Tillväxt utan slut?!

Häromdagen gick jag in och tittade på mina pensionsfonder. Jag är verkligen varken intresserad eller ens överens med nuvarande system.

Då jag, som alla andra, inte har något annat val än att placera i fonder, har jag valt etiska sådana.

Pensionssystemet bygger på tillväxt! Som alla andra resonemang idag. För att jag ska få ut pensionen måste tillväxt ske! En nerväxt skulle kunna innebära att jag inte har en spänn att hämta efter ett helt yrkesliv. Men nu tror ju inte jag på tillväxt som samhällsform! Mina bondförnuftiga resonemang säger mig att ingen tillväxt (alltså inte heller grön sådan) är förenlig med en balanserat och hållbar värld.

Men jag får alltså inte bestämma själv hur jag vill förvalta det kapital som ska vara min trygghet i framtiden. Kanske vill jag se till att investera i att bo gratis och skapa kloka energisystem för en del av det jag äger. Men se där får jag inte lägga mina pengar! Storebror har klämt in mig i tillväxtens käft.

Samtidigt säger sig den borgerliga regeringen, vi har nu, stå för valfrihet! Vi ska alltså, enligt utsago, få bestämma mer själva. Det rimmar verkligen illa med det pensionssystem vi har nu, och som tagits fram i en bred politisk uppgörelse.

I bland måste man i alla fall gilla läget i väntan på att idéer om moteld ska växa fram. Så jag kollade vilka fonder som har "rädda jorden" som sitt huvudsyfte. Jag hittade ett antal fonder som kunde ligga i den kategorin (även om jag är tveksam till sanningen i detta).

Efter att jag hört på radio att Kina satsar så otroligt mycket på vindkraft, var jag också intresserad av sådana fonder.

Vid en sökning på pensionsmyndigheten hittade jag ingen av de fonder som intresserade mig. Så jag mailade för att kolla hur jag skulle hitta rätt. Fick ett svar som sa att: "de fonder du efterfrågar finns inte i våra system. Men vi har flera hundra andra fonder du kan välja på."

Så här har alltså staten (som man säger ska vara jag) snott makten över mina pensionspengar. Jag degraderas till en mindre vetande människa, som måste ha förmyndare som tar ansvar för min framtid! Men ingen tror väl egentligen att det är vad det handlar om. Vi förstår ju att de vill ha in pengarna i ett system som fortsätter att hålla tillväxtens grenar gungande.

Vad kan man då göra? I slutet av varje tanke jag har om dagens samhälle, kommer tvivlet på vår nuvarande demokrati fram. Och visst, det är ju därför jag är folkbildare! Demokratin måste ständigt nyskapas, det har sagts miljoner gånger, men är värt att säga igen!

Det vi blir visade nu är en demokrati med nöjda, mätta medborgare, som på ett mer filosofiskt plan diskuterar samhällsproblem.

Men många unga mår dåligt! Och inte bara unga för den delen!!

På min förra arbetsplats jobbade vi med att utbilda behandlingsassistenter. Missbruk av droger, men också av sex, relationer, mat m.m. var sådant vi fördjupade oss i.

Idag ökar hela tiden antalet missbrukare av både spel och konsumtion. Om du går in och söker forum om shoppingmissbruk, kommer du att bli mycket ledsen när du ser alla rop på hjälp! Människor vet om att de inte blir lyckligare av att köpa nya saker, men det har blivit en drog! Marknadsföringens enorma mantel har lyckats täcka de flestas ögon!!

Så det jag har lagt en del tid på är att ansöka om projektpengar för att jobba med de här frågorna. En ansökan ska till Allmänna arvsfonden och projektet handlar om att ge unga behörighet att påverka sin egen framtid. Ett årslångt arbete som ska få unga människor att förstå samhället, vinna självkänslan att de är del av lösningarna, och låta dem skapa egna sätt att bilda opinion. Vi ska finnas med som resurser som ger dem de kunskaper de själva efterfrågar.

Den andra ansökan ska till Konsumentverket. Där vänder vi oss också till unga, men med fokus på marknadsföringens knep och beskrivningar av vad som formar olika samhällsbyggen. Även det här projektet bygger på ungas egna erfarenheter i kombination med oss som resursanskaffare. Om de t.ex. vill göra en animerad film om sina upptäckter, så ska vi ordna fram både personella och ekonomiska resurser.

Nu vet jag ju inte om vi kommer att få pengarna. Men att tankarna är formulerade och nerskrivna i en ansökan, gör att det säkert kommer att förverkligas i någon form och storlek oavsett vad som händer.

För jag tror mycket på att formulera mina tankar till nån sorts handlingsplan. Det är när de över går från att bara vara snack som saker börjar att hända!