Hästkött och löshår!

Jag tycker att "hästköttsskandalen" har skapat ett riktigt nyansera samtal på gräsrotsnivå. De jag pratat med tycker förstås att det är fel att fuska med märkningar. Men ännu mer fel att slänga mat för att den innehåller hästkött!
Var finns analysen? Är det något fel på maten eller borde det sättas på en lapp där det deklareras hästkött och kanske ett lägre pris?

I ett läge där människor börjar vakna upp ur slöserisäcken, känns det oerhört dumt att inte testa vad som händer om man hanterar maten och skandalen åtskiljt så att säga. Men ett sådant experiment kanske skulle leda till beteenden man inte eftersträvan.
Industrin är så van att det bara finns ett sätt att reagera, att de inte ens provar andra vägar. Och eftersom matslöseriet är så gigantiskt reagerar vi knappt på några hundra ton hit eller dit.

I dagens tidning kunde jag läsa att det är oerhört lukrativt att sälja (och inmontera) löshår! Och det kan ju jag tycka säger något om på vilken filosofisk våglängd vi rör oss idag.
Och förmodligen är detta jämförbart med vad som sker i sociala medier. Om jag skriver om hotet mot planeten, eller kränkningarna mot opinionsbildare får jag kanske 3 gilla på facebook. Berättar jag istället vad jag ska äta till middag, eller lägger ut en bild på min hund, då gillas jag av massor.

Undrar just vad det är som gör att människor vill vara så ytliga? I dag hade jag ett samtal med en kille från en av våra medlemsorganisationer. Han vara ute efter pengar. Jag förklarade folkbildningens grund. Att det inte handlar om snabb behovstillfredsställelse, utan långsiktigt samhällsbygge. Han förstod vad jag menade, men hade gärna sett att det gällt andra än just dem.

Var har det gemensamma ansvaret för nu- och framtid gömts? Jag vill så gärna hitta det, så att vi - unga och gamla- kan ha och få bra liv.
I alla tider har det funnits agitatorer som brunnit för sin sak. Och sin sak har oftast varit i en solidarisk anda.
De/vi finns fortfarande, men vi lever en tynande tillvaro i en tid när t.o.m. föreningslivet spelar ut oss som marknadsbrickor.
Men vi ligger under ytan och väntar på att ni vill ha oss igen. Och de som väntar i flexibel vila blir fler för var dag. Vi kommer inte att svika när marknadskrafterna börjar se er som ointressanta. Vi finns nämligen här av rakt motsatta skäl!