Rätten till liv?!

Ibland känns hela situationen med hur vi lever våra liv så absurd att det knappt går att fatta var man ska börja tänka!
Jag har just tittat på dokumentären "Heligt vatten". Den handlar om hur byar i Indien dräneras på vatten av läskindustrin. Hur människorna, som är vana att klara sig på några få liter vatten om dagen, nu får gå flera kilometer för att få tag i detta.
Samtidigt suger Coca-cola upp allt grundvatten. Byarnas underjordiska reserver tömt och det vatten som blir kvar är förgiftat av utsläpp från fabriken. Och allt detta för att vi tycker att det är gott med läsk!
I filmen sägs att genom sitt beteende "förvägrar man andra människor rätten att leva". Och vilka är man? Jo, det är du och jag som i vardagliga situationer vägrar fundera över vilka konsekvenser våra val får.
För någonstans tillverkas kläderna och maten vi konsumerar utan att blinka. Jorden vrider sig i plågor, men skit samma! Det tar för lång tid att laga mat istället för att köpa färdiglagat! Eller nog fortsätter vi att köpa kläder efter modet. Hoppsan där dog några hundra, eller tusen människor. Men det var ju inte i Sverige, så det är lugnt.

Kanske uttalas det inte så tydligt som jag framställer det. Men det är precis detta allt handlar om!! Hur länge ska kloka människor tro att allt går över om vi blundar?

Min arbetskamrat Eva berättade nyss om ett radioprogram hon lyssnat på i går kväll. Det handlade om landgrabbing i Afrika. Hur storföretag tar för sig av stora landområden för att exploatera och tjäna pengar på. Bl.a. hade de tömt gigantiska sjöar och förstört livsförutsättningarna för människorna. Eva sa också att man nu börjat prata om the blue gold. Att det framledes kommer att vara vatten som är den vara som får kapitalisterna att flockas. Oljans tid är förbi, nu tar de över våra grundläggande livsfundament.

Det här är bara några exempel på vad som pågår medan vi fyller varukorgarna. Under tiden tidningen Norran skriver om att älgarna är brunstiga och att tillväxt är enda vägen blir situationen allt mer akut. Och när vi drabbas, vad händer då?

En av mina kollegor, som kommer från Gävle, berättade om situationen den vintern staden drabbades av ett gigantiskt snökaos. Han sa att efter bara någon dag var maten i affärerna helt slut, hyllorna gapade tomma och människor stod och skrek ut frågor som "varför gör ingen nåt?"
Men det finns ingen som kan göra nåt ser ni! För samhället har byggts kring att el, telefon och datanät ska fungera.
Eller som Energimyndigheten skriver i sin rapport efter stormen Gudrun. Det var bara tur att allt gick bra. Tur att det hände i samband med en storhelg så de flesta hade mycket mat hemma. Tur att det var så milt väder ute. Och tur att det hände på landsbygden där det finns en vana av att lösa problem gemensamt.

Det jag kommer att jobba med , så kraftfullt som jag kan, är att få människor att vakna ur illusionen om att allt kommer att bli bra av sig självt. För ingen kommer att bli bra om vi inte gemensamt ifrågasätter det som händer. Så har det varit förr och så är det nu!
Så kom igen!