Allt som någonsin gjorts har börjat som en tanke hos någon! Och då spelar det ingen roll om vi talar politiska system eller rymdraketer. Någon hade en idé som den, i rätt miljö, lyckades förverkliga. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli!
Till det ska läggas att det mesta är ogjort! Den värld vi lever i skapar vi själva, och den börjar med tankar och bilder av framtida tillstånd.
Tankeprocessen är mycket intressant. Vad är det som händer när en tanke tar form? Ja, det är det egentligen ingen som riktigt vet. Däremot kan vi säga en hel del om de neurala processerna, men det yppar ingen om hemligheten med själva innehållet.
Just nu är jag i färd med att släppa fram tankar rörande vad jag/vi ska ta tag i till hösten. Jag sitter nu hemma i min fåtölj, och börjar denna akt med att blogga lite. Det jag kan beskriva för er är hur mina skapande anslag ser ut. Kanske kan det vara intressant för någon att se.
Det börjar alltid med att jag tar till mig uppdraget. Inom vilket område ska jag röra mig, vad är det arbetsgivaren förväntar sig av mig och vilka är inblandade? Den här delen av skapandet kan ta en stund. Jag behöver t.o.m. släppa själva tänkandet, och låta hjärnan gå på utflykt en stund. Ungefär som när du försöker komma ihåg en persons namn. Du tänker och tänker, men ingen händer. När du sedan släpper det hela, så kan namnen dyka upp bara så där, i vilket sammanhang som helst! Det finns bara där, hjärnan liksom ger det till dig.
När idéerna så börjar strömma till sätter jag mig ner och låter det flöda. Då är det papper och penna som gäller. Ner med allt som dyker upp! Därefter följer en stunds fri reflektion. Då brukar oftast helikopter perspektivet slå till. Jag ser liksom hela förslaget som ett övergripande paket.
Nu börjar strukturerandet. Detaljerna ska utarbetas. Ofta delar jag in i antingen tidsföljd eller områden.
I det här skedet ger den, av lång erfarenhet vunna, intuitionen direktbesked om idéns bärighet. Det är nu jag vet om jag kommer att genomföra oavsett vad som försöker hindra mig.
Just här är det som vuxit fram fortfarande är skört. Jag vill inte, i detta tidiga skede, utsätta tankarna för kritik. Det kommer senare.
Någon dag till kan så idén bearbetas från olika infallsvinklar. Jag skaffar den kunskap jag behöver, och fortsätter att känna av det hela.
Så är då tanken redo att presenteras. Och här kommer den största faran. Jobbar (för just nu pratar jag jobb) jag på en arbetsplats där man stöttar idéers och människors växande? Eftersom jag varit på några olika arbetsplatser, så har jag givetvis med mig olika erfarenheter kring detta. Från att personalen tillsammans skapar idéutvecklingssamtal, för att hjälpa idébäraren och idén framåt, till arbetsplatser där man gjort allt för att trycka ner och motarbeta allt nytänkande. På den sistnämnda typen av arbetsplats prövas den egna motivationen och uthålligheten till det yttersta. Här ska man inte bara genomföra något nytt, utan också göra det i en miljö som ifrågasätter av rent egenintresse.Typ, kom inte här med en massa nytt jobb, då måste vi ju också göra nåt annat än det vi alltid har gjort!!
Vad som än händer går jag alltid vidare om jag får klartecken från de som faktiskt bestämmer. Nu får orden på papper och i tanke liv! Jag skriver, ringer, uppsöker och letar vägar. Om det visar sig att det finns hinder att övervinna redan i ett tidigt skede, så brukar jag vänta med det. Jag väljer istället någon del som ger konkret resultat. Då vet jag att det nya har börjat ta form innan jag löser upp hindren.
Så ser min väg från tanke över handling och till resultat ut. Att fundera över något kallas att reflektera, och att fundera över tänkandet kallas metareflekterande.
Nu har ni fått ta del av min metareflektion. Jag vill gärna uppmana dig att ta en stund till att göra en liknande resa i din tankevärld.
Nu går jag ut i solen för att fortsätta fas 1! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar