En folkbildare att minnas

Idag samlas nära vänner för att minnas och hedra en varm och älskad människa.
Som vår kollega tog vi dig som självklar, och för alltid levande. Precis så som vi gör med alla människor och med oss själva.
Engagerad i hur alla som ville skulle få tillgång till Studiefrämjandets resurser, gav du oss gigantiska delar av ditt liv! Du kunde ringa tidigt på morgonen för att dela en idé, eller för att kolla att vi verkligen var på samma spår. Det kom tydligt för mig att det var mer än ett arbete för dig.

För mig är det viktiga att det arbete, som vi ger så mycket av våra levande liv, verkligen känns meningsfullt och utvecklande. Den tanken förverkligade du!
Men det var alltid arbete vi pratade.
Kanske levde du ditt privata liv lika entusiastiskt. Gjorde allt för din fru, dina barn och barnbarn. Levde med naturen i nutiden.

Egentligen kan vi inte sörja ditt utträde. För vi vet ju inte vad du hann få med dig. Kanske var närheten, kärleken och omtanken så stor hos dig att du egentligen levde mer än vad vi någonsin kommer att göra. Jag vet faktiskt inte. Vi hann bara vara arbetskamrater för ett ögonblick.
Men jag vet att våra liv alldeles för ofta räknas i år, och det ger knappast en sann bild av hur mycket vi levt.

Om jag kan vill jag med mina ord släppa dig fri! I tid och rum och i allas hjärtan!
Jag kramar minnet!