Ofta förvånas jag av hur oerhört konstigt vårt samhälle är. Exempelvis kommer nu allt fler beskrivningar av varför människor inte vill stanna upp för klimat- och hållbarhetsfrågan. Orsaker som närhetsprincipen åberopas (det är värre när någon dör i en bilolycka på gatan utanför, än om det sker hundratals mil bort). Då menar jag inte bara geografiskt, utan även i tid (det som ska hända är så lååååångt fram att det behöver vi inte bry oss om).
När jag träffar riktigt gamla människor kan de alltid tala om vilka förändringar som skett. Hur skogen, marken och de vilda djuren förändrats. De ser hur isarna som tidigare var stabila, nu inte längre går att lita på. Hur det under snön finns ofrusna myrar, och hur på sommaren vattnet tar sig uttryck de aldrig tidigare sett.
De kan berätta hur smaken på bär ändrats, vilka insekter som försvunnit och vilka nya fenomen naturer nu bjuder på.
De flesta från de generationerna har vuxit upp utomhus (så att säga). De ser på himlen och kan säga hur vädret ska bli. För dem som kan se sker klimatförändringen här och nu!
Idag skulle många yngre inte se om en ny stor planet dök upp. Man är alldeles för sällan ute, och dessutom finns man i upplysta miljöer, med annat än naturen i tankarna.
Hur skulle man då kunna ha koll på om rönnarna mår dåligt? Många kan idag inte ens se att det är en rönn!!
Och insekter är väl sånt som irriterar och som man slår ihjäl!?
Jag är uppriktigt bekymrad över att vi inte tar till oss vad som händer med Jorden. Igår var det den dag då vi förbrukat alla resurser jorden producerat i år. Det innebär att september, oktober, november och december kommer vi att leva på reserverna.
Alla förstår med få vill ändra sitt leverne. Politikerna sjösätter förbifarter för att komma tillrätta med koldioxidutsläpp, men granskningar visar att bilarna ökar då vägarna lockar fler till köpcentran m.m.
Ja ni förstår, exemplen skulle kunna räknas upp i telefonkatalogformat!
Så säg mig du, vad ska vi göra??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar