Igår var jag på Sveroks (Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund) distriktsårsmöte. En härlig samling människor som alla brinner intensivt för sin hobby.
Allra mest intryck gjorde dock en presentation från Projekt Gaia. De gör olika spel-aktiviteter, och allt eventuellt överskott de får in går till miljöändamål. Så vackert och ideologiskt!
Jag tänker på hur det var förr. Då var i stort sett allt inom folkbildningen till för att förändra den egena situation och samhället. Då var det fattigdom och svält som skulle bekämpas, och naturligtvis inflytande över det egna samhället. Då var också strukturerna väldigt synliga. Patronen som ägde bruket bodde i största huset på orten. Jag minns att Rönnskärsverkens VD hade privatchaufför, och en stor svart företagsbil. Ekipaget gled genom gatorna i Skelleftehamn, som för att visa sin storhet.
Men alla visste hur dirren såg ut och vart han bodde!
Idag är makten betydligt mer komplex och därmed svårare att få syn på. Politiker som är inblandade i multinationella företags styrelser, eller/och äger aktier som genom varje spadtag förändrar världen.
Jag läste att 70% inte känner sig representerade i den representativa demokratin! Men då har väl något gått riktigt snett.
Vart tog bildningsidealen vägen? För det är ju vi själva som avgör om vi vill lära oss något för att sedan kunna påverka.
Jag gillar givetvis de trygghetssystem som finns i dagens Sverige. Men ibland kan det kännas som om människor blir institutionaliserade av samma system. Man håller sig inom de uppsatta ramarna, och den gamla folkbildningstanken att det är vi tillsammans som omförhandlar ramarna verkar ha vyssats undan. Väldigt många har åsikter i frågor, men alltför få anser att de kan, eller orkar, påverka.
Nog är det väl dags att träffas i studiecirklar för att granska det egna systemet och börja samtala om framtiden!
Det förvånar mig också med vilken lätthet beslut kan fattas av styrelser och företagsledningar. Jag är nog inte ensam om att ha sett styrelsemedlemmar sitta och sova under samtalen, för att sedan kvickna till för att säga ja eller nej.
De är med om att fatta beslut om förändringar av organisationer, utan att ha ägnat en tanke åt vad det leder till.
Jag för mig del anser att resultatet är det som i första hand måste beaktas. Att man skapar scenarior som pekar ut olika tänkta konsekvenser av beslut. För det är väl ett klokt långsiktigt resultat man eftersträvar?! Dessutom kan analysen av problemen fördjupas. Och vi ser ju också att många beslut leder till att problemen kvarstår och i vissa fall förvärras. Om man lagar det som inte är trasigt (istället för rätt saker) vad blir då det långsiktiga utfallet?
För min del fortsätter jag nu att, på fritiden, studera det område jag just nu tror kan göra väldigt mycket nytta i samhället. De handlar om just scenarioplanering, tjänande ledarskap och välkomnande organisationer. Jag vill bidra till att organisationer kan börja se sin egen framtid tydligare, och att de som ska bygga detta (medarbetare och ledare) gör det i en anda som fullt ut stöttar mot målet.
Alldeles snart är jag beredd att lägga ut dessa tjänster till allmänheten. Det kommer förstås att ske, i första hand, på vår hemsida.
Trevlig söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar