Igår såg jag Uppdrag granskning om det hat som opinionsbildare (modiga människor), och då företrädesvis kvinnor, får ta emot.
Jag vet knappt var jag ska börja tänka i denna fråga. Det är ju människor det handlar om! Inte en flock djur som drivs, till största del av sin reptilhjärna!!
Vad är det som har hänt och vart är vi på väg?
I programmet fick vi se hur kvinnor hotas med allehanda förskräckligheter för att de har åsikter. I morse fortsatte samtalet på P1. Det visar sig att det som skapar mest provokation är att säga nåt om Sverigedemokraterna, att ha positiva åsikter om invandring och att prata klimatförändringar. Kvinnan som satt i studion sa att ; många män blir riktigt förbannade när man skriver nåt om att hushålla med resurser. De vill fortsätta som vanligt!
Och istället för att ge sig in i samtalet tar de tydligen till hot!! Men vad i hela friden är detta? Jag kan liksom inte greppa det!!
Vi lever på ett jordklot, och det kräver att vi tillsammans funderar ut hur vi ska klara detta på bästa möjliga sätt. Till oss kommer människor från andra länder. De har ofta genomlevt krig, som i botten kommer ur kamp om resurser.
Egentligen är det jämförbart med om vi levde en familj på en liten begränsad tomt, och behövde planera och arbeta för att få resurserna att räcka till. Tänkt dig att familjen måste klara sig på det trädgården ger (mini jordklot). Någon uppmärksam person ser att det sätt vi hanterar situationen på är ohållbar, och säger dessutom det. Syftet, med att säga det, är att försöka hitta långsiktiga lösningar för alla.
Om man i det faller lyfter frågan, och istället för ett samtal om hur vi ska nå framgång, får hot om våldtäkt för att man pratar om det. Hur länge skulle den gården klara sig?
Och precis likadant är det i större skala (hela planeten).
Vi bor på en himlakropp som rusar fram genom rymden. Denna ytbeväxta sten ska försörja oss, och här ska vi leva tillsammans. Ingen har mer eller mindre rätt att leva här.
Därför blir jag helt förvirrad av att så många blir alltmer navelskådande och inte verkar se helheterna. Vi måste nog ständigt fundera över resultatet av det vi gör och tycker, för tydligen håller det på att dra iväg alldeles åt skogen.
Vad får det för konsekvenser att jag uppfostrar mina barn som jag gör? Vad blir resultatet av att jag agerar (eller inte) som jag gör på jobbet? Vad ger det för framtid att jag inte säger ifrån (eller gör det)?
Jag skulle kunna fortsätta länge!¨
Om vi ska navelskåda borde vi verkligen granska oss själva i alla lägen. Egoism i alla former sprider en ruttnande stank av en framtid i förfall.
Jag börjar med mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar