Hon vaknade med ett ryck av att vinden tog tag i gardinen, och lät den släpa, långsamt över hennes ansikte. Från det öppna fönstret pytsades ljuv luft in. Hon förstod att det skulle vara gott att stiga ur sängen. Alla sinnen berättade att nu var det en solljus.
Ute var luften klar och hög. Hennes fötter rörde sig i det våta gräset, hon kände nattens kvardröjande andedräkt. Vid källan drack hon långsamt av vattnet hon tagit upp förra gången hon var här. Hon tyckte om att låta den transparanta livgivaren ta del av solens låga strålar.
Sittande på en doftande, mossbeklädd kulle, funderade hon över berättelsen hon lyssnat på under regnljuset. Det vara kära Linsta som hade pratat. Själv hade hon fortfarande svårt att riktigt kunna föreställa sig hur livet varit då "tiden" mättes.
När hela vänskapsgruppen slagit sig ner hade Linsta tagit till orda. "Jag ska berätta om tiden", hade hon sagt.
- När min mor var mognande, mättes allting i något som kallades tid. År, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder var några av orden som användes.
När människorna sovit klart, kallades det morgon och det som fanns framför var dag med ett namn som Måndag eller Onsdag.
På den tiden åt människorna inte när de var hungriga, utan på vissa "tider". Allt gjordes på vissa tider.
När "tiden" var indelad i tillräckligt många fack, kunde man köpa den av människorna. På den köpta tiden, som kallades jobb gjorde man mat, bränsle och en massa andra saker i stora "fabriker". Fabrikerna var enorma byggnader som spydde ut gifter, och förstörde luften och jorden. Människornas tid på fabrikerna ersattes med pengar.
Då vissa människor samlade på pengar, ville de göra allt för att de som jobbade skulle bli ofria. Med något som kallades reklam, fick de nästan alla att låna pengar för att köpa saker ingen egentligen behövde. Så kunde man vara ofri i flera år framåt, bara för att betala för maten och bostaden.
Människorna började bli allt olyckligare. De som var mogna kallades för gamla, och jämfördes med utslitna, otjänliga träskålar. De som var mognande kallades unga, och de hölls utanför jobb, så att de skulle ägna all kraft åt att förstå hur viktigt det var att komma in till jobbet.
Så kom nya vindar över världen. Så mycket var förstört och behövde människans kärlek för att helas. Tillsammans kom vänskapsgrupperna överens om att odla sin mat, och att bli fria från dem som samlade pengar.
I en av grupperna föreslog man att ta bort mätningen av tiden. Om det inte gick att dela livet i bitar, skulle det inte heller gå att köpa den. Det här hade varit Linstas grupp.
Någon hade nu frågat Linsta om det verkligen kunde ha varit så här i världen. Linsta hade tittat finurligt på alla, och svarat att ingen riktigt visste vad som hade varit "igår".
Hon reste sig från mossan, som nu värmts upp av hennes kropp. Med långsamma steg styrde hon mot bärbuskarna. Medan hon fyllde magen med de färska, underbara bären ägnade hon en sista tanke åt "igår". Vilken lycka att hon inte funnits ännu i den värld där människorna mätte alltet i tid!
Mer kunde hon inte tänka om detta då hon inte kunde formulera tankarna kring "länge sedan", eller "år".
Den här lilla berättelsen är ett sätt att visa att mycket av det vi känner till är skapat av människan. Det innebär också att vi kan ändra på nästan vad som helst. Fundera lite över det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar