Vägen till framgång

Vad är det som händer egentligen, när en person bestämmer sig för att genomföra sina drömma - och lyckas? Alla har vi ju, och har haft drömmar, eller hur?
Kan skillnaden ligga i hur intensivt man håller fast vid sina bilder? Att de flesta av oss blåser runt som ett rö i vinden, och ändrar målen i överensstämmelse med rådande läge.

Om man konsulterar idrottspsykologin är anledningen att vi bearbetar alla intryck, oavsett input, som bilder. Om vi kan se en positiv bild av situationen, går det betydligt lättare för oss att nå resultatet.
Men även negativa målbilder är funktionella. Om jag ser framför mig att jag ska misslyckas, fungerar även det som en sort negativ målbildsträning.

Så oavsett om det gäller person, familj eller organisation är det oerhört viktigt att positiva målbilder styr. Här hjälper det liksom inte om en person anser att bilderna är positiva, så länge som sanningen består av något annat. Att gemensamt, t.ex. på arbetsplatsen, låta målbilder skulpteras fram, så att de delas av alla, är nog mer än värt den tid det tar.

Jag brukar jobba med en övning som kallas bron. Grupper får i uppgift att bygga en bro av några enkla material. De ska kunna köra en leksaksbil under och över bron, och dessutom ingår det att bygga så billigt som möjligt.
I övningen ingår att jag har utsett betraktare i varje grupp. Så när det gått en stund går jag in och pratar med betraktaren. Den får ange om någon i gruppen äger en målbild de försöker överföra på de andra. Och vi hittar alltid den personen! Jag plockar då ut just denne ur gruppen och den får ta platsen i en annan grupp där jag plockar bort samma funktion.
Och övningen slutar alltid på samma sätt. Det är svårt att få igång bygget igen i grupperna för den som hade bilden av vad som skulle hända försvann ju!

Eftersom vår vardag i mångt och mycket bygger på att vi arbetar precis som i övningen, så är det knappast konstigt att det ibland kan vara svårt att nå målen. Hur ska jag veta vilken väg jag ska välja om jag inte vet vart jag ska??

Studiefrämjandet Skellefteåavdelningen utbildar gärna i denna och liknande frågor!

Att göra på sommaren

Det är intressant hur man måste tänka lite framåt för att samla inför vintern. Och egentligen är det inte just den årstiden, med alla tillhörande bilder, som finns i huvudet just nu. Men likväl måste veden staplas in i vedboden!
Nu kan jag också påbörja insamlandet av det förråd av vitaminer, mineraler m.m. som behövs den mörka årstiden. Och förstås material till teer, örtkryddor m.m.
Nässlor, Röllika, Johannesört, Älgört, smultronblad och fransk Dragon är en bråkdel av det jag behöver.
Sen ska det torkas tomater och svamp, läggas in gurkor och marineras grönsaker från landet. Så meningsfullt och viktigt!

Det är ju otroligt viktigt att vi bidrar till bevarandet av en biologisk mångfald. Det kan vi göra genom att både odla och äta varierat. Monokulturerna är inte det naturliga sättet för växter att existera. Och onaturligheten gör ju också att det krävs mängder med gifter för att hålla den typen av odling igång.

Men vi verkar komma allt längre ifrån det naturliga för vart år som går. Och manipulativa reklammakare har med sina bilder och ord fått oss att tro att köpt/processat är bättre än naturligt.
Ta t.ex. om du plockar ett stor bukett brännässla och hänger på tork. Om någon vecka kan du mala den och  förvara den i burkar. Du kommer då att ha ett pulver att strö på fil eller gröt. Och det är proppfullt av c-vitaminer, järn, kalcium, fosfor, mangan m.m.
Om du köper vitaminer dyrt på affärerna, så kan du vara ganska säker på att de är restprodukter från någon annan tillverkning. Exempelvis så skapar sojaodlingarna många steg av processer, där det allra sista steget är att resterna blir kostillskott.

Jag uppmanar dig därför att ge dig ut och samla godsaker. De har vuxit i lagom tempo på precis den jord där de trivs. Bara att hämta gratis!!

Vad betyder bränderna i Stockholm egentligen?

Än en gång reagerar unga genom att agera destruktivt. Och kanske är det det enda sätt många känner till som katalysator för förändring. Om man försöker kommunicera utifrån sina egna ord, och sitt eget sätt att beskriva, men bara möts av oförståelse. Vad gör man då?

Jag tänker själv på exempelvis ett folkinitiativ som vi har här i stan. Välutbildade och kompetenta människor som vill att vi alla ska få tycka till i en betydelsefull fråga. De möts av ord som; det är redan bestämt och kommer därför att genomföras! Detta trots att riksdagen har gjort det lättare att få till en folkomröstning.

I utredning efter utredning framkommer oro för vart demokratin är på väg. För få är med i politiken och risken för cementerade av elitpartier är överhängande.
Skulle vi kanske kunde hitta sätt så att även de som inte känner sig hemma i ett visst parti (en hela tiden ökande skara), får vara med och påverka inne i systemen?

Det intressanta är att vi lever i ett demokratiskt system som, till största del, är anpassad till industrisamhället. Och i det lever vi ju inte idag! Vi har alltså gått vidare med alla utveckling utom med själva det styrande systemen.

Så nog kan jag förstå att frustrationen kan öka trycket!! Och till sist kommer en explosion!!

Det är hög tid att vi tar ansvar för samhällsutvecklingen tillsammans! Och våra gemensamma livsutrymmen och ramar ska vi naturligtvis alla bygga, för där ska alla sedan finnas med. Om det demokratiska/politiska systemet inte håller måttet så måste även det ändras!

Morgonbestyr

Vaknade som vanligt tidigt. Jag gillar den nya gryningen. Fåglarnas sång är allt som hörs i den dimmiga morgonen. Trädens knoppar sväller mer för var dag, och ottan till ära har de klätts in i kristaller av dagg. Det är vacker och äkta.
Allt jag behöver göra för att delta i samskapandet av detta är att låta naturen finnas nära. Att ge tillåtelse till växtligheten att få leva kvar, och att själv plantera och skapa vidare.
Den största av alla känslomässigt tillfredsställande handlingar måste vara att vårda sin trädgård. Det finns bara positiva känslor och resultat av det.

Egentligen så finns ju allt givet människan. Tänk vad enkelt det vore om vi inte en gång bestämt oss för att gå omvägar. Om vi i större omfattning åt maten direkt från växterna.
Idag skickar vi in fina, vackra frukter och grönsaker i fabriker. De tar bort allt de nyttiga och smakrika, tillsätter kemikalier och under tiden spyr de, ur skorstenarna, ut giftig rök över jorden.
När och varför blev det så?

Filosofer har under alla tider pratat om att den största insikten kommer från att odla en trädgård. Och att man kan se sin själ som just en inre trädgård att odla. Jag vill gärna se det så även om det inte alltid är så lätt.
Vi lever så konstigt idag, och de flesta söker tillfredsställelse i materiella ting. Jordklotet klagar högljutt men vem orkar lyssna när det finns så mycket att konsumera?

Den som inte har en egen trädgård kan odla lite på sin balkong eller i ett fönster. Att se något gro från ett litet frö till en stolt planta. Och att sedan kunna smaka resultatet av jord, vatten och ett litet frö, det borde få vem som helst att bli rörd.

Just nu....

....sitter jag och strukturerar upp hur mitt arbete lämpligast ger mest resultat på minst möjliga rörelse. Det är så många intressanta projekt i uppseglande, att det gäller att använda energin klokt.
Jag känner mig lite som räven på vintern. Han går rakt fram och kliver med bakbenen i framtassarnas spår. På så sätt bränner han minst energi i framfarten.Han kommer längre på den kraft han har, än om han skulle springa hur som helst.
Det är nog ytterst lämpligt att röra sig på det sättet. Allt vi gör leder antingen framåt eller bakåt. Och att göra saker omständligare, eller mer omfattande än vad de behöver vara, är givetvis ingen framgångsväg! Det måste finnas rena kanaler i huvudet, så att idéerna kan växa samtidigt som genomförandet av det redan etablerade pågår.

Jag kan ju säga att jag är oerhört tacksam över de kompetenta administratörerna vi har på jobbet. Utan dem skulle mina rörelser kringskäras, och betydligt mindre bli öppnat och igångsatt. Mitt uppdrag är att skapa kontaktnät, komma med i nya sammanhang, skapa nya sammanhang att bjuda in andra att till, och att agera snabbt men med konsekvent riktning. Om jag då skulle behöva sitta och registrera alla formalia blev tills sist ingen tid över till att skapa det som i slutänden ger formalian.

Ibland blir jag frustrerad över att beslut tar så lång tid. Och så är det till stora delar i ideella sektorn. Men all denna väntan kan leda till missade möjligheter, eller fördröjningar som gör att det som skulle kunna bli storartad framgång bara blir ett urvattnat försök.
Visst är det så att demokratiska organisationer behöver tid. Men jag tror att förnyelsen kan ligga i att hitta nya föreningstekniska modeller som skapar ett snabbare, men minst lika genomtänkt framåtflöde.

Igår öppnade jag första dörren till ett demokratiseringsprojekt vi kommer att driva med stor övertygelse. Kurser i folkinitiativ, medborgarförslag, att starta nya partier, att skriva debattartiklar, retorik m.m.är några delar. Cirklar i nya mötesformer är andra. På måndag tar jag kontakterna för att skapa den första utbildningshelgen.
Idag ska jag på spelkonventet Nordsken. Där presenterar vi ett projekt vi gör tillsammans med Luleå Tekniska Universitet. Vår syfte är att få unga intresserade av teknik. De kommer att få bygga funktionella legorobotar. Först genomförs sommarkurser, och sedan cirklar. Liknande har gjorts på andra orter, och intresset har varit gigantiskt! Dessutom har det visat sig att det här är ett sätt att få tjejer intresserade av teknik. Utvärderingar visar att de har många gånger presterat bättre än killarna, då teknikuppgifterna är mer konkreta. På så sätt kan vi få fler tjejer att söka teknikutbildningar. Och det är klart att jag hoppas att allt detta ska bidra till att Skellefteå blir en stad som satsar på teknik som för den hållbara utvecklingen framåt.

Så med det önskar jag dig en skön helg, och en möjlighet att rena huvudet så att du orkar arbeta med rätt saker sen!
Må väl!!