Snön är inte längre lika ren och fin. I stan är den smutsig och skamfilad. På landsbygden är den blånande av vårsolen, med en blänkande yta slipad av vinden. Min dator är inte på humör. Vet inte om den har kris i sitt förhållande med servern, eller om den känner av solens eruptioner. Hur som helst kan jag just nu inte kontrollera styckeindelningar m.m. Men det får bli som det blir!
Dagens mest uppseendeväckande nyhet, i mina öron, är att republiken Kiribati, en liten önation i Stillahavet, kan komma att flyttas. Det handlar om 113 000 invånare som hotas av att vattenytan stigen på grund av klimatförändringarna.
Riket ligger på låga korallöar, men det har funnit där under väldigt lång tid, utan att det inneburit något problem (de upptäcktes 1605). Om flyttningen blir av är det den första evakueringen av befolkning p.g.a. klimatförändringar. Men knappast de sista!!
Kanske är det som historien om grodan. Jaa, jag vet att den är använd många gånger, men inte desto mindre passar den in i hur vi agerar när det gäller Peak oil, klimatförändringar matproduktion m.m.
Här kommer storyn; Om man stoppar ner en groda i kokande vatten (aj!!), kommer den omedelbart att hoppa ur (om inte annat som en reflex). Sätter man istället grodan i kallt vatten, och sedan värmer vattnet eftersom, kommer vattnet till sist att koka - och så också grodan. Det är så att när grodan eftersom vänjer dig vid den stigande temperaturen, kommer den inte att märka förändringen, och hinna reagera, innan det är för sent.
Så är det nog också för oss. Vi har under lång tid vant oss vid att arter försvinner, skogar huggs ner, isar smälter och luften förorenas. Hade allt detta skett snabbt och abrupt, kanske över en natt, hade vi nog satt stopp för det.
Veckans inlägg tänkte jag avsluta med att ge er lite helggöra. Jag lägger ut två länkar som kan allmänbilda er rejält, på kort tid i miljöfrågan. Håll till godo!
Ljus och kärlek till alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar