Permakultur

Jag ska odla permakultur i sommar! Egentligen bör man inte säga så, för permakultur är ett verktyg för att designa hela system, inte bara matodlingen. Men jag säger det ändå utifrån tolkningen perma - som i permanent, och kultur - som betyder odling. Och nog är det väl bättre att börja någonstans, än att fortsätta med det som kräver mer energi än vad det ger tillbaka, som våra system med konstgödsel och bekämpningsmedel.

Småningom ska jag berätta mer om hela permasystemet, men just nu får ni hålla tillgodo med min tolkning. Dessutom kan ni få vara med på utvärderingen i höst ;-).

Som det varit hittills har jag odlat monokulturer, kan man säga. Med det menar jag raka rader, av samma grödor. Ni vet potatisland, morotsrader, broccolikoloni o.s.v.
Jag har inte använt köpt gödning eller bekämpningsmedel. Gräsklipp och kompost har fått räcka.
Som så många andra, har jag rensat landen nitiskt. Snyggt ska det vara!

De problem som uppstått har varit att det lätt blivit för torrt eller för blött i jorden. Kålfjärilar har dessutom gärna perforerat allt från vitkål till ruccola. Sen vi flyttade till nuvarande torp, har vi dessutom en nordanvind som inte är att leka med.

Vårens första frön ståtar nu som små plantor i fönstren. Busktomat, paprika och chili. I helgen kommer fler frön att få jordkänning. Jag har beställt ekologiska fröer som ska få spira inne medan snön smälter undan ute.
Ett av mina mål detta år har varit att köpa ett växthus med säkerhetsglas. Och nu är det beställt och på väg! Det innebär att mina citroner, apelsiner och vaniljplantor kan få sträcka på sig i skyddad miljö. Men de kommer att få sällskap av en hel de ettåringar.

Grönsakslandet körde min man upp med jordfräs första året vi bodde här (2009). Det innebar att vi kunde förvandla en gammal gräsmatta till odlingsland, men också att vi förstörde mycket av microlivet i jorden. Så egentligen är det i år allt är återhämtat och nu kan odlas klokt.

I höstas förberedde jag landet genom att sätta levande vindskydd, i form av hallon, runt kanten. Ett antal buskar flyttades för att ge vindskydd och att de skulle dricka en del ur den ganska blöta jorden. I sommar kommer ett eller ett par körsbärsträd att göra dem sällskap.
Jag kommer inte att gräva om landet alls. Med en grep ska jorden luftas lite, och därefter sås frön och plantor sätts ut.
Då jag läst en del om nyttan av ogräs, kommer ingen rensning att begås. Med en bra trädgårdssax kommer det att hållas tuktat, men rötterna ska få hjälpa till att dra upp viktigt ämnen till plantorna.

De olika växterna kommer att sättas i samspel. Potatis med bönor, jordärtskockor med morötter, broccoli med tomatstickingar och lök o.s.v. På så sätt får jag en odling som blir svårare att angripa för skadegörare. Dessutom kommer varje växt att ha flera funktioner, som vindskydd, skuggning etc.

Efter att ha läst om Åkerfräken, något vi har gott om på gården, har jag blivit intresserad av vilken nytta ogräs gör. Det visar sig att rötterna från just Åkerfräken kan tränga sex meter ner i jorden. Därifrån luckrar de upp och syresätter jorden. Häftigt! Dessutom innehåller ovanjordsdelarna kiselsyra, mineraler och vitaminer. Så om jag klipper ner växten, och låter den ligga kvar som gödning, samtidigt som rötterna får vara kvar, gör det ju dubbel nytta.
Lägg också till att jag får en rensningsfri trädgård. Kanske den inte kommer att falla det moderna, estetiska trädgårdsögat i smaken.
Men inte bryr jag mig om det. Jag vill ha en doftande, humlerik trädgård med massor av nyttiga skördar.

Och som sagt, ni ska få veta resultatet!

P.S Bilden är inte från vår gård, men fin är den ;-).