Medborgarlön?

Förra veckan talade vi arbetsmarknadspolitik här på jobbet. Det utlöstes av att man nu gått ut med att vi kanske bör jobba några år längre än till 65 års ålder. I en undersökning visade det sig dock att de allra flesta av de tillfrågade, ville sluta före 61 års ålder!
Lägg därtill på att många arbetsgivare är måttligt intresserade av att behålla en allt äldre arbetskraft.

Det jag tycker mig märka är en ökad medvetenhet om att lönearbete inte kan vara navet i livet. Allt fler röster höjs för att vi ska tänka om. Många människor jag möter strävar efter att hitta ett sätt att befria sig från  arbetets bojor.
En strävan efter att hitta sätt att leva billigare är ofta på tapeten i vårt umgänge, och den varierande gruppen består av alla politiska hemvister och olikfärgade bakgrunder. Jag hade nog inte trott att det skulle vända så här snabbt på gräsrotsnivå!

Jag minns när jag runt 1995 argumenterade stenhårt för medborgarlön. Många av de motargument jag mötte handlade om jämställdhet. En medborgarlön skulle innebära att kvinnor fjättrades vid spisen, sa många debattörer. För att vara hemma skulle aldrig kunna skänka någon utveckling?! Det är på din arbetsplats de mest intellektuella, och de som dessutom har din utveckling i fokus finns. Ja, ni fattar!

1996 kom boken Arbetets död och medborgarlön, av Lars Ekstrand. I boken visade han hur vi genom att ta bort alla sociala system som socialtjänstens ekonomi, försäkringskassan, pension, barnbidrag, bostadsbidrag m.m. lätt skulle frigöra pengar som bekostade en medborgarlön. Det är ju enorma pengar i omlopp för att administrera systemen.
Ekstrand ansåg, vill jag minnas, att vi skulle ha ett antal år som varje person stod till arbetsmarknadens förfogande. En slags pott alla skulle erlägga. Dessutom skulle givetvis den som jobbade få lön utanpå medborgarlönen.
Naturligtvis var argumenten många både för och emot, men det var en frestande tanke som Sverige inte var riktigt redo för.
Vi som gillade idén såg framför oss hur människors värde skulle öka. Ingen skulle behöva gå på soc med mössan i handen!

Idag är det ju arbetslinjen som gäller. Samtliga partier har som mission att se till att vi ska jobba hela vårt liv. Därför var det spännande när jag i helgen läste Fredrik Virtanens inlägg i Aftonbladet. Han känner, som många andra att Arbetslinjen måste bytas mot Frihetslinjen.
Men allt handlar ju om hur länge vi accepterar att leva i ett samhälle som kräver tillväxt byggd på konsumtion. Så snart vi ändrar beteende kommer politiken att tvingas tänka annorlunda!

Omställning av levnadssätt och en hållbar utveckling inom alla områden kommer att ställa det mesta på ända. För inget mindre än ett statligt tvång på att vi måste konsumera för X antal kronor per månad kommer att kunna stoppa utvecklingen mot ökad frihet, där rent vatten blir viktigare än billiga skiftnycklar.