Insatser för framtiden

Himlen är gråsvart men med strimmor av sol. Emellanåt knackar snöregnet, på mitt kontorsfönster, i ett försök att få uppmärksamheten.
Jag är oftast ensam på jobbet på morgnarna. Här är tyst, förutom svaga morranden från kaffemaskin och kopieringsapparat. Det ligger en beredskap i luften, en avvaktan på att rummen ska fyllas av sorl, och korsande tankar.
Det är lätt att tänka på morgonen.

Nu börjar det hända saker! En efter en kommer mina kollegor in. Någon uppfostrar sin hund, samtidigt som samtalen kommer igång. Lokalerna fylls av ljud! Det är förmiddag.

Här sitter jag nu och funderar på hur otroligt mycket omställningsarbete som pågår utan att det får någon uppmärksamhet  media.
Här om kvällen kom en granne över och berättade om de fiskevårdsprojekt han deltar i. I föreningen köper de upp fiskerätter, så att laxen ska beredas möjlighet att överleva.
Deras engagemang är starkt, och jag vet att alla barnen i familjen också är intresserade av fiskefrågor.
Då vi skulle avsluta kvällen sa han att det vore härligt att kunna gå ner i arbetstid på ordinarier jobbet, och få arbeta en del av tiden med miljöfrågor.

Jag mötte också en gammal vän på stan. Det visade sig att han är intresserad av att bidra till en hållbar utveckling av samhället. Han hade t.o.m. engagerat sig politiskt i frågan.

Så överallt spirar det av längtan efter att leva närmare det naturliga, och i ett enklare samhälle, med färre steg mellan arbete och resultat. För ovanstående exempel är bara till för att illustrera det jag möter överallt. En tro på att oljetopp och finanskriser kan leda till något bättre.