Folkbildningen är i framtiden

Jag funderar mycket på hur vi i Studiefrämjandet ska kunna fördjupa demokratin. Vad är det egentligen som kan väcka människors lust att vara med och styra utvecklingen av sin egen värld?
Många bor i dag i bekvämlighetsgrottan. Och trots att de klagar på ett flertal av de konstigheter som pågår i politiken, så verkar de trivas ganska bra. För vad ska man annars säga om att nästan varannan svensk tror att politikerna är korrupta, men ändå hörs väldigt få röster i debatten om detta.
Eller att vi vet att den räntedrivna ekonomi vi nu sitter i är totalt ohållbar på alla sätt, men ändå låter vi den fortgå.
När försvann egentligen känslan av att vi bygger landet?

"Vår värld är i ständig förändring. Så har det alltid varit. De som anpassar sig till förändringarna består. De som stretar emot försvinner." Dom här orden läste jag i en skrift om folkbildningens framtid, och de är givetvis klockrena. Man måste utveckla och förändra hela tiden. Det som har varit kan aldrig ge fullständig framgång i nuet. Liksom snön tinar på våren, och ger ett komplett nytt landskap men nya förutsättningar, måste vi kliva framåt och se hur det scenario vi befinner oss i ser ut idag och framåt.
Det är meningslöst att protestera mot våren genom att säga att; vi fortsätter arbeta precis som om det är vinter. Vi ägnar dagarna åt att skotta snö trots att den inte finns längre.

Min starka övertygelse säger mig att det är länge sedan folkbildningen behövdes så mycket som nu! Men vi måste våga vara synliga, finnas i nya sammanhang och skapa oväntade samarbetsformer. Vi ska opinionsbilda, hitta lösningar, arbeta tillsammans och uppåt för att nå förändringar.
Den gamla folkbildningsandan gällde ett gammalt samhälle. Nu är vi här och nu och bör skyndsamt förstora samtalet om vad det innebär.
"För folket genom folket" stod de tryckt på min första tröja jag bar som folkbildare på Hola folkhögskola 1990. Precis så enkelt är det. Och det folk vi pratar om är de som finns överallt där ute. På gator och torg, i tv-sofforna och på universiteten.

Så låt oss fortsätta möta alla i skapande samtal. Låt oss bilda oss i att öppet bryta åsikter mot varandra i animerade dialoger, där sak och person hålls isär med lätthet och glädje. Samtalet har alltid varit folkbildningens största skatt, och så kommer det antagligen att fortsätta vara oavsett mediet.