Våga lägga dig i

Jag har precis skrivit ett mail till finansminister Anders Borg. Jag vill veta varför han hela tiden ser ekonomins utveckling i förhållande till arbetsmarknadens tendenser. Jag skrev att jag antog att inte heller han ser evig tillväxt som möjlig. Och att det är, i princip, omöjligt med ökande sysselsättning i en teknikbaserad värld som rationaliserar som resultat av just teknikutvecklingen.

Det jag vill veta är varför man inte hör resonemang om att beskatta produktion och konsumtion istället för arbete.

Jag ser fram emot svaret, som jag räknar med ska komma. 

Alldeles för få använder sin möjlighet att ställa frågor direkt till de som styr. Kanske är det för att vi tryckts genom en skola som sätter (satt) rättstavning högre än lusten att uttrycka sig.

Själv bryr jag mig väldigt lite om meningsbyggnad, grammatik och stavning. Men däremot kastar jag mig med stor lust in i projektsökande, debattartiklar och skrivelser. För mig är det lika bakvänt att först se formen (språkuppbyggnaden) och sedan försöka trycka in innehållet(det jag vill säga), som att lägga massor av tid på att välja tallrik, men sedan bara lägga upp ur en konservburk.

Men det är alltså min teori. Jag känner ett antal språkpoliser, med lång bakgrund inom akademierna. Tack och lov har även de insett att ett bra sätt att hämma folk är att stirra sig blind på fel saker.

Om människor i stället börjar ösa ur sig orden, skriva till alla de vill säga nåt åt, tycka till i tidningarna etc., så kommer naturligtvis även "tallriken" att förbättras småningom.

Så kör hårt! Va inte så rädd för att det inte blir perfekt! Vi behöver alla nyansera vad som tycks genom att framföra våra olika åsikter som virvlar omkring i vardag och fest. Livet ska vara utmanande och härligt!!

Folkbildningen är i framtiden

Jag funderar mycket på hur vi i Studiefrämjandet ska kunna fördjupa demokratin. Vad är det egentligen som kan väcka människors lust att vara med och styra utvecklingen av sin egen värld?
Många bor i dag i bekvämlighetsgrottan. Och trots att de klagar på ett flertal av de konstigheter som pågår i politiken, så verkar de trivas ganska bra. För vad ska man annars säga om att nästan varannan svensk tror att politikerna är korrupta, men ändå hörs väldigt få röster i debatten om detta.
Eller att vi vet att den räntedrivna ekonomi vi nu sitter i är totalt ohållbar på alla sätt, men ändå låter vi den fortgå.
När försvann egentligen känslan av att vi bygger landet?

"Vår värld är i ständig förändring. Så har det alltid varit. De som anpassar sig till förändringarna består. De som stretar emot försvinner." Dom här orden läste jag i en skrift om folkbildningens framtid, och de är givetvis klockrena. Man måste utveckla och förändra hela tiden. Det som har varit kan aldrig ge fullständig framgång i nuet. Liksom snön tinar på våren, och ger ett komplett nytt landskap men nya förutsättningar, måste vi kliva framåt och se hur det scenario vi befinner oss i ser ut idag och framåt.
Det är meningslöst att protestera mot våren genom att säga att; vi fortsätter arbeta precis som om det är vinter. Vi ägnar dagarna åt att skotta snö trots att den inte finns längre.

Min starka övertygelse säger mig att det är länge sedan folkbildningen behövdes så mycket som nu! Men vi måste våga vara synliga, finnas i nya sammanhang och skapa oväntade samarbetsformer. Vi ska opinionsbilda, hitta lösningar, arbeta tillsammans och uppåt för att nå förändringar.
Den gamla folkbildningsandan gällde ett gammalt samhälle. Nu är vi här och nu och bör skyndsamt förstora samtalet om vad det innebär.
"För folket genom folket" stod de tryckt på min första tröja jag bar som folkbildare på Hola folkhögskola 1990. Precis så enkelt är det. Och det folk vi pratar om är de som finns överallt där ute. På gator och torg, i tv-sofforna och på universiteten.

Så låt oss fortsätta möta alla i skapande samtal. Låt oss bilda oss i att öppet bryta åsikter mot varandra i animerade dialoger, där sak och person hålls isär med lätthet och glädje. Samtalet har alltid varit folkbildningens största skatt, och så kommer det antagligen att fortsätta vara oavsett mediet.

Odlingsdags

Men tack för att ni har väntat på mig! Jag vet att jag varit borta ett tag härifrån. Det har helt enkelt varit så pass intensivt på jobbet, att tankarna aldrig hunnit riktigt till bloggen. Men nu är jag här igen.

I förrgår morse när jag skulle åka iväg till jobbet, upptäckte jag att krokus och hyacinter börjat stickas upp ur snön invid väggen. Dessa tappra glädjespridare! De liksom känner på sig att vi behöver se att naturen lever efter en lång, mörk vinter.

I mitt köksfönster står några paprika och chiliplantor och sträcker sig mot solen. Fötterna har de förankrat i god mylla som fyllts i avklippta mjölkpaket. Och nej, jag gör inga hål i botten på paketen. Det går hur bra som helst i alla fall. Persiljan har snart tagit över sin tetra helt, och kommer nu att få en ordentlig kruka.

Förra helgen satte jag tomatfröer. En liten glasslåda i plast rymmer fler plantor än man kan tro. Så snart de fått ungefär 2 bladpar sätter jag om dem i varsin kruka.

Sommarblommor och gurka blir nästa steg. Jag hoppas kunna sätta ut odlingslådorna direkt i mitt kallväxthus. Då kan de gro av solen och värmen på dagen, och vila på nätterna. För kompakta, knubbiga plantor är vad jag är ute efter.

1 maj brukar vara ett bra datum att sätta broccoli och annat sådant som ska förodlas för friland.

Jag har bestämt mig för att göra en del humlestörar i sommar. Så nu försöker jag få upp plantor från frö. Jag har satt fröna i krukor som stått ute ett par veckor nu. Givetvis har de inte grott ännu, men jag räknar med att det kommer att ske när det blir lite varmare.

Jag längtar också efter att lyfta på jordfiltret till varmkomposten för att se hur den ser ut efter vintern. Den har i alla fall funkat hela vintern!

Att sätta fröer, driva fram, sätta om, vattna, ansa, kompostera och njuta av goda smaker och bilder påminner för övrigt mycket om mitt jobb i stort. För det mesta är det underbart med alla dessa stadier alla plantor ska ta sig till. Och emellanåt angrips något av ohyra. Då tänker jag ekologisk bekämpning. Och om det inte hjälper flyttar jag plantan, låter den torka bort och eldar upp den. Därefter kan jag lägga askan i komposten. På så sätt går inget till spillo.

Ha en trevlig helg och sätt gärna några frön. Det är bra för allt!