Neil Armstrong har gått ur tiden. Tänk er vilka minnen den mannen bar på. Att varje gång han såg månen gå upp kunna tänka; där har jag stått och tittat på jorden!
När jag har jobbat med ledarutbildningar har jag ofta använt månfärderna som exempel på ett fantastiskt ledarskap. 1961 uttalade John F Kennedy orden; innan slutet av det här årtiondet ska vi ha en man på månen.
Hans ledarskap började alltså med att han uttalade en konkret, spännande och otroligt utmanande vision. Och han fick människorna med sig! Därefter såg han till att möjliggöra. Tekniken att nå målet fanns ju inte, men genom att kanalisera resurserna mot just målet lyckades det!
Pengar till rätt saker, rätt personer på rätt plats o.s.v. Och det är klart att det var enkelt att stämma av om de var på rätt väg. Målet var ju kristallklart och kunde ses av alla de flesta kvällar varje månad!
En annan viktig del av hans ledarskap var att de som genomförde också var de som fick bära huvudrollen. Det är verkligen Armstrong, Aldrin och Collins som hyllades. Kennedy fanns i bakgrunden, men alla visste givetvis att det var hans revolutionerande tankelyft som gjort färden möjlig.
Som jag ser det gav det sättet som Kennedy hanterade ledarskapet hopp till en helt värld. Han visade att det var möjligt att genomföra det omöjliga genom fokusering på rätt saker.
Idag är det precis så de företag och organisationer som har stor framgång jobbar. Och så kan alla göra! Från minsta förening!
Man tar ju ofta upp att vi har mycket att lära av historien. Men oftare talas det då negativa tendenser som krig. Men om vi tittar oss runt ska vi se att många gått före och visat hur man kan hantera sådant som exempelvis samhällsutveckling. För lika viktigt som på 60-talet är det i dag att börja i visionen.
Så här sitter jag nu och önskar att jag fått chansen till ett samtal med både Kennedy och Armstrong. Hur tänkte de, vad drömde de om och hur kändes det i magen när de såg på månen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar