Mål och mening

Jag inleder med en lite berättelse ut Varför växer gräset? - andra sådden, av Klas Hallberg och Magnus Kull.
Berättelsen om den fyllda hinken
Under ett föredrag om konsten att planera hade föredragshållaren med sig en hink som hon fyllde med sten. Sedan frågade hon om hinken var full och alla svarade ja. Då tog hon upp en handfull med grus, täppte igen gliporna mellan stenarna och frågade återigen om hinken var full.
- Ja, nu är den full, svarade åhörarna, mer tveksamma denna gång.
Föreläsaren tog då en skopa finkorning sand och lyckades fylla hinken ytterligare. När hon upprepade frågan svarade nästan alla att hon nog skulle lyckas fylla den ännu mer.
Och mycket riktigt tog hon fram en skopa vatten och fyllde hinken för sista gången.

Efteråt frågade föreläsaren om någon kunde räkna ut vad som var sensmoralen med demonstrationen.
- Att hur mycket man än planerar, kan man alltid pressa in lite till, sa en av deltagarna.
- Kanske det svarade kvinnan. Men det jag själv hade i åtanke var att om man inte lägger dit de stora stenarna först, utan börjar med alla småsaker, får de stora aldrig plats.

Slut på berättelsen!!

Det som kan hindra oss från att vara uppmärksamma på resultatet av våra handlingar, är att vi redan är på väg mot nästa handling! Och det handlar inte bara om jobbet utan om livet i stort.
Jag tror att det är lätt att överskatta vad man egentligen åstadkommit. Att vi mäter i tidsförbrukning eller stressninvå, istället för i resultat. Och då menar jag inte att allt måste ha en marknadsanpassad diagramanalys!

Om jag tar ett exempel som alla nog känner igen sig i - att sitta på möten. Jag har nästan aldrig stött på någon som tycker att möten är ett bra sätt att komma någonstans!
Ändå fortsätter vi att spendera massor av timmar i möten (och då menar jag överallt).
Kanske är du just nu på väg till ett möte. Vad tror du då kommer att bli det verkliga resultatet av dagens möte?
Kommer det att vara ett slentrianmässigt möte, med slentrianmässiga beteenden? Orkar du, i sånt fall, göra en ordenlig reflektion och försöka få till en förändring?
Eller strider du kanske för att det lugna, bekväma, bekanta ska fortsätta, trots att du vet att resultatet kommer att bli mer av samma som tidigare.
Ett ordspråk som jag verkligen gillar, och delvis lever efter är:  Om du fortsätter att göra som du alltid har gjort, kommer du att få det du alltid har fått. Och givetvis är det så att om du gör mer av det du alltid har gjort...................................

Menar man istället allvar med att förändra måste man nog ta några steg där skyddsnätet inte är heltäckande. Som att våga sitta med frågor, utan att tvångsmässigt hitta svaren. Ibland kan frågor och problem behöva tid att mogna, och att tvinga fram lösningar tar enormt mycket tid för halvdana resultat.
I vissa lägen är det bra att flyta med, medan det i andra lägen förändrar att vi gör konsekvensanalyser av resultatet innan vi fattar beslut.
Det kan vara att väga konsekvenserna av att fira jul med en släkt jag inte gillar, eller konsekvensen av att säga ifrån att nu vill jag inte längre.
Eller att säga ifrån att dessa möten tar bara tid utan att ge resultat, eller inte.

Att i stället för att överskatta det man tror man gjort, titta bakåt och fundera över vad jag verkligen åstadkommit.
I mitt eget privata liv. Hur är det med meningsfullheten, glädjen och lusten? Vilka beslut har jag fattat?
För jordens och världens framtid, eller för min arbetsplats.

Det absolut värsta scenaritot, i min värld, är att människor blir alltmer avtrubbade från kopplingen mellan använd tid (livet) och resultatet. Ser man inte kopplingen tydligt, slutar man snart ta ansvar för allt från sin egen hälsa, världens tillstånd och givetvis arbetsplatsen.

Med andra ord kan det vara så att de allra flitigaste är de som hindrar utvecklingen! De arbetar i sinne med att få ner så mycket sand i hinken, att ingen sten kommer att rymmas!! Fundera på den du!!