måndag 24 juni 2013

Att vara samlare

Undrar just hur mycket tid man skulle behöva lägga ner, för att samla det mesta av maten man behöver för vintern? De flesta år går det ju att få tag på rejält med bär, frukt och svamp. Om man sedan odlar lite själv, och sätter upp en bikupa borde man klara sig bra.

Vad behövs egentligen för att kosten ska räknas som tillräckligt näringsrik? Och hur stor mängd behöver en vuxen människa? Idag beräknas oftast värdet i kalorier. Men då får vi komma ihåg att det vi äter ofta har ett lågt näringsvärde. Grödor uppvuxna på jordar utarmade av åratal med monokulturer. Konstgödningar och besprutningar, så att det ogräs som skulle kunna ge lite gödning åt jorden istället dör bort utan att göra någon nytta.
Dessutom äter vi ju, i stora delar av världen, som en sorts statussignal och "bara för att det finns". Många har nog glömt hur en broccolibukett uppvuxen i godan ro smakar. Eller tomaten som mognat i solen.

Om vi tar hänsyn till ovanstående så skulle vi förmodligen klara oss med ganska liten mängd mat (med högt näringsvärde) per dag. Så synd då att t.o.m. maten blivit en "pryl" som vilken som helst, med det stora syftet att någon ska tjäna pengar på det.
Och till saken hör då att många av de som idag är överviktiga samtidigt har näringsbrist!! Så galet!! Vi konsumerar järnet och blir allt sjukare!! Fler mediciner tillverkas och vi blir allt sjukare!

Den tanke jag hade när jag började skriva den här texten var; vilken sommar! En het maj följt av en ganska regnig juni och nu hett igen. Det här kan bli en bär- och svampsommar som slår alla rekord.
Men där ser man hur mina kognitiva strukturer vindlar runt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar