Vi har precis kommit in efter en skön dag med korvgrillning, bus i snön och mycket ljus. Då det är lördag tycker Oskar att ett bra ställe att filosofera på, är nära godisskålen.
"Jaa du, svarar jag. Det undrar jag med. Vad tror du att det beror på?"
Han tuggar vidare på den chokladöverdragna kolan. Fundersamt tittar han ut genom fönstret en stund. Men till sist kommer svaret; "Kanske en del tror att dom rår om naturen. Kan det vara så tror du farmor?" "Nog kan det vara så, replikerar jag. Men Oskar, vem är det egentligen som rår om naturen då?"
Där kommer Larsan in, och för en stund förflyttas Oskars fokus. Han vill veta varför Larsan tar in ved, och om vi kommer att behöva elda mycket idag.
Helt plötsligt anser han att vi borde baka en kaka. Det är ju så roligt att baka. Sagt och gjort.
Då alla ingredienserna står färdiga på arbetsbänken skjuter Oskar fram en gammal stol för att nå upp. Vi resonerar om bästa sättet att knäcka ägg, varför man inte ska hälla äggvita i avloppet, och dessutom konstaterar han att mjöl, bakpulver och vanilj är ganska gott.
"Antingen är det ingen, eller också alla som rår om naturen, säger han plötsligt med stor självklarhet." Eftersom vi pratade om ämnet för en halvtimme sedan är jag med direkt.
"Kan nån bestämma allt?", vill han nu veta. "Jag tror inte att nån kan bestämma allt, men vi tillsammans kan bestämma det mesta", säger jag. Nu börjar samtalet bli så pass komplicerat att jag funderar på att avleda.
Men nu verkar den djupa, platonska stämningen släppa hos 3-åringen. Kanske är det sockret som verkar. Nu ger han mig två alternativ att välja på. Kurragömma eller måla med händerna.
Och dagen går vidare.
Men inte är det länge kvar innan han kommer att avkräva fler svar, och hålla mig delansvarig för vad som händer runt oss. Och jag ska peppa honom att vi kan påverka utvecklingen, och jag ska visa honom exempel på hur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar