Det mesta är ogjort!

Tänk om vi skulle starta ett nytt parti, ett tivoli eller en firma specialiserad på att göra människor glada och lyckliga. "Det skulle då aldrig gå här", skulle många säga!
Och visst är det så att det mesta förblir oförverkligat, eftersom vi redan på förhand bestämt att det inte ska gå!

Nu vet vi ju att det mesta är ogjort och att nya lysande företag och projekt ofta sprungit ur engagerade människors bild av att skapa. När en person med den drivkraften möter någon som uppmuntrar, stimulerar och är generös, kan det ske mycket stora språng.

Från gruppsykologiska studier lär vi att det finns så många olika angrepps- eller försvarssätt som hindrar utveckling. Prestige, dåligt självförtroende (känna sig hotad) och statustänk är några sådana faktorer.
Ingen organisation kan ju utvecklas om tankekulturen går ut på att det exempelvis är viktigare att "rätt person" har idén än vad den innehåller.

Inom idrottspsykologin pratar man om vinnarkultur (och förlorarkultur).
Kultur betyder odling, och innebär att vi själva odlar det som kan resultera i vinst eller förlust. Det handlar om det gemensamma sättet att tänka i organisationen, om kollektivt självföretroende baserat på yrkesstolthet och arbetsglädje.
Det är alltså inget man kan beordra, utan handlar om en odling i mycket gynsam mylla.
Det som vinnarkulturer präglas av sägs bl.a. vara:
Barriärbrytande mål
Visionärt tänkande
Kollektivt självförtroende
Hög mental höjd
Låg prestationsångest (och)
Positiv tankekultur

Sen krävs ju givetvis system som utgör kontroll utan att kontrollera!

Ett lag eller en organisation med dåligt självförtroende utmärks bl.a. av att man gör saker rätt istället för att göra rätt saker. Kulturen präglas av "det här klarar vi aldrig".

Många människor känner trygghet i; "jag vet ju vad jag har, men inte vad jag får". Och det innebär att många konstiga kulturer kan upprätthållas trots att ingen säger sig vilja ha den.
En kultur är ju dessutom både självförstärkande och självbeskyddande. Den belönar och straffar beroende på om du håller dig inom kulturens ramar eller försöker bryta mot dem.
Så mycket av framgång eller tillbakagång får vi nog tillskriva oss själva. Ett stort hinder för förändringar av kultur är att människor tillåts ta sakkritik som personkritik. På en sådan tolkningsarena kommer det aldrig att gå att ändra förlust till vinst!

Det här är en liten del av vad jag funderar på just nu. Jag har precis utvecklat en utbildning för organisationer och företag. Det handlar om att utgå från sin faktiska kultur på organisations-, grupp-, och individnivå. Att hitta konkreta sätt att definiera och fokusera på "rätt saker".
Jag har arbetat med detta under många år i Ådalen. och känner nu att det är dags att erbjuda tjänsterna till Skellefteå med omnejd. För det handlar verkligen inte endast om att organisationerna ska bli kvantitativt rika. Det handlar om hur människor mår under alla dessa år de spenderar på jobbet. Och då blir samma fråga som är viktigt för att ett företag ska kunna utvecklas, en genuin folkbildningsfråga.