Det våras!

Är precis tillbaka efter en präktig magsjuka. Det bästa med att vara sjuk, är att jag påminns om hur innerligt härligt det är att vara frisk!
Ute är det helt fantastiskt nu. Kalla nätter och soliga, fina dagar. På kvällshimlen syns både Jupiter och Venus tydligt, och påminner oss om vår plats i Universum.
Det är härligt att spana upp mot himlen. I fjol lyckades jag se både Andromedagalaxen och Orionnebulosan med mina stjärnkikare. I vinter har det blivit alltför lite spanande hittills, men nu är jag på gång.

Det som upptar en del av mina tankar nu är varför det ska vara så svårt att få sponsorer till Framtidsveckan. Här ordnar vi föreläsningar som har till syfte att problematisera hur det ser ut med klimathot, framtida matförsörjning och utvecklingen på energisidan. Men det verkar som om ytterst få vill ta i dessa frågor.
Kan det vara så att de många är blinda för att vi bor på en planet som bara är så stor som den är. Undrar i sånt fall hur vi hamnade där?
När jag på kvällarna ser upp mot himlen, kan jag få bra sikt därför att vi har ytterst få ljusföroreningar på landet. Jag kan se satelliterna som strävar fram, och många lager av stjärnor.
I städerna går mycket av det förlorat, då upplysta gator och torg gör att man inte kan se himlen riktigt klart. Kanske är det därför vi slutat lyfta blicken, och som de gamla mesopotamierna förundras över att vi faktiskt finns till.

En annan förklaring skulle kunna vara att vi lever i olika illusioner. Att vi dyker in i virtuella verkligheter genom dataspel, TV och sånt. I dessa världar kan vi vara, utan att störas av vad som egentligen händer runt oss.
För inte duger det idag att förundras över hur ett litet frö kan samla hela trädets liv under sitt lilla skal, för att sedan spricka upp till ett nytt träd, eller ett människobarns utveckling. Dumheter att bli så filosofisk!

Men där är jag nu i alla fall. På gång att, i min ensamhet, skapa en vecka för jordens och människornas bästa. Några dagar då vi ska försöka dra ut så många som möjligt ur de virtuella bubblorna, och få dem att se världen i vitögat!
För det underbara är att vi kan vända på utvecklingen, och gå mot en mycket spännande framtid om vi verkligen vill.

Vill vi det?