Våren smyger sig långsamt på. I morgonsolen ser jag min man komma gående över skaren. Härligt! Nu kan vi ta med pulkor och barnbarn och leka vart vi vill i helgen. För mig är det en överjordisk upplevelse när snön hårdnat och glaserats. Att kunna promenera vart som helst, mellan träd och över stenar, i ett före som överglänser den bästa asfaltsväg, det är norrland i sin bästa vårskepnad.
Men det gäller att hålla i tiden nu. Att försöka hinna med att se och uppleva varje dag i minsta skrymsle. Ljuset som kommer långt innan vi stiger upp 5.30, och stannar så länge att kvällspromenad i aftonslöja går an.
För ljuset kommer med glädje och lust. Trötta efterjobbsögon blir mottagliga för intryck av skönhet och umgänge. Och hjärnan kan knappast få nog av tillskottet.
Se bara på fåglarna. De konstrar sig i både nöje och ansträngning. En filosof sa en gång att "det är fåglarnas sång som gör att naturen växer". Mmmmm!
Att vänta är inte att tänka på. Så min längtan efter att plantera i grönsakslandet och väcka växthuset måste tyglas. Det finns ingen tid, eller något utrymmer att öda det vackra ljuset idag, genom att tränga in i illusionen om i morgon.
En vacker och närvarande påsk till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar