjligt.

Arbetslivet rullar, minst sagt, på för fullt! Nya intressanta bekantskaper, och träffar om häftiga utvecklingsprojekt är nu mer regel än undantag. Och jag älskar det! Jag känner verkligen att vi på Studiefrämjandet är en mycket viktig part i byggandet av framtiden inom vår avdelnings geografiska område. Vi sitter på kunskaper om folkbildning, hur man driver projekt, förändringsledarskap och organisationsutveckling. Och alla de områdena blir allt viktigare att behärska. Många trevar idag och vet inte riktigt hur de ska göra för att komma framåt. Men vi vet, och vi bygger nu upp görandet!! OK, nu kanske du ler och tänker att; där sitter en som inte är blygsam! Och det stämmer!!
Om man alltid backar och håller sig i bakgrunden blir inte mycket förändrat.

Förra veckan besöktes Skellefteå av Clive Vokes, vd för Market Scoping International. Han pratade om vad som skapar utveckling och vart vi i Norrland står. Han sa bl.a. att om det anses ok (eller kanske t.o.m. som hög status) att vara lagom så är man illa ute! Och att den som inget gör (eller bara snackar) brukar stå still! Men han påpekar också att det inte är helt omöjligt att om man inget gör kommer man att gå bakåt! Och det gäller Norrland, men också varenda organisation och företag!!
Han säger också att; om ni vill ändra sättet man ser på Norrland, måste ni ändra på ert eget sätt att se på Norrland! Och som sagt det gäller Studiefrämjandet m.fl.

Så det tidigare så klädsamma blygsamheten är inte så klädsam när man vet vart den leder.

Ett annat intressant, förgörande fenomen som jag möter både här och där är person före organisation. I förrgår fick jag två berättelser om människor som tillåtits härja fritt, och på det sättet nästan tagit död på sin organisation. Och med härja fritt menar jag att de stoppat utveckling och förändring genom att tillåtas göra organisationen till sin privata sfär.
Det innebär att absolut ingen förändring kan ske, eftersom de försvara "sitt hem" med alla medel. I Peter Senge´s berömda bok "Den femte diciplinen" tar han upp den apekten som ett inlärningshandikapp. När människor tillåts vara sitt jobb knyter de osunda band och dysfunktionella vanor till sina arbetskamrater. Det innebär bl.a. att det inte går att fullt ut får dem att stiga in i förändring. Dels för att de inte vill ändra sitt "hem" (som givetvis är viktigare för dem än organisationens framgång). Arbetskamraterna har ofta dragits in i ett medberoende, med allt vad det innebär. Och på detta sätt hålls organisationen som gisslan av personen (även om det sällan är den egentliga avsikten. Och även om personen själv sällan förstår vilken skada den gör).

Så nu kommer här att arbetas för ett friskt, framåtsyftande Norrland. Våra arbetsmetoder och projekt ska ses som nyskapande, och locka människor från hela världen till oss. För när vi blir allt fler som sätter fart framåt mot ett välmående, modernt Norrland, då kommer det att slå gnistor!!

Det mesta är ogjort!

Tänk om vi skulle starta ett nytt parti, ett tivoli eller en firma specialiserad på att göra människor glada och lyckliga. "Det skulle då aldrig gå här", skulle många säga!
Och visst är det så att det mesta förblir oförverkligat, eftersom vi redan på förhand bestämt att det inte ska gå!

Nu vet vi ju att det mesta är ogjort och att nya lysande företag och projekt ofta sprungit ur engagerade människors bild av att skapa. När en person med den drivkraften möter någon som uppmuntrar, stimulerar och är generös, kan det ske mycket stora språng.

Från gruppsykologiska studier lär vi att det finns så många olika angrepps- eller försvarssätt som hindrar utveckling. Prestige, dåligt självförtroende (känna sig hotad) och statustänk är några sådana faktorer.
Ingen organisation kan ju utvecklas om tankekulturen går ut på att det exempelvis är viktigare att "rätt person" har idén än vad den innehåller.

Inom idrottspsykologin pratar man om vinnarkultur (och förlorarkultur).
Kultur betyder odling, och innebär att vi själva odlar det som kan resultera i vinst eller förlust. Det handlar om det gemensamma sättet att tänka i organisationen, om kollektivt självföretroende baserat på yrkesstolthet och arbetsglädje.
Det är alltså inget man kan beordra, utan handlar om en odling i mycket gynsam mylla.
Det som vinnarkulturer präglas av sägs bl.a. vara:
Barriärbrytande mål
Visionärt tänkande
Kollektivt självförtroende
Hög mental höjd
Låg prestationsångest (och)
Positiv tankekultur

Sen krävs ju givetvis system som utgör kontroll utan att kontrollera!

Ett lag eller en organisation med dåligt självförtroende utmärks bl.a. av att man gör saker rätt istället för att göra rätt saker. Kulturen präglas av "det här klarar vi aldrig".

Många människor känner trygghet i; "jag vet ju vad jag har, men inte vad jag får". Och det innebär att många konstiga kulturer kan upprätthållas trots att ingen säger sig vilja ha den.
En kultur är ju dessutom både självförstärkande och självbeskyddande. Den belönar och straffar beroende på om du håller dig inom kulturens ramar eller försöker bryta mot dem.
Så mycket av framgång eller tillbakagång får vi nog tillskriva oss själva. Ett stort hinder för förändringar av kultur är att människor tillåts ta sakkritik som personkritik. På en sådan tolkningsarena kommer det aldrig att gå att ändra förlust till vinst!

Det här är en liten del av vad jag funderar på just nu. Jag har precis utvecklat en utbildning för organisationer och företag. Det handlar om att utgå från sin faktiska kultur på organisations-, grupp-, och individnivå. Att hitta konkreta sätt att definiera och fokusera på "rätt saker".
Jag har arbetat med detta under många år i Ådalen. och känner nu att det är dags att erbjuda tjänsterna till Skellefteå med omnejd. För det handlar verkligen inte endast om att organisationerna ska bli kvantitativt rika. Det handlar om hur människor mår under alla dessa år de spenderar på jobbet. Och då blir samma fråga som är viktigt för att ett företag ska kunna utvecklas, en genuin folkbildningsfråga.

En folkbildare att minnas

Idag samlas nära vänner för att minnas och hedra en varm och älskad människa.
Som vår kollega tog vi dig som självklar, och för alltid levande. Precis så som vi gör med alla människor och med oss själva.
Engagerad i hur alla som ville skulle få tillgång till Studiefrämjandets resurser, gav du oss gigantiska delar av ditt liv! Du kunde ringa tidigt på morgonen för att dela en idé, eller för att kolla att vi verkligen var på samma spår. Det kom tydligt för mig att det var mer än ett arbete för dig.

För mig är det viktiga att det arbete, som vi ger så mycket av våra levande liv, verkligen känns meningsfullt och utvecklande. Den tanken förverkligade du!
Men det var alltid arbete vi pratade.
Kanske levde du ditt privata liv lika entusiastiskt. Gjorde allt för din fru, dina barn och barnbarn. Levde med naturen i nutiden.

Egentligen kan vi inte sörja ditt utträde. För vi vet ju inte vad du hann få med dig. Kanske var närheten, kärleken och omtanken så stor hos dig att du egentligen levde mer än vad vi någonsin kommer att göra. Jag vet faktiskt inte. Vi hann bara vara arbetskamrater för ett ögonblick.
Men jag vet att våra liv alldeles för ofta räknas i år, och det ger knappast en sann bild av hur mycket vi levt.

Om jag kan vill jag med mina ord släppa dig fri! I tid och rum och i allas hjärtan!
Jag kramar minnet!

Några tips så här i skördetider

Nog är det lite vemodigt att plocka ihop ute i trädgården. Samtidigt som det är roligt att ta hand om det man vårdat.
I helgen rev jag ner alla tomat-, gurk-, chili- och paprikaplantor ur växthuset. Och korgarna fylldes av grönsaker i olika mognadsstadier. Jag sände en tacksam tanke till solen och regnvattnet som gjort det möjligt att skörda nyttig mat. För egentligen krävs ju ganska lite!
När bänkarna var tömda tog jag skottkärran bort till varmkomposten. Där omvandlas våra matrester till bra gödning och jord, och jag blir alltid lika glad över resultatet.
Jag tog bort jordfiltren och lyfte på lådorna. Komposten var i perfekt skick!
Mängder av maskar höll till i klumpar av det som varit själkar och blast, kärnor och skal.

Kärran fylldes med den jorddoftande härligheten, och sen ner till växthuset igen. Där laddades bänkarna med ny näring av gammal mat. Så får det nu stå till våren. Då kommer en omgång till att fyllas på. Och så har vi slutit cykeln!

Skördandet gick sen över till kryddorna. Salt, persilja, fransk dragon, chili och lökblast mixades. Därefter ströddes allt ut i en ugnsform för torkning på 30 grader. Efter några timmar mixade jag igen och fick en suverän örtkrydda. Jag testade den både i grytan och som salladsdressing och jag är mer än nöjd!
Gjorde sedan likadant med socker och mynta. Nu står det ljusgröna resultatet i en glasburk på hyllan. Kanske kommer det att blandas med blåbär och jordgubbar i vinter.

Många marinader och inläggningar har det också blivit. Inlagd svamp, gurka och paprika står i gemensam burkparad med marinerade och picklade rotsaker. Även syrningarna är klara. Skönt med bra mat i vinter. Jag vill verkligen inte köpa sådant som fraktats runt halva jordklotet och mognat i mörka lastrum!

Om du inte har egen trädgård kan du ju köpa ekologiska grönsaker nu. Om du exempelvis syrar dem kommer de att innehålla ännu mer vitaminer och andra nyttigheter, än vad de gjorde som råa.
Ett gigantiskt steg i att påverka din hälsa är givetvis att se över vad du äter och dricker. Det är ju bara tre saker vi behöver för att leva, och det är mat, vatten och luft. Så givetvis är det otroligt viktigt vad det håller för kvalitet.

Och så till sist en annan aspekt av att fixa bra mat. Genom att vi lagar all mat hemma, tar hand om råvaror när de är som bäst o.s.v. har vi räknat ut att vi (2 personer) sparar 35.000:-/år. Och då är det lågt räknat. Häftigt va?!
 

Är konflikter bra?

Så var vi då ordentligt igång efter semestern. Det tar liksom en stund innan man känner att vardagen lunkar på. Riktigt kul att träffa alla kreativa arbetskamrater. Så mycket kunskap och kompetens finns samlad här, även om vissa delar inte helt förlösts.
Tillsammans skulle vi kunna genomföra storverk. Om vi exempelvis skulle skriva en kokbok tillsammans, så skulle den kunna bli den bästa som någonsin gjorts! Med våra skiftande bakgrunder och intressen skulle den samlade kunskapen kunna tilltala alla målgrupper och intresseinriktningar.

Och så är det givetvis med allt vi gör. Hur bidrar då jag (och alla andra) till att lyfta bort alla osynliga glastak och släppa skapandet fritt och låta alla  äga sin egen framgång?

Utgångsläget måste kanske vara var och ens människo- och samhällssyn. Vem är det som ska driva företags, människors och världens utveckling? Är det vissa utvalda (jesuskomplexet) som med sin enorma mångsidighet och kompetens ska utföra mirakel? Eller är det vi tillsammans som kommer att använda våra starka sidor samtidigt som vi förbättrar de svaga?
I grunden är detta den kanske viktigaste demokratifrågan. Hur gör vi för att med alla vår förmåga ge människor behörighet att delta fullt ut?
Om det har jag, för övrigt, skrivit ett par projektansökningar. För jag tror att en av de största bristerna  i vår lättjefulla demokrati är människors känsla av att vara viktiga, behövda, kompetenta och behöriga.

Ett exempel på någon slags mindervärdeskomplex är hur vi i Sverige räds konflikter. Vi ser det som något som ska undvikas eftersom det är obehagligt. Stora, framgångsrika ledare har en annan åsikt. I ledarskapslitteraturen kan man läsa hur de allra flesta menar att det är i konfliktsituationer som det nya växer fram. Om alla tycker lika händer nämligen väldigt lite.
Konflikter kan ruska om mig och få in mina tankar på nya spår. Det händer sällan om allt jag säger eller gör bara accepteras. Jag ska ge er ett exempel på hur jag menar:

Låt oss säga att jag under tre dagar arbetat med en grupp på 150 personer. Jag har stått på en scen och föreläst, och därför sett vart alla sitter (också ett spännande drag att vi oftast väljer samma platser).
Då jag avslutar dag tre kommer en äldre man fram till mig. Han tackar för trevliga dagar, men säger också: "det har nog varit bra det här, men du pratar för tyst! Jag har faktiskt inte hört vad du har sagt!!".

Nu kan jag välja två strategier. Antingen sätter jag händerna i sidorna och säger: "men du har ju suttit längst bak! Varför har du inte flyttat längre fram om du inte hört vad jag sagt? Eller varför har du inte sagt nåt tidigare?".
Det jag gör är att skjuta över hela problemet på honom. Jag går därifrån och känner mig som en vinnare (ha, jag vann lätt över honom) och tänker att det finns ju dumskallar!

Eller också backar jag (mentalt) två steg. När han är klar säger jag: "tack så mycket för att du berättade det för mig! Det ska jag verkligen tänka på nästa gång jag står inför en så stor grupp!
Därefter funderar jag lite på om han kan ha rätt. För om det är så kommer det att betyda mycket för min utveckling som föreläsare. Ingen kommer nämligen att tycka att det är kul att lyssna om de knappt hör mig.
Jag fattar nu ett beslut om hur jag ska göra, men en sak är säker; både mannen och jag blev vinnare!
Han vinner därför han märker att man kan framföra kritik i syfte att bidra till någons utveckling. Och han blir inte sågad rakt av p.g.a. hur han framförde kritiken, vilket egentligen bara är ett svepskäl för att slippa lyssna.
Jag är vinnare därför att jag klarade att att lyssna på vad han sa och utifrån det förstå mitt eget bästa.

Om sen resultatet blir att jag kastar bort kritiken därför att jag känner att den inte stämmer, eller ändrar mitt sätt är egentligen oväsentligt. Det viktigaste är att jag hittat ett sätt att hantera kritik, och t.o.m. utvecklas av den.

Ovanstående situation går att använda överallt i livet. Men om det utspelas i en familj eller arbetsgrupp kan resultatet av att jag väljer tillvägagångssätt ett, leda till en djup och långvarig konflikt. Det andra sättet lär oss att utvecklas.

Mål och mening

Jag inleder med en lite berättelse ut Varför växer gräset? - andra sådden, av Klas Hallberg och Magnus Kull.
Berättelsen om den fyllda hinken
Under ett föredrag om konsten att planera hade föredragshållaren med sig en hink som hon fyllde med sten. Sedan frågade hon om hinken var full och alla svarade ja. Då tog hon upp en handfull med grus, täppte igen gliporna mellan stenarna och frågade återigen om hinken var full.
- Ja, nu är den full, svarade åhörarna, mer tveksamma denna gång.
Föreläsaren tog då en skopa finkorning sand och lyckades fylla hinken ytterligare. När hon upprepade frågan svarade nästan alla att hon nog skulle lyckas fylla den ännu mer.
Och mycket riktigt tog hon fram en skopa vatten och fyllde hinken för sista gången.

Efteråt frågade föreläsaren om någon kunde räkna ut vad som var sensmoralen med demonstrationen.
- Att hur mycket man än planerar, kan man alltid pressa in lite till, sa en av deltagarna.
- Kanske det svarade kvinnan. Men det jag själv hade i åtanke var att om man inte lägger dit de stora stenarna först, utan börjar med alla småsaker, får de stora aldrig plats.

Slut på berättelsen!!

Det som kan hindra oss från att vara uppmärksamma på resultatet av våra handlingar, är att vi redan är på väg mot nästa handling! Och det handlar inte bara om jobbet utan om livet i stort.
Jag tror att det är lätt att överskatta vad man egentligen åstadkommit. Att vi mäter i tidsförbrukning eller stressninvå, istället för i resultat. Och då menar jag inte att allt måste ha en marknadsanpassad diagramanalys!

Om jag tar ett exempel som alla nog känner igen sig i - att sitta på möten. Jag har nästan aldrig stött på någon som tycker att möten är ett bra sätt att komma någonstans!
Ändå fortsätter vi att spendera massor av timmar i möten (och då menar jag överallt).
Kanske är du just nu på väg till ett möte. Vad tror du då kommer att bli det verkliga resultatet av dagens möte?
Kommer det att vara ett slentrianmässigt möte, med slentrianmässiga beteenden? Orkar du, i sånt fall, göra en ordenlig reflektion och försöka få till en förändring?
Eller strider du kanske för att det lugna, bekväma, bekanta ska fortsätta, trots att du vet att resultatet kommer att bli mer av samma som tidigare.
Ett ordspråk som jag verkligen gillar, och delvis lever efter är:  Om du fortsätter att göra som du alltid har gjort, kommer du att få det du alltid har fått. Och givetvis är det så att om du gör mer av det du alltid har gjort...................................

Menar man istället allvar med att förändra måste man nog ta några steg där skyddsnätet inte är heltäckande. Som att våga sitta med frågor, utan att tvångsmässigt hitta svaren. Ibland kan frågor och problem behöva tid att mogna, och att tvinga fram lösningar tar enormt mycket tid för halvdana resultat.
I vissa lägen är det bra att flyta med, medan det i andra lägen förändrar att vi gör konsekvensanalyser av resultatet innan vi fattar beslut.
Det kan vara att väga konsekvenserna av att fira jul med en släkt jag inte gillar, eller konsekvensen av att säga ifrån att nu vill jag inte längre.
Eller att säga ifrån att dessa möten tar bara tid utan att ge resultat, eller inte.

Att i stället för att överskatta det man tror man gjort, titta bakåt och fundera över vad jag verkligen åstadkommit.
I mitt eget privata liv. Hur är det med meningsfullheten, glädjen och lusten? Vilka beslut har jag fattat?
För jordens och världens framtid, eller för min arbetsplats.

Det absolut värsta scenaritot, i min värld, är att människor blir alltmer avtrubbade från kopplingen mellan använd tid (livet) och resultatet. Ser man inte kopplingen tydligt, slutar man snart ta ansvar för allt från sin egen hälsa, världens tillstånd och givetvis arbetsplatsen.

Med andra ord kan det vara så att de allra flitigaste är de som hindrar utvecklingen! De arbetar i sinne med att få ner så mycket sand i hinken, att ingen sten kommer att rymmas!! Fundera på den du!!

Konsten att komma till månen!

Neil Armstrong har gått ur tiden. Tänk er vilka minnen den mannen bar på. Att varje gång han såg månen gå upp kunna tänka; där har jag stått och tittat på jorden!

När jag har jobbat med ledarutbildningar har jag ofta använt månfärderna som exempel på ett fantastiskt ledarskap. 1961 uttalade John F Kennedy orden; innan slutet av det här årtiondet ska vi ha en man på månen.
Hans ledarskap började alltså med att han uttalade en konkret, spännande och otroligt utmanande vision. Och han fick människorna med sig! Därefter såg han till att möjliggöra. Tekniken att nå målet fanns ju inte, men genom att kanalisera resurserna mot just målet lyckades det!
Pengar till rätt saker, rätt personer på rätt plats o.s.v. Och det är klart att det var enkelt att stämma av om de var på rätt väg. Målet var ju kristallklart och kunde ses av alla de flesta kvällar varje månad!

En annan viktig del av hans ledarskap var att de som genomförde också var de som fick bära huvudrollen. Det är verkligen Armstrong, Aldrin och Collins som hyllades. Kennedy fanns i bakgrunden, men alla visste givetvis att det var hans revolutionerande tankelyft som gjort färden möjlig.

Som jag ser det gav det sättet som Kennedy hanterade ledarskapet hopp till en helt värld. Han visade att det var möjligt att genomföra det omöjliga genom fokusering på rätt saker.
Idag är det precis så de företag och organisationer som har stor framgång jobbar. Och så kan alla göra! Från minsta förening!

Man tar ju ofta upp att vi har mycket att lära av historien. Men oftare talas det då negativa tendenser som krig. Men om vi tittar oss runt ska vi se att många gått före och visat hur man kan hantera sådant som exempelvis samhällsutveckling. För lika viktigt som på 60-talet är det i dag att börja i visionen.

Så här sitter jag nu och önskar att jag fått chansen till ett samtal med både Kennedy och Armstrong. Hur tänkte de, vad drömde de om och hur kändes det i magen när de såg på månen?

Inga kommentarer!

Det verkar som om ingen läser min blogg, eftersom det sällan kommer några kommentarer. Och det är klart att antalet läsare inte är översvallande. Men klart godkänt.
Sen jag började skriva har inläggen lästs 1170 gånger. Denna månad har 118 träffar, och igår kollade 20 personer in.
Min privata blogg hade ungefär samma statistik i början. Nu skriver jag nästan aldrig där, men har ändå mellan 1500 och 2000 besök i månaden.

Inga kommentarer borde kanske också Breiviks advokat sagt igår. Jag blev så skakad av hans ord, att det satt i hela dagen och kvällen. Och nu måste jag alltså ut med det här!

Jag lyssnade på en intervju som SR gjort utanför rättssalen. Det här var innan domen avkunnats. Journalisten ville veta om advokaten trodde att Breivik kommer att få sitta i fängelse resten av livet.
Advokaten svarade att det ju inte finns livstidsstraff i Norge, och att han kan bli benådad av olika skäl. Men så la han till det där som fick mig att rysa. Han sa; min klient har ju många anhängare runt om i Europa. Vi kan ju också se att den rörelse han erkänner sig till växer. De finns ju nu med i beslutande positioner i många länder. Så om den rörelsen skulle ta över kommer han givetvis att frisläppas!!

Jag kan knappt andas ens nu när jag skriver det! Och jag vet knappt vad jag ska säga! Hur har det kunnat gå så här? Att tanken om att en ny stor våg av hat (efter Hitler) skulle kunna vara möjlig i en värld som har klara bilder av förra gången.

Samtidigt vet vi att vi har en demokratikris som beror på en folkrörelsekris. Jag ni vet, allt fler väljer att stå utanför sammanhangen där man lär sig demokratins spelregler. Med den kunskapen, som tidigare byggde landet, kan man sedan göra sig hörd i alla sammanhang man själv vill påverka.
Som landets näst största studieförbund, måste vi på allvar ta tag i demokratifrågorna! I alla sammanhang och med argument för helheten. Vi kan göra hela skillnaden mellan att tillstånd bara råkar bli, eller att vi medskapar vårt samhälle.

Så om nu 20 personer råkar se det här inlägget idag skulle jag vilja be just er om en tjänst. Prata med några personer runt dig om vikten av att vi lägger oss i.

Tack på förhand och trevlig helg!!

Höstrus! (Just det, inte rusk!)

Oj då, är det redan höst! Va, hur gick det till? Nyss satt jag ju ute och tittade på den ljusa sommarnatten. Nu tänder jag lampor och ljus.
Egentligen är det två saker som avgör när höstkänslan anländer till mig. Det första är när jag måste ha sockar i skorna. I det längsta håller jag ut i mina bara fötter och flipp floppar. Jag liksom kniper kvar lite sommarkänsla mellan de fria tårna!

Det andra är när jag inte längre får tvätten torr utomhus. Och dit är det förhoppningsvis ett tag kvar.

Men jag kan också känna att hösten är den tid då jag blir riktigt girig. Jag måste plocka mer blåbär, mer vinbär, mer svamp. Och från de norrländska bondesamhällets DNA har jag ärvt tanken att "vem vet hur det blir nästa år"!
Den tanken är naturligtvis sund i tider som dessa. I en värld på väg att omstöpas kan ju vad som helst hända.

Att leva i nuet har blivit modernt utan att man riktigt reflekterar över vad det betyder. Är det att strunta i om pengarna behövs längre fram för att just nu ser detta fantastiskt ut! Eller att inte bry sig om att fel kost ger problem längre fram.
Någon har bestämt att det är bra för människan att leva i nuet, och så köper många det ogranskat. Som med så mycket annat.

Själv så andas jag och njuter i nuet, samtidigt som jag bäddar för framtiden. Jag älskar känslan på våren när vinterveden är klar. Vetskapen om att när andra tider kommer har vi det varmt och skönt inne. Samma när bären är plockade. Jag vet att solen och maten gett mig bra vitamintillskott under sommaren, men till vintern bidrar mitt förråd av torkad rosenrot och andra örter, bär, saft och sylt till välbefinnande och njutning.

Så nu fortsätter jag att leva i nuet genom att njuta av denna fredag, samtidigt som jag ser fram emot en härlig helg!
Trevlig helg till dig med!!  

Vart tog det sunda förnuftet vägen?

Ofta förvånas jag av hur oerhört konstigt vårt samhälle är. Exempelvis kommer nu allt fler beskrivningar av varför människor inte vill stanna upp för klimat- och hållbarhetsfrågan. Orsaker som närhetsprincipen åberopas (det är värre när någon dör i en bilolycka på gatan utanför, än om det sker hundratals mil bort). Då menar jag inte bara geografiskt, utan även i tid (det som ska hända är så lååååångt fram att det behöver vi inte bry oss om).

När jag träffar riktigt gamla människor kan de alltid tala om vilka förändringar som skett. Hur skogen, marken och de vilda djuren förändrats. De ser hur isarna som tidigare var stabila, nu inte längre går att lita på. Hur det under snön finns ofrusna myrar, och hur på sommaren vattnet tar sig uttryck de aldrig tidigare sett.
De kan berätta hur smaken på bär ändrats, vilka insekter som försvunnit och vilka nya fenomen naturer nu bjuder på.
De flesta från de generationerna har vuxit upp utomhus (så att säga). De ser på himlen och kan säga hur vädret ska bli. För dem som kan se sker klimatförändringen här och nu!

Idag skulle många yngre inte se om en ny stor planet dök upp. Man är alldeles för sällan ute, och dessutom finns man i upplysta miljöer, med annat än naturen i tankarna.
Hur skulle man då kunna ha koll på om rönnarna mår dåligt? Många kan idag inte ens se att det är en rönn!!
Och insekter är väl sånt som irriterar och som man slår ihjäl!?

Jag är uppriktigt bekymrad över att vi inte tar till oss vad som händer med Jorden. Igår var det den dag då vi förbrukat alla resurser jorden producerat i år. Det innebär att september, oktober, november och december kommer vi att leva på reserverna.

Alla förstår med få vill ändra sitt leverne. Politikerna sjösätter förbifarter för att komma tillrätta med koldioxidutsläpp, men granskningar visar att bilarna ökar då vägarna lockar fler till köpcentran m.m.
Ja ni förstår, exemplen skulle kunna räknas upp i telefonkatalogformat!

Så säg mig du, vad ska vi göra??
 



Blåbär och ljus

Klockan är alldeles strax 06.00 men jag har redan varit vaken i en dryg timme. Himlen skiftar i rosa nyanser, och grannens hästar har nyss kommit ut på bete.
I kaklet ovanför spisen avspeglas solstrimmor från ett ljus som varit uppe betydligt längre än jag.

Jag tittar på mina händer. Kring naglarna finns mörka kanter som visar att skogen nu bjuder på blåbär. Fullmogna, söta, härliga vitaminbomber.
Mina små jordgubbsland har gett förvånansvärt stor skörd redan. Så nu fylls frysen på!
Som ni kanske redan anat så har jag semester!

Förutom att använda dagarna till att plocka bär och njuta i trädgården, så ger semestern något ännu viktigare. Då tänker jag på alla sköna bilden att ta fram i vintermörkret. Känslan av att blicka ut över snödrivorna och framkalla i mitt inre hur det var när vi satt där på filten och fikade i sommarsolen. Eller hur jag låg på nämnda filt med min bok, lät så boken falla och bara lyssnade på ljuden. Bin och humlor som surrade, svalorna som tjattrade och hästarna som frustade. Allt i en fond av doftande kaprifol.

Nu vet jag att många haft otur med semestervädret. Jag vill bara uppmana er att ta tillvara det som fortfarande finns kvar. Alla sköna kvällar och fina helger. För nog finns det tid än att hämta energi och sköna minnen!
Ha en bra fortsättning på sommaren alla! För augusti är ju en sommarmånad!!

Tillväxt utan slut?!

Häromdagen gick jag in och tittade på mina pensionsfonder. Jag är verkligen varken intresserad eller ens överens med nuvarande system.

Då jag, som alla andra, inte har något annat val än att placera i fonder, har jag valt etiska sådana.

Pensionssystemet bygger på tillväxt! Som alla andra resonemang idag. För att jag ska få ut pensionen måste tillväxt ske! En nerväxt skulle kunna innebära att jag inte har en spänn att hämta efter ett helt yrkesliv. Men nu tror ju inte jag på tillväxt som samhällsform! Mina bondförnuftiga resonemang säger mig att ingen tillväxt (alltså inte heller grön sådan) är förenlig med en balanserat och hållbar värld.

Men jag får alltså inte bestämma själv hur jag vill förvalta det kapital som ska vara min trygghet i framtiden. Kanske vill jag se till att investera i att bo gratis och skapa kloka energisystem för en del av det jag äger. Men se där får jag inte lägga mina pengar! Storebror har klämt in mig i tillväxtens käft.

Samtidigt säger sig den borgerliga regeringen, vi har nu, stå för valfrihet! Vi ska alltså, enligt utsago, få bestämma mer själva. Det rimmar verkligen illa med det pensionssystem vi har nu, och som tagits fram i en bred politisk uppgörelse.

I bland måste man i alla fall gilla läget i väntan på att idéer om moteld ska växa fram. Så jag kollade vilka fonder som har "rädda jorden" som sitt huvudsyfte. Jag hittade ett antal fonder som kunde ligga i den kategorin (även om jag är tveksam till sanningen i detta).

Efter att jag hört på radio att Kina satsar så otroligt mycket på vindkraft, var jag också intresserad av sådana fonder.

Vid en sökning på pensionsmyndigheten hittade jag ingen av de fonder som intresserade mig. Så jag mailade för att kolla hur jag skulle hitta rätt. Fick ett svar som sa att: "de fonder du efterfrågar finns inte i våra system. Men vi har flera hundra andra fonder du kan välja på."

Så här har alltså staten (som man säger ska vara jag) snott makten över mina pensionspengar. Jag degraderas till en mindre vetande människa, som måste ha förmyndare som tar ansvar för min framtid! Men ingen tror väl egentligen att det är vad det handlar om. Vi förstår ju att de vill ha in pengarna i ett system som fortsätter att hålla tillväxtens grenar gungande.

Vad kan man då göra? I slutet av varje tanke jag har om dagens samhälle, kommer tvivlet på vår nuvarande demokrati fram. Och visst, det är ju därför jag är folkbildare! Demokratin måste ständigt nyskapas, det har sagts miljoner gånger, men är värt att säga igen!

Det vi blir visade nu är en demokrati med nöjda, mätta medborgare, som på ett mer filosofiskt plan diskuterar samhällsproblem.

Men många unga mår dåligt! Och inte bara unga för den delen!!

På min förra arbetsplats jobbade vi med att utbilda behandlingsassistenter. Missbruk av droger, men också av sex, relationer, mat m.m. var sådant vi fördjupade oss i.

Idag ökar hela tiden antalet missbrukare av både spel och konsumtion. Om du går in och söker forum om shoppingmissbruk, kommer du att bli mycket ledsen när du ser alla rop på hjälp! Människor vet om att de inte blir lyckligare av att köpa nya saker, men det har blivit en drog! Marknadsföringens enorma mantel har lyckats täcka de flestas ögon!!

Så det jag har lagt en del tid på är att ansöka om projektpengar för att jobba med de här frågorna. En ansökan ska till Allmänna arvsfonden och projektet handlar om att ge unga behörighet att påverka sin egen framtid. Ett årslångt arbete som ska få unga människor att förstå samhället, vinna självkänslan att de är del av lösningarna, och låta dem skapa egna sätt att bilda opinion. Vi ska finnas med som resurser som ger dem de kunskaper de själva efterfrågar.

Den andra ansökan ska till Konsumentverket. Där vänder vi oss också till unga, men med fokus på marknadsföringens knep och beskrivningar av vad som formar olika samhällsbyggen. Även det här projektet bygger på ungas egna erfarenheter i kombination med oss som resursanskaffare. Om de t.ex. vill göra en animerad film om sina upptäckter, så ska vi ordna fram både personella och ekonomiska resurser.

Nu vet jag ju inte om vi kommer att få pengarna. Men att tankarna är formulerade och nerskrivna i en ansökan, gör att det säkert kommer att förverkligas i någon form och storlek oavsett vad som händer.

För jag tror mycket på att formulera mina tankar till nån sorts handlingsplan. Det är när de över går från att bara vara snack som saker börjar att hända!  

Klimatförändringar

Igår rapporterade rymdstyrelsen Nasa om en "extraordinär händelse". Ett rekordstort isområde på Grönland smälter med en rasande hastighet! Först ut var en gigantisk kalvning av ett isberg, där delen som lossnade var lika stor som Manhattan.
Därefter har avsmältningen, på bara fyra dagar, ökat från 40% till 97%!

På ett nyhetsprogram igår kväll intervjuades en forskare om nya smittsamma sjukdomar i Sverige. Han konstaterade att "nu när vi har klimatförändringar, så får vi räkna med nya sjukdomar". Alltså inget "om klimatet förändras". Den tiden är redan förbi!!

I alla fall fick vi veta att klimatförändringarna innebär bl.a. extremväder med höga vattenflöden(vi vet!).
En ökad medeltemperatur innebär också att nya sjukdomar kan etablera sig här. Risken för både vattenburna och luftburna infektionssjukdomar ökar hela tiden.
Redan nu har vi sett "nya" klimatrelaterade sjukdomar hos djurbesättningar. Blåtunga, mjältbrand och West Nile Fever är sådana exempel. Och naturligtvis kan sjukdomar som angriper djur också angripa människor förr eller senare.
Man vet att blåtunga sprids med svidknott (sviar´n), och antagligen är den stora myggundersökningen som genomförs i sommar ett led i att kartlägga sjukdomsspridning och risker.

Väldigt mycket pågår "under ytan". Jordbruksverket har exempelvis lagt ut en rapport med titeln "Smittsamma sjukdomar i ett förändrat klimat".

Det som fortsätter att förvåna mig är att så lite når fram till den vanlige, lagom allmänbildade medborgaren. Jag får oftast söka information. Inte är det i alla fall något som lyfts fram i min dagstidning Norran!!

Som jag skrivit tidigare så ligger motmedlet i ett förändrat beteende av alla oss människor, särskilt i den rika världen. Vi måste börja leva annorlunda, och uppskatta andra värden än de som konsumtionssamhället, med ständig tillväxt erbjuder.

Men hur långt ska det hinna gå innan vi förstår och vill?
Men, om en "extraordinär" klimathändelse kan ske på Grönland inom fyra dagar, så kan vad som helst slå till inom en vecka.
Och kanske är det som många omställningsvänner säger, de flesta människor kommer inte att göra minsta förändring av sitt inrutade liv förrän det redan är försent!
Försent för vad - det får du fundera på själv!!

Den inre trädgården

I morse läste jag en artikel i SvD om meditation. Och ljuvliga känslor väcktes i kroppen. För några år sedan, mediterade jag dagligen. En litens stunds avbrott från den yttre verkligheten, och en resa in i känslor och upplevelser.
Förutom ett stort lugn gav meditationen en otroligt tillgång till kroppskännedom. Jag visste alltid om något inte stod rätt till, och kunde göra något åt det innan det blev allvarligt.
Annars är det knappast något som vår vanliga vardag lyfter fram. Förmågan att känna efter och åtgärda problem i dess linda.

När jag tänker efter så är detta överförbart till det mesta. I våra relationer med varandra nöter vi oftast på tills bristningsgränsen är nådd. Sedan försöker vi laga, och inte är det alltid som det fungerar. Jag blev precis påmind om detta i ett möte med en kvinna för en liten stund sedan.

Kanske skulle man kunna jämföra det med en läckande vattenkran. Vattnet kommer att droppa långsamt, men snart fylla ett badkar. Och i våra mellanmänsliga möten är det som ligger i badkaret inte alltid av bästa kvalitet.

Meditationen kan alltså vara förebild för hur vi kan hantera våra liv i stort. Hur vi i förhållandet kan uppmärksamma problem tidigt, om vi inte så fullt upptas av den vardagliga, skrikande ytan. Samma gäller givetvis på våra arbeten. Vad är det som är viktigt egentligen? Och hur arbetar vi tillsammans, och tar ansvar för det vi faktiskt är med och skapar.
För ytterst få, om några, situationer har kommit till av sig själva. De består snarare av val vi gjort, antingen fullt medvetet för att vi reflekterat (en form av meditation), eller omedvetet för att vi bara gått på.

Nu kommer snart en deltagare som jag ska jobbcoacha. Och jag känner mig verkligen i stämning att prata om vad som kan hända i en anställningsintervju. Både den yttre situationen och den inre upplevelsen. Human factors engineering.
Och nästa vecka när semestern kommer, då börjar jag meditera igen!! 

Mygg, blåbär och tv-kvällar!

Om jag vore meterolog skulle den här sommaren förmodligen vara otroligt intressant. Ingen stabilitet, och nya oförutsägbara nederbördsområden. Jag vet att den som arbetar med väder tycker det är tråkigt med somrar då högtrycken köar. Det händer liksom ingenting.
Men att vi efter en vår och sommar med få soltimmar, mycket regn och låga temperaturer nu bjuds nattfrost på vissa ställen, känns verkligen sådär!
Mina odlingar går verkligen inte bra i år. Potatisen växer och jordgubbarna är snart mogna, men det är också det enda. Ja jordärtsskockorna kommer förstås.

När jag skulle plantera mina frön hade kyla och regn gjort att jorden inte rett sig riktigt. Egentligen var det alldeles för kallt och blött för att så, men jag var tvungen chansa. Annars hade det inte funnits en chans att få upp någonting.
Nu ser grönsakslandet bedrövligt ut. Fullt av jordkockor där ogräset knappt växer heller. Kanske ruttnade fröna av all väta, inte vet jag. Men någon skörd att tala om blir det inte.

I våras var också blåbärsriset översållat av blommor. Humlorna flockades där, och hela marken vibrerade av ett dovt surrande. Men trots detta blir det väldigt lite bär. Det finns lite kart, men frågan är om de hinner mogna. Bakom huset finns det lite att plocka. Antagligen har där varit lä, vilket ökat temperaturen en hel del.
Att gå i skogen nu är ett äventyr passande fakirer! Jag tror aldrig att jag upplevt så mycket mygg nån gång i mitt liv! Och de har ju haft de bästa tänkbara förutsättningarna.
Jag ser också att fåglarna verkar få fram stora kullar i år. En positiv effekt av ett myggår.

I mitt växthus kommer det faktiskt en del. Jag har kunnat plocka gurka, paprika och chili. Däremot har jag bara fått några stackars tomater. Men fina klasar är på gång, så vi får hoppas de inte hinner frysa bort.

Igår var jag i alla fall ute en stund innan regnet. Ett fat med blåbär och en del läkeörter kom med hem. Det kändes bra att gå omkring och samla.
Jag fick också en del inspiration rörande omflyttningar i trädgården. Vissa växter är alldeles för utsatta där de står nu. Bättre flyttas än att blåsa sönder!

Så jag fortsätter att hoppas på fint väder med sol och varma kvällar. Nog kan det vara ganska mysigt att krypa upp i soffan på kvällen och titta på Morden i Midsomer. Men inte är det så jag vill tillbringa den ljusa årstiden. Nu behöver jag fylla på D-vitaminerna ordentligt, och få med mig blommande intrycka att fantisera om när vintern sedan anländer.


 

Hallå världen! Landsbygden anropar!!

Jag sitter alldeles i utkanten av Skellefteås stadskärna och jobbar. Här har vi perfekt uppkoppling på både telefon och dator.
Hemma är det värre! Mobilen saknar ofta täckning, och 3G är tydligen inte att tänka på där ute!
För vår dator har vi en ADSL uppkoppling. Det går trögt givetvis. Vissa saker går verkligen inte att göra.

Några år innan vi flyttade in i byn, grävdes det ner bredband runt om. Man valde att gå förbi infarten till vår by och raka vägen till Drängsmark (3 km). Varför verkar ingen riktigt veta. Naturligtvis försökte de boende få SkellefteKraft att gå in även hos oss. Man erbjöd sig mangrannt att gräva ner kabeln och installera till husen. Men det blev kalla handen. Av någon anledning hade man bestämt att just Hemmistjärn, som enda men inte minsta byn i området, skulle bli utan bredband.

Jag vet att vi inte är ensamma om detta problem. För det är faktiskt problematiskt på flera sätt. T.ex. skulle jag vilja att vi fick ta bort vår fasta telefon, något som många valt att göra idag. Men det går ju inte, för då har vi ingen uppkoppling för datorn!
Dessutom blir det givetvis betydligt dyrare för oss att vara uppkopplade jämfört med de som har bredband. Men, bor man på landet får man skylla sig själv!

Jag minns så väl när det från politiskt håll argumenterades som starkast för bredband. Man sa att det bl.a. skulle innebära att det blev lättare att arbeta hemifrån, och ha tjänsteföretag även i glesbygd. Så blev det verkligen inte!
Under det här året har några grannar undersökt möjligheten att gräva ner bredband. Det skulle kosta oss minst 30.000 per hushåll! Och då skulle vi göra allt arbete själva!! Hur är det möjligt?

I debatt-tidningen Landsbygd & livskraft, från Hela Sverige ska leva, står en del intressanta uppgifter om bredband.
Det skulle t.ex. kosta 20 miljarder att ge hela Sverige digitala motorvägar. Det kan jämföras med förbifart Stockholm som enligt budget kommer att kosta 28 miljarder, säger Inez Abrahamzon, ordförande för Hela Sverige ska leva.
I samma artikel säger Mats Erixson, som är mediesystemexpert på Kungliga tekniska högskolan, följande: "Bredband finns redan, det har staten redan grävt ner. Det finns dessutom en enorm överkapacitet, så det enda regeringen behöver göra är att ge byar och kommuner tillträde till det bredband som redan finns."

Hela Sverige ska leva kräver att varenda by ska ha tillgång till bredband med 100 Mb/s senast 2015. Men det behövs nog att vi som finns ute i byarna också ställer krav!
Vi måste gå samman och skriva till våra politiker, Post- och Telestyrelsen m.fl.
För vi vill ju ha en inflyttning av unga människor till landsbygden. Och ingen tror väl att det kommer att ske om vi inte har samma möjligheter till att starta exempelvis web-butiker eller plugga på distans som alla i tätorterna.
Landsbygden har redan många ljuvliga kvalitéer som säljer sig självt. Men att det inte ska gå att leva på samma infrastrukturella villkor som alla andra, är ju absurt! Inte nog alltså med att tätorten har de flesta bussturerna, trots att det mesta finns inom gångavstånd.
Ofta kan jag nog tycka att de som ska företräda oss har lite otur när de tänker!

 Så ser det ut just nu. Och än en gång vilar möjligheten till förändring på våra egna axlar.   

Semestertider

Vaknade av att väckarklockan tändes 05.20. Efter att jag fått morgnarna förstörda av  ilsket ringande, önskade jag mig, och fick, en gryningslampa. Så nu vaknar jag, sedan några år tillbaka, till soluppgång varje morgon.

Jag låg kvar och lyssnade lite. En humla brummade tungt, och slog med en liten bump i myggfönstret. Fåglarna var naturligtvis redan i full gång. Trastarna som undervisar sina ungarna i att hitta mask, och svalorna som tar med sina små på flygträning. Sommaren är innehållsrik!

Gick ner och slog i förbifarten på, den sedan kvällen förberedda, kaffebryggaren. Lite mat till vår schäfertik och sedan en stunds underbar ro på trappan.
Morgonpromenaden med nämnda hund gick upp mot skogen. Grusvägen låg varm, och de gröna ängarna doftade av dagg och morgonsol. Jag kunde också ana en svag doft av rök. Någonstans kanske det eldades för varmvatten.

Mina tankar tog mig till ljumma, tidiga midsommartimmar i Ådalen. När vi arla åkte upp till svärmors fäbodvall för att förbereda gökottor eller besök av turistbussar.
Att komma dit och tas emot av bäckens brusande, och doft från kokhus och bagarstuga. Det var något alldeles speciellt.
Vi bredde alltid gästernas smörgåsar i timmerstugan från 1700-talet. Hembakt halvtjockkaka, nykokt mese, gult handgjort smör, och ostar från egna getter och fjällkor. Och dofterna!!

Den här sommaren har hittills varit sparsam med härliga mogonupplevelser. Regnet har en tendens att dämpa andra intryck, i alla fall hos mig. Det som en regntung morgon allra mest bjuder på, är dramatiska, nästan obeskrivliga färger. De mörka molnen som skiftar i allt från blygrått till varmaste purpur.

På vägen till jobbet insåg jag att det inte är många med mig som åker in till stan kl 7 mitt i juli. Däremot sågs hundfolk, joggare, leende promenerare och en och annan bonde till.

På jobbet är det lugnt nu. Någon jobbcoachning idag, en del kontakter som måste tas, kulturrapporter och någon bokning. Passar alldelse utmärkt att ägna övrig tid till projektansökningar och undersökningar av vad som går att göra i höst.

Jag måste avsluta med att än en gång påpeka att folkbildningen är det bästa som finns! Och den är mitt jobb!!!

Vad tar man in i Norran?

Jag har skrivit och skickat in en debattartikel till Norran. Nu vill de inte ta in den om jag inte kortar den till mindre än hälften, och gör den till en insändare. Det har jag absolut inte tänkt gå med på. Så här kommer texten.

Vad hamnar i Norran?

För någon vecka sedan arrangerade vi på Studiefrämjandet Framtidsveckan i Skellefteå. Det här var en manifestation för hållbar utveckling som ordnas på åtta ställen i landet i år.
Då våra förberedelser pågick som intensivast rapporterades en del i medierna om den kommande klimatkonferensen i Rio. Här skulle världen träffas för att försöka hitta lösningar på tidernas kanske största problem.

 Tillståndet i världen när det gäller klimatet, ekosystemets problem, framtidens energilösningar och den ekonomiska utvecklingen är stora frågor. Men vi berörs alla på ett basalt överlevnadsplan av dem. Oron bland våra unga är stor visar flera nyss publicerade undersökningar. Överallt skrivs idag om de problem som tornar upp sig i rasande fart. Allt visar på samma sak, vi måste tänka om!

Den pedagogiska aspekten av att lyfta fram dessa frågor är mycket svår. Det här är ju inget som man har som fritidsintresse precis. Alla vi som har satt oss in i ämnet har gjort det för vår egen och andras framtid.

På Studiefrämjandet resonerade vi om hur vi skulle kunna hjälpa till att erbjuda bildning i ämnet. Vi bestämde oss för att starta med att ta hit landets kanske bästa föreläsare, som under en vecka skulle få presentera forskning och erfarenheter om de olika delarna. För oss var det också viktigt att de som talade skulle göra det på ett sätt som alla kunde begripa, samt vara så insatta att de kunde visa på lösningar.

 Och så kom de då. Nenet med presentation av energilösningar som skulle kunna få oss att blomstra. Torbjörn Lahti,  nyss hemkommen från en föreläsning i FN, och med kompetens om hur man skapar eko-kommuner. Niklas Wennberg från Stadsjord pratade om hur vi kan ändra vår matförsörjning så att den blir hållbar. Han visade också på hur många stora städer redan fått lov att ändra sig, då det inte funnits något alternativ.

Björn Forsberg visade hela spektrat från vad som är de redan synbara sociala konsekvenserna av Peakoil, till hur omställningsrörelsen växer världen över.

 Veckan avslutades med ett samtal med våra politiker. Ett samtal där alla var överens om att vi måste hjälpas åt. Det bjöds på både personliga reflektioner och kommentarer som visade att de verkligen förstått allvaret i allt från energiproblematiken, till hur vi ska kunna klara vår matförsörjning vid eventuella kriser.

Ett av våra huvudsyften med att ordna denna vecka var att vi ville ge folk tillgång till kunskap. Vi anser det vara en viktig demokratifråga att tillståndet både lokalt och globalt beskrivs från olika håll. Tillväxtsamhället är en sida, omställning en annan. Sedan är det givetvis upp till var och en att ta ställning.

Till Norran skickade jag, i förväg, flera gånger in information om vecka. Trots detta valde man att inte delta och återge något alls! Tydligen var ingen av föreläsningarna tillräckligt intressant för att beskriva i tidningen. Inte heller samtalet med våra politiker om hur vi ska skapa en hållbar kommun lockade Norran.

Naturligtvis läste jag tidningen under den veckan. Jag tänker inte gå in på vad som prioriterades istället för Framtidsveckan, men den som känner för det kan ju kolla vad som lyftes fram under vecka 22.

Så min undran är hur ni på Norran prioriterar arbetet med att hålla era läsare uppdaterade. Finns det någon koppling till vad som är på gång, hur viktigt det är för människor och värdet av att presentera det? Eller handlar det om hur era scheman ser ut, och att hitta ”nyheter” på, för redaktionen, bekväma tider? Om jag får önska något så är det ett svar som saknar de vanliga klyschorna.  

Ann Berg
Studiefrämjandet


Nemis

Nu har vi kört igång vår scen på Stadsfesten i Skellefteå. Så bra det känns! Riktigt kul att våra band är så tända, och så hjälpsamma.
Jag hade bett Trech och AEnimus om hjälp med att bära grejer, och igår kväll på slaget 18.30 anlände ett helt gäng långhåriga grabbar. Lungt och metodiskt fick de upp grejerna på släpen. Tillsammans med teknikerna Lars-Erik Nyberg och Fredrik Augustin satte de samman ljudet med ett sagolikt flyt. Lyhördheten och arbetsfördelningen funkade utmärkt!

Nu går vi vidare idag. Lite kompletteringar av kablar och fler monitorer från fantastiska Musikanten. De sponsrar oss med trumset med mickar, monitorer m.m. Gillar verkligen dem som samarbetspartner.
Nu ska jag snart kontakta en ljustekniker jag pratade med i går. Hoppas han också vill sponsra lite ;-)

Nu måste jag iväg! Vi kanske ses på festen!!

FN och hållbar utveckling???

På FN:s möte i Rio, gällande hållbar utveckling hände i princip intet! Förutom att delegaterna åt gott, sov på lyxiga hotellrum och hade allmänt trevligt!

Det man nu uttalar är vaga föresatser, som man själv direkt bryter emot genom att leva annorlunda. Som att "hotet mot klimatet, den biologiska mångfalden, skogarna och haven ska mötas med kraftfulla åtgärder." Undrar just vad det innebär?

Man ska också "arbeta för en grön ekonomi, utveckling av hälsoprogram och minska fattigdomen."

Det kraftfullaste åtgärden den gruppen kunde ha åstadkommit, hade förmodligen varit att stanna hemma! Då hade de kunnar minska koldioxidutsläppen direkt! För vad tror du det inneburit att 10.000-tals människor flugits in till mötet, transporterats med taxibilar m.m.?

Om pengarna det kostat att genomföra detta gigantiska, resultatlösa möte direkt lagt till fattiga människor, skulle det varit en insats av gigantiska mått.

Förmodligen är det så att ett inställt möte inneburit långt mer för den utveckling man säger sig vilja åstadkomma, än något som kommer att ske som resultat av mötet!!

Jag funderar också på om arbetet med grön ekonomi sitter ihop med, det som jag skrev om häromdagen, ekosystemtjänster.

Tänk dig när kapitalisterna satt börsvärde på, och tagit över ekosystemet ännu mer. Då finns det ett pris på vad det kostar mig att bina pollinerar mina äppelträd och vad de kostar att maskarna bearbetar jorden i grönsakslandet.

Skräckscenario säger du kanske!! Men tänk dig själv. ALLA inser idag att den väg vi gå just nu leder till ett dött jordklot. Det innebär att snart kommer DE SOM ALDRIG KAN FÅ NOG att vilja tjäna pengar på annat. När det inte går att ta upp mer ur marken, eller släppa ut mer i luften, då blir våra bin (också) drönare åt både drottningen och fetbukarna!

Kanske kan det låta som att jag raljerar och tar i. Men vi står i en fråga som gäller själva livsförutsättningarna på jorden! Det är väl klart att ingen egentligen tycker det är kul att vi måste förändra våra liv. Om man inte sätter sig in i frågorna ser man ju inte heller helheten.

Trevlig midsommar med gratis och fritt pollinerade blommor och jordgubbar!!

Långsamt händer det!

Förra veckan fick vi ett reklamblad, som var instoppat i dagstidningen. Det kom från Claes Ohlsson, och på sista sidan kunde jag läsa "slit men inte släng". De lyfte fram att de har flera tusentals reservdelar till sina produkter, och att du kan beställa och laga om något går sönder.

Det här är ett tredbrott! Under många, många år har det gått alltmer åt just slit och släng. Ekonomin i det snabba tillväxtsamhället, och givetvis jobben, har till stor del skapats genom att billiga, skitprylar med kort livslängt sålts. Och istället för att köpa en bra dammsugare, som kostar lite mer, har många hushåll valt billiga, lågkvalitetsprodukter. De håller givetvis kortare tid, och sedan är det bara att kassera dem. Det blir dyrare att laga än att köpa nytt.

Vem som helst fattar ju att ett sådant samhälle är ohållbart i längden. Dels går det åt en massa råvaror för att producera produkten, plus en massa övrig energi. Givetvis påverkas miljön också negativt av all typ av tillverkning.

För ett tag sedan visades en dokumentär om hur man bygger in buggar i produkter för att de ska gå sönder. Det ingår liksom i vår konsumtionsekonomi. Och det gäller allt från bilar och byggmaterial till kaffebryggare och leksaker.

Men nu börjar vissa företagare få upp ögonen. De inser att medvetenheten hos människor växer, och det kan de givetvis tjäna pengar på. Men det är dock ett tecken på att det börjar vända bort från slit och släng raseriet.

Precis nyss träffade jag en av våra sommarjobbare. Hon berättade att de på gymnasiet jobbar en hel del med temat hållbar utveckling. Kul!! Men nu får medelålders och äldre haka på, så att vi kan svara upp mot vad planeten och de som ska ärva vårt brukande vill och kräver!

Studiematerial finns hos oss. Kom in och starta en cirkel. Tillsammans kommer ni att lära er massor på kort tid. Det har jag gjort!! 

Rätten till liv?!

Ibland känns hela situationen med hur vi lever våra liv så absurd att det knappt går att fatta var man ska börja tänka!
Jag har just tittat på dokumentären "Heligt vatten". Den handlar om hur byar i Indien dräneras på vatten av läskindustrin. Hur människorna, som är vana att klara sig på några få liter vatten om dagen, nu får gå flera kilometer för att få tag i detta.
Samtidigt suger Coca-cola upp allt grundvatten. Byarnas underjordiska reserver tömt och det vatten som blir kvar är förgiftat av utsläpp från fabriken. Och allt detta för att vi tycker att det är gott med läsk!
I filmen sägs att genom sitt beteende "förvägrar man andra människor rätten att leva". Och vilka är man? Jo, det är du och jag som i vardagliga situationer vägrar fundera över vilka konsekvenser våra val får.
För någonstans tillverkas kläderna och maten vi konsumerar utan att blinka. Jorden vrider sig i plågor, men skit samma! Det tar för lång tid att laga mat istället för att köpa färdiglagat! Eller nog fortsätter vi att köpa kläder efter modet. Hoppsan där dog några hundra, eller tusen människor. Men det var ju inte i Sverige, så det är lugnt.

Kanske uttalas det inte så tydligt som jag framställer det. Men det är precis detta allt handlar om!! Hur länge ska kloka människor tro att allt går över om vi blundar?

Min arbetskamrat Eva berättade nyss om ett radioprogram hon lyssnat på i går kväll. Det handlade om landgrabbing i Afrika. Hur storföretag tar för sig av stora landområden för att exploatera och tjäna pengar på. Bl.a. hade de tömt gigantiska sjöar och förstört livsförutsättningarna för människorna. Eva sa också att man nu börjat prata om the blue gold. Att det framledes kommer att vara vatten som är den vara som får kapitalisterna att flockas. Oljans tid är förbi, nu tar de över våra grundläggande livsfundament.

Det här är bara några exempel på vad som pågår medan vi fyller varukorgarna. Under tiden tidningen Norran skriver om att älgarna är brunstiga och att tillväxt är enda vägen blir situationen allt mer akut. Och när vi drabbas, vad händer då?

En av mina kollegor, som kommer från Gävle, berättade om situationen den vintern staden drabbades av ett gigantiskt snökaos. Han sa att efter bara någon dag var maten i affärerna helt slut, hyllorna gapade tomma och människor stod och skrek ut frågor som "varför gör ingen nåt?"
Men det finns ingen som kan göra nåt ser ni! För samhället har byggts kring att el, telefon och datanät ska fungera.
Eller som Energimyndigheten skriver i sin rapport efter stormen Gudrun. Det var bara tur att allt gick bra. Tur att det hände i samband med en storhelg så de flesta hade mycket mat hemma. Tur att det var så milt väder ute. Och tur att det hände på landsbygden där det finns en vana av att lösa problem gemensamt.

Det jag kommer att jobba med , så kraftfullt som jag kan, är att få människor att vakna ur illusionen om att allt kommer att bli bra av sig självt. För ingen kommer att bli bra om vi inte gemensamt ifrågasätter det som händer. Så har det varit förr och så är det nu!
Så kom igen!

Att påverka sin hälsa och sin ekonomi

Allt som man gör, eller inte gör, bidrar givetvis till hur den personliga ekonomin blir. Under Framtidsveckan talade Torbjörn Lahti om hur man i skapande av en ekokommun börjar med att titta på den informella ekonomin. Vad gör var och en för att inte behöva köpa allt? Jagar, plockar bär, fiskar, plockar svamp??
För att kunna stötta sin egen ekonomi krävs givetvis kunskaper och engagemang.

Under alla tider har människan exempelvis samlat örter. Allt finns i skogen! Smärtstillande, antiseptiskt, hostdämpande, kramplösande, stärkande och allt annat du kan tänka dig.
Många av de mediciner som används idag kommer från naturen, men med tillägg från laboratorium. Så bygger exempelvis åksjukemedel ofta på ingefära.

Givetvis har läkemedlesindustrin lyft fram förträffligheten av att alltid använda sig av deras mediciner. Det är ju så de tjänar pengar och bygger börsbolag. Vi får aldrig glömma att läkemedelsindustrins syfte är verkligen inte friska människor! Under åren har vi fått allt fler medikament och behandlingsmetoder. Men allt sedan vi uppnått en bra levnadsstandard, då fattigsjukdomarna försvunnit, har vi faktiskt blivit allt sjukare i takt med den medicinska utvecklingen!

Allt vi gör påverkar världen. Så och tillverkning och användande av läkemedel. Tillverkningen kräver stora resurser av energi, vatten m.m. och släpper givetvis ut föroreningar.

Förr i tiden fanns en oerhörd kunskap om naturens tillgångar och läkande. Jag minns när jag som barn fick ett rejält och mycket fult skärsår över hela armen. Det behandlades med kåda och en ren linneduk virades runt. Efter några dagar var såret läkt, och idag är ärret så totalt borta att jag inte ens kan avgöra om det satt på höger eller vänster arm.

Jag plockar örter, bär, svamp, blad och knoppar. En del torkar jag och annat fryses, syras, marineras och sparas i burkar. När det behövs kan jag ta fram och göra brygder och mat under resten av året. Vi sparar givetvis en hel del pengar på detta, men mest sparar vi nog i långa loppet hälsan.
Jag har ätit penicillin en gång i mitt liv, och tar sällan andra konstgjorda medel. I fjol fick jag sorkpest och missade därför en del av säsongen. Det har märkts i vinter! Men nu är det full fart för att fylla skafferiet.

På Studiefrämjandet gör vi gärna cirklar kring det jag beskrivit. Vi kommer att lägga ut en cirkelledarutbildning där vi går igenom grunderna, och där du sedan kan utvecklas genom att fortsätta tillsammans med människor i din egen cirkel. För mycket av det jag beskrivit handlar om att prova, uppleva och utvärdera. Fungerar verkligen älggrästé istället för huvudvärkstabletten? Och hur kan jag använda torkade blåbär hela vintern? Ja det är bara några av frågorna du kan besvara själv som ett led i cirkeln.

Så om du är intresserad går du in på vår hemsida och gör en intresseanmälan. Så snart vi har en liten grupp kontaktar vi dig för att sätta igång. Och nu är den bästa tiden att starta!!
Måste bara tillägga att det kan dröja någon timma innan erbjudandet finns ute på vår hemsida. Men håll ut, eller maila mig!
ann.berg@studieframjandet.se

Vem äger svamparna?

Mitt barnbarn Oskar, snart 4 år, och jag satt och tittade i en svampbok för en tid sedan. För att kolla hur han tänker ställde jag fråga; "vem rår om svamparna och bären i skogen?". Ögonen flackade när han tänkte. Jag gav honom den tid han behövde för att hitta svaret, och med ens kom det: "mossan!"
Inte alls tokigt svar tyckte jag. Egentligen fanns inte mycket att kommentera förutom lite om allemansrätten.

I morse hörde jag på vetenskapsradion, för första gången, begreppet ekosystemtjänster. Några forskare i Lund arbetar med att sätta pris på allt vårt ekosystems producerande. Vad kan biens eller maskarnas arbete värderas till? Just den frågan försöker de besvara och föra in i ett exceldokument.
Syftet med detta arbete är att allt på jordklotet ska värderas så att marknaden kan komma in!!!! Så nu finns det för lite naturresurser att girigt suga ut, och gränserna för vad systemen tål håller på att vara totalt överbelastade. Så nu är det dags att ta nästa steg för dem som aldrig kan få nog av pengar.
Mitt förslag är att man istället omedelbart sätter in behandling på dem som är girighetsberoende. De skadar våra gemensamma livsförutsättningar mer än alla alkoholister, knarkare, spelmissbrukare och våldsbrottslingar tillsammans!
Vi måste ta över vårdandet av vår jord från dem som har denna allvarliga sjukdom.

Så fundera lite på hur långt du är beredd att låta dem gå. Nya lösningar kan vi hitta tillsammans genom att i studiecirkel samtala och lära. Hjälp till att stoppa vansinnet nu!!  

Händerna i jorden

Efter en regntyngd vecka vaknade jag av solen! Drog från rullgardinen från det större fönstret. Åååå så vackert det är ute! Skrattade högt i min ensamhet.
Gick ner till mitt växthus. Där fick igår mina plantor komma i jorden. Gurkor, tomater, chili och paprika. De har varit rätt lidande en tid. Satte fröerna alldeles för tidigt, och dessutom kom växthuset på plats först förra helgen.

Nåväl, i morse var det en härlig känsla att tassa ner dit i morgonluften, dra från skjutdörrarna och mötas av doften av jord och värme. Äntligen!!
Mitt citronträd har också fått flytta ut dit. Det sprider en exotiskt doft från alla vackra blommor. Och några små frukter solar sig redan.

På vägen till arbetet passerade jag ängar upplysta av solblommor (maskrosor). Doften av nyklippt gräs steg upp från fuktiga, mustigt gröna gräsmattor. I människorna ansikte finns nu glädje och lugn. Någon stannar upp för att titta på några skator som byggt bo. Några andra tar sig tid att pratar med bekanta.
Underbart att vi nordbord så radikalt ändrar karaktär på sommaren. Vi blir livfulla, vänligare och vackrare. Som att solen väcker våra äkta rötter samtidigt som växternas.

Människan mår bra i samklang med naturen. Så låt oss vårda den!!

Efter Framtidsveckan

Så är då vår första Framtidsvecka genomförd. Och vilken vecka sen!! Tänk om alla förstod hur vår värld förändras i detta nu, hur alla livsförutsättningar kan vara totalt andra inom kort.
De som var med på veckan fick verkligen lära sig en del. Och visst är det många som faktiskt har rätt stor koll på läget redan. Eller som en av politikerna sa då vi träffades och samtalade; "idag är det ingen som ifrågasätter peak oil. Vi vet alla att det är där vi står."Kanske är det en av de stora nutida kunskapsklyftorna. Och ack så viktigt att täppa till den. Men givetvis kan vi inte tvinga någon till kunskap och bildning. Det är inte vårt uppdrag.

Våra föreläsare har verkligen bjudit på det bästa av allt. Vi har fått presenterat hur omställningsrörelsen växer i världen, att människor börjar odla t.o.m. i storstädernas kärnor. Och anledningen är bl.a. att det redan idag är svårt att få tag på bra mat där.

Vår sårbara samhälle har belysts från alla aspekter. Maten kommer t.ex. att räcka i fyra dagar om något större inträffar. När det är tomt på Coops och ICAs affärer så finns det inte mer. Sedan lagren flyttats över till vägarna har allt förändrats.

Att de ekonomiska kriserna vi ser i världen har ett absolut samband med den ekologiska krisen, lyftes också fram. När resurserna sinar, och naturen inte längre klarar trycket, visar det sig direkt som kriser. Matbrister, arbetslöshet, socialt uppror. Vi har nog bara sett början.

Så kom också förslagen på lösningar. Nenet pratade om hur vi kan tänka annorlunda när det gäller energilösningar. Många mindre samhälle och byar, men också städer har massor att vinna på deras forskning. Inte bara när det gäller hållbarhet och trygghet, utan också ekonomi.
Att odla upp istället för att stenlägga kvarter förevisades också. Vi samtalade om hur sårbara vi blivit sen det mesta av matproduktionen sker långt från oss. Vart tog små mejerier, slakterier, bagerier m.m. vägen? Dessutom odlas ofta bara ett fåtal grödor (monokultur).

När eko-kommuner presenterades slogs jag speciellt av delen om informell ekonomi. Fler byar, samhällen och kvarter borde inventera inom vilka områden de är självförsörjande. Och det kan givetvis vara en bra övning för varje människa.
Plockar jag svamp och bär, saftar, syltar, torkar, syrar och marinerar och samlar läkeörter och andra nyttigheter, då påverkar jag min helhet. Alla prioriterar vi, och ju mindre vi gör av informell karaktär desto mer lönearbete.

Det jag beskrivit är bara några små delar av en mycket fulländad och omfångsrik omställningsvecka. Det kommer nog att dröja ett tag innan det finns så mycket samlad kunskap i frågan, i Skellefteå, under en och samma vecka! 

Konsten att tänka

Allt som någonsin gjorts har börjat som en tanke hos någon! Och då spelar det ingen roll om vi talar politiska system eller rymdraketer. Någon hade en idé som den, i rätt miljö, lyckades förverkliga. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli!
Till det ska läggas att det mesta är ogjort! Den värld vi lever i skapar vi själva, och den börjar med tankar och bilder av framtida tillstånd.

Tankeprocessen är mycket intressant. Vad är det som händer när en tanke tar form? Ja, det är det egentligen ingen som riktigt vet. Däremot kan vi säga en hel del om de neurala processerna, men det yppar ingen om hemligheten med själva innehållet.

Just nu är jag i färd med att släppa fram tankar rörande vad jag/vi ska ta tag i till hösten. Jag sitter nu hemma i min fåtölj, och börjar denna akt med att blogga lite. Det jag kan beskriva för er är hur mina skapande anslag ser ut. Kanske kan det vara intressant för någon att se.

Det börjar alltid med att jag tar till mig uppdraget. Inom vilket område ska jag röra mig, vad är det arbetsgivaren förväntar sig av mig och vilka är inblandade? Den här delen av skapandet kan ta en stund. Jag behöver t.o.m. släppa själva tänkandet, och låta hjärnan gå på utflykt en stund. Ungefär som när du försöker komma ihåg en persons namn. Du tänker och tänker, men ingen händer. När du sedan släpper det hela, så kan namnen dyka upp bara så där, i vilket sammanhang som helst! Det finns bara där, hjärnan liksom ger det till dig.

När idéerna så börjar strömma till sätter jag mig ner och låter det flöda. Då är det papper och penna som gäller. Ner med allt som dyker upp! Därefter följer en stunds fri reflektion. Då brukar oftast helikopter perspektivet slå till. Jag ser liksom hela förslaget som ett övergripande paket.

Nu börjar strukturerandet. Detaljerna ska utarbetas. Ofta delar jag in i antingen tidsföljd eller områden.
I det här skedet ger den, av lång erfarenhet vunna, intuitionen direktbesked om idéns bärighet. Det är nu jag vet om jag kommer att genomföra oavsett vad som försöker hindra mig.
Just här är det som vuxit fram fortfarande är skört. Jag vill inte, i detta tidiga skede, utsätta tankarna för kritik. Det kommer senare.

Någon dag till kan så idén bearbetas från olika infallsvinklar. Jag skaffar den kunskap jag behöver, och fortsätter att känna av det hela.

Så är då tanken redo att presenteras. Och här kommer den största faran. Jobbar (för just nu pratar jag jobb) jag på en arbetsplats där man stöttar idéers och människors växande? Eftersom jag varit på några olika arbetsplatser, så har jag givetvis med mig olika erfarenheter kring detta. Från att personalen tillsammans skapar idéutvecklingssamtal, för att hjälpa idébäraren och idén framåt, till arbetsplatser där man gjort allt för att trycka ner och motarbeta allt nytänkande. På den sistnämnda typen av arbetsplats prövas den egna motivationen och uthålligheten till det yttersta. Här ska man inte bara genomföra något nytt, utan också göra det i en miljö som ifrågasätter av rent egenintresse.Typ, kom inte här med en massa nytt jobb, då måste vi ju också göra nåt annat än det vi alltid har gjort!!

Vad som än händer går jag alltid vidare om jag får klartecken från de som faktiskt bestämmer. Nu får orden på papper och i tanke liv! Jag skriver, ringer, uppsöker och letar vägar. Om det visar sig att det finns hinder att övervinna redan i ett tidigt skede, så brukar jag vänta med det. Jag väljer istället någon del som ger konkret resultat. Då vet jag att det nya har börjat ta form innan jag löser upp hindren.

Så ser min väg från tanke över handling och till resultat ut. Att fundera över något kallas att reflektera, och att fundera över tänkandet kallas metareflekterande.
Nu har ni fått ta del av min metareflektion. Jag vill gärna uppmana dig att ta en stund till att göra en liknande resa i din tankevärld.

Nu går jag ut i solen för att fortsätta fas 1! ;-)

Människans anpassningsbarhet??!

Jag har alltid gått mina egna vägar, och vågat ha åsikter i frågor. Jag minns en rektor som sa till mig att:"tro inte att du kan förändra världen!", och jag svarade "det kan jag visst!".

Vi översvämmas av så mycket information, att det är svårt att orka med att ta ställning. Så mycket att undersöka för att kunna veta vad man tycker. Kanske är just detta den absoluta diktaturen. För hur kommer man undan om man är en del av en vanlig vardagsverklighet?

Igår hörde jag på nyheterna att barn som är födda sent på året oftare får ADHD diagnos. Kanske är det så att de bara är omogna, kommenterade nån.

Vi lever ju i ett diagnos samhälle. Allt som inte passar in i den frampressade ramen finns det namn och diagnoser på ,och behandlingar för.
Människor i alla åldrar mår dåligt. Stress, depressioner, ADHD, DAMP, livskriser, ångest m.m. Och allt görs för att ta bort symtomen så att vi kan återintryckas i ramen.

Men tänk hemska tanke om det är ramen som är felen?! Om vårt samhälle nu är utformat på ett sätt som inte passar människan, som gör henne sjuk!
Om någon ger mig ett antal små runda bollar, och ber mig trycka dem igenom ännu mindre fyrkantiga hål, så kommer jag knappast att lyckas. Det vet ju vartenda barn! Men är det inte just så samhällets krav på oss ser ut?

Genetiskt sett är människan, i stort sett, likadan nu som för 20 000 år sedan. Då gick mycket av tiden åt till att samla mat, och att röra sig till gynsamma områden. Ljudintrycken var gissningsvis inte ens en % av vad de är idag. Och sömnen inträffade säkert lätt när mörkret föll.

Inom Human Factors Engineering pratas det om våra systems förmåga till selection. Det innebär att om vi skulle lägga märke till, låt oss säga, alla ljud som finns runt om oss, så skulle vårt system överbelastas. Istället har hjärnan förmåga att välja vilka ljudintryck som ska få mest uppmärksamhet. Samma gäller givetvis alla sinnen. Men någonstans finns det förmodligen individuella brytpunkter, och när man överträtt gränsen kollapsar systemet.
En annan del från människans historia är kroppens användning. Vi är gjorda för att röra oss.

Om man verkligen skulle titta på vad som egentligen borde få en diagnos så är det förmodligen samhällssystemet. Det borde klassas som otjänligt för människan. För nog borde vi väl i första hand se på vad som gör oss friska och lycklig, innan vi beslutar oss för hur utvecklingen ska se ut.

Så våga gå samman och ta över samtalet om vilket samhälle ni vill ha. Ingen kan hålla kvar något massorna vill ändra! Givetvis kommer de som tjänar mest på att det ser ut som det gör att försöka. Men även de är människor, som säkert många gånger undrat över meningen med livet.
Och förhoppningsvis slipper vi diagnostisera och medicinera så många människorbarn när vi istället angripit symtomen.
 

Barns tankar förändrar världen!

Igår fick jag veta att Trygg-Hansa har gjort en undersökning av barns rädslor. Där visade det sig att bland barn 11-15 år oroar sig 68% för klimatförändringar! Familjens ekonomi eller att inte ha några kompisar i skolan, oroar betydligt mindre än klimatförändringarna.

Trygg-Hansa berättar också att "För oss som försäkringsbolag är klimatförändringarna redan en realitet. De senaste fem åren har vi haft en ökning av antalet så kallade väderskador med omkring 50%."

Vi på Studiefrämjandet jobbar med att opinionsbilda i frågan. Vi har material som vem som helst kan göra en studiecirkel med, och lära sig hur vi kan förändra vårt sätt att leva, och gå en positiv framtid till mötes. 26 maj-2 juni genomför vi också vår Framtidsvecka. Där kommer otroligt duktiga föreläsare att ge bildning till alla som vill. Det är fri entré till föreläsningarna. Det enda som krävs av dig är att du tar dig dit!

Det jag märkt när jag nu jobbat intensivt med hållbar utveckling, omställning, klimat m.m. är att där finns ett stort pedagogiskt problem. Och naturligtvis gäller detsamma för föräldrar som ska dämpa rädslan hos sina barn. Vilken är den första frågan barnen vill ha svar på när man pratar klimatförändringar? Kanske; varför förändras klimatet? Och vad svarar jag då som förälder.
Det som står alldeles klart är nämligen att vi måste förändra vårt sätt att leva! Och vem vill hantera det?!
Några av argumenten jag hört är att "vi borde börja i lite mindre skala, så att folk inte får dåligt samvete". Men nu handlar inte omställning om att alla ska fortsätta må bra med sina beteenden, utan att få alla att inse konsekvenserna av detsamma!

Men helt klart är ju att hela reklamindustrin har lyckats indoktrinera människor att tro att lycka och shopping hör ihop! Sen spelar det inge roll att alla undersökningar som görs tyder på motsatsen. Nytt kök, bättre bil, snabbare dator, surfplattor, årets soffa, botox, nagelförlängare, moderiktiga kläder - ja, listan kan göras hur lång som helst. Upp ur jordklotet tas material, och på ytan tillverkas och sprids gifter. Och om vi blundrar nog hårt, så kan vi fortsätta konsumera som galningar, och låtsas som om någon annan ska lösa problemen.

Men nu står vi inför en rejäl vändpunkt. Barnen ifrågasätter!! Och det kommer att bli problematiskt att berätta för sonen att klimatförändringarna till stor del beror på att ni varje ledig helg vill shoppa! Att vi hela tiden köper billigt skrot, halvfabrikat och giftfyllda grönsaker.

Men för att kunna gå framåt måste vi skaffa oss kunskap om ett annat sätt att leva. Och med kunskapen kommer också glädjen! För på vägen öppnas insikten om meningslösheten i att leva enligt reklamens rekommendationer. Och allt fler som förstår undrar; "hur kan jag ha gått på det?".
Att odla en liten familjedomän, köpa bara sånt man behöver, ta för sig av det skog och mark ger, använda mindre energi och vara rädd om våra vatten och vår natur. Det finns egentligen inget svårt i det.
Eller att fundera över vilka arbeten som egentligen behöver utföras, och hur vi kan fördela både arbete och frukterna mellan varandra. För ingen kan väl på allvar tro att vi måste tillverka vapen, eller ha tillgång till 200 sorters tandkräm.

Det nya sättet att se på världen och framtiden kommer att drivas av våra barn och ungdomar. Så varför inte uppträda som en ansvarsfull vuxen och börja skaffa dig kunskap nu, kanske t.o.m. tillsammans med barn och barnbarn.
Och behöver du inspiration, handledning, motivation eller konkret plan, finns vi här för dig. Välkommen in!!