Jag har alltid gått mina egna vägar, och vågat ha åsikter i frågor. Jag minns en rektor som sa till mig att:"tro inte att du kan förändra världen!", och jag svarade "det kan jag visst!".
Vi översvämmas av så mycket information, att det är svårt att orka med att ta ställning. Så mycket att undersöka för att kunna veta vad man tycker. Kanske är just detta den absoluta diktaturen. För hur kommer man undan om man är en del av en vanlig vardagsverklighet?
Igår hörde jag på nyheterna att barn som är födda sent på året oftare får ADHD diagnos. Kanske är det så att de bara är omogna, kommenterade nån.
Vi lever ju i ett diagnos samhälle. Allt som inte passar in i den frampressade ramen finns det namn och diagnoser på ,och behandlingar för.
Människor i alla åldrar mår dåligt. Stress, depressioner, ADHD, DAMP, livskriser, ångest m.m. Och allt görs för att ta bort symtomen så att vi kan återintryckas i ramen.
Men tänk hemska tanke om det är ramen som är felen?! Om vårt samhälle nu är utformat på ett sätt som inte passar människan, som gör henne sjuk!
Om någon ger mig ett antal små runda bollar, och ber mig trycka dem igenom ännu mindre fyrkantiga hål, så kommer jag knappast att lyckas. Det vet ju vartenda barn! Men är det inte just så samhällets krav på oss ser ut?
Genetiskt sett är människan, i stort sett, likadan nu som för 20 000 år sedan. Då gick mycket av tiden åt till att samla mat, och att röra sig till gynsamma områden. Ljudintrycken var gissningsvis inte ens en % av vad de är idag. Och sömnen inträffade säkert lätt när mörkret föll.
Inom Human Factors Engineering pratas det om våra systems förmåga till selection. Det innebär att om vi skulle lägga märke till, låt oss säga, alla ljud som finns runt om oss, så skulle vårt system överbelastas. Istället har hjärnan förmåga att välja vilka ljudintryck som ska få mest uppmärksamhet. Samma gäller givetvis alla sinnen. Men någonstans finns det förmodligen individuella brytpunkter, och när man överträtt gränsen kollapsar systemet.
En annan del från människans historia är kroppens användning. Vi är gjorda för att röra oss.
Om man verkligen skulle titta på vad som egentligen borde få en diagnos så är det förmodligen samhällssystemet. Det borde klassas som otjänligt för människan. För nog borde vi väl i första hand se på vad som gör oss friska och lycklig, innan vi beslutar oss för hur utvecklingen ska se ut.
Så våga gå samman och ta över samtalet om vilket samhälle ni vill ha. Ingen kan hålla kvar något massorna vill ändra! Givetvis kommer de som tjänar mest på att det ser ut som det gör att försöka. Men även de är människor, som säkert många gånger undrat över meningen med livet.
Och förhoppningsvis slipper vi diagnostisera och medicinera så många människorbarn när vi istället angripit symtomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar